Ett utkast till förordning som begränsar jakt på sjöfåglar där man använder föda som lockbete har sänts på remiss av jord- och skogsbruksministeriet. Avsikten är att ge fåtaliga sjöfågelarter en möjlighet att återhämta sig utan att jakten på dem behöver förbjudas helt.
Förbudet på jakt på brunand och småskrake ska förlängas med tre år. Likaså ska förbudet mot jakt på alfågel fortsätta i inlandet. I havsområdet är fångstkvoten per jägare fortfarande högst fem alfåglar per dygn. Jakt på sädgås ska tillåtas i begränsad omfattning på samma sätt som i fjol.
Enligt Naturresursinstitutets och Naturhistoriska centralmuseets senaste inventeringar av sjöfåglar har också bestånden av våra fyra viktigaste andfåglar minskat under de senaste fem åren. Enligt de senaste inventeringarna har också beståndet av gräsand minskat något, medan bestånden av kricka, bläsand och knipa har minskat under en längre tid. Också stjärtand, bläsand, vigg, skedand, årta och sothöna har minskat i antal redan i mer än 15 år.
Nästan alla andfåglar minskar
En viktig orsak till detta är att det blivit vanligare att locka sjöfåglar med föda. Enligt Naturresursinstitutets undersökning hämtar å jägarna cirka sex miljoner kg spannmål per år i vattendragen för att utfodra sjöfåglar. Detta har lett till väldigt stora fångster som inte tidigare har varit möjliga i tidigare jaktområden och med sedvanliga fångstmetoder, det vill säga att man letar efter, vadar och ror nära stranden, väntar vid fåglarnas flygvägar och lockar med vettar. Då är fångsten några änder per jägare.
En effektivare jakt orsakar mycket sannolikt överbeskattning eftersom bestånden av nästan alla andfåglar minskar. En stor del av de sjöfåglar som lever i EU häckar i Finland.
Förbudet mot att använda föda som lockbete styr jakten till ineffektivare sedvanliga fångstmetoder som kräver kompetens, till exempel att använda vettar eller lockvisslor. Även skickligheten att söka fram vilt, vilket hör till den finländska jaktkulturen skulle åter få det värde det förtjänar. Detta förbättrar sannolikt också jaktens sociala acceptans och kulturella hållbarhet.
Trots att målet är att avsevärt minska fångstmängden, minskar det inte nödvändigtvis det totala antalet jaktdagar. Det välmående som vilthushållningen ger kommer alltså sannolikt inte att minska.
Remisstiden löper ut den 16 juni.