Att veterinäryrket är väldigt omväxlande både arbets- och miljömässigt till sin karaktär stimulerar och inspirerar Julia Rausk. I januari tillträdde Rausk som ny kommunalveterinär i Kristinestad. Mottagningen finns intill riksåttan i Tjöck.
Efter gymnasiet utbildade sig Närpesbon Julia Rausk inledningsvis till farmaceut. Det apotekscentrerade jobbet kändes för stationärt och enformigt i längden. Så Julia Rausk valde därför att sadla om och växla över till veterinärsstudier i Tartu. Hon avlade examen i den gamla estniska universitetsstaden sommaren 2020.
– De sexåriga studierna gick på engelska. Tyvärr hade jag inte möjlighet att lära mig estniska parallellt, säger Rausk.
När vi skriver januari 2022 har Julia Rausk ett par år som veterinär på sitt meritsaldo. Hon har nyligen tillträtt en ny post som kommunalveterinär i Kristinestad med mottagningen i Tjöck som en fast betjäningspunkt i tillvaron.
– Hittills har jag arbetat cirka 70 procent. För tillfället delar jag uppdraget med kollegan Eira Hyvätti.
– Dels tar jag emot och vårdar smådjur på kliniken i Tjöck, dels åker jag ut på fältet för att behandla produktionsdjur. Det handlar mest om mjölk- och dikor och ibland en del får och hästar här i Kristinestadsområdet.
– Tidigare har jag jobbat som veterinär två somrar på mottagningen i Tjöck samt även i axeln Närpes-Tjöck-Malax. Man har rätt att börja arbeta på klinik efter femte studieåret.
– Senast har jag varit vikarierande kommunalveterinär i Bötom med mottagning i Mörtmark. Arbetet har till 90 procent gått på finska och det har varit nyttigt för mig, berättar Rausk angående sin bakgrund.
Roligt och omväxlande, men också rörigt och oförutsägbart
Att vara en dedikerad djurvän är givetvis en emotionell grundförutsättning för varje veterinärsaspirant.
– Jag tycker själv mycket om djur. Man kan nog säga att det handlar om ett slags kall i mitt fall, säger Julia Rausk.
– Jag känner att jag har valt rätt bana. Yrket är roligt, fritt och allmänt omväxlande. Det är aldrig enformigt. Besök i fähus varvas med kontorssysslor, tillägger hon.
En veterinärs arbetsschema är dock inte sällan ganska rörigt och oförutsägbart. Som kommunalveterinär är man i motsats till privata entreprenörer förpliktigad att alltid stå till tjänst i samband med akutfall.
– Att dagsprogrammet snabbt kan komma att ändras på grund av olika omständigheter kan förstås kännas jobbigt och stressigt. Ett slags baksida i det här jobbet helt enkelt.
Tidpunkten för LF-intervjun, som äger rum en fredagseftermiddag i slutet av januari, blir för övrigt framflyttad två gånger på grund av omläggningar i Julia Rausks arbetsschema.
– Jag var tvungen att utföra ett steriliseringsingrepp på en katt tidigare idag, förklarar hon.
Underbemanning ett problem
Det huvudsakliga verksamhetsområdet för Kristinestadsveterinären är den egna hemkommunens område. Under veckojourpass kan längre utryckningar längs den österbottniska kustremsan bli aktuella.
– Sedan jag tillträdde den nya posten har jag inte behövt åka några längre sträckor när jag har innehaft veckojouren. Tidigare har jag ryckt ut över hela det södra området.
– Att få det regionala joursystemet att fungera smidigt i praktiken är en utmaning på grund av underbemanning, betonar Rausk i samma veva.
– Någon gång händer det också att att man råkar ut för nattarbete. I princip är det bara att stiga upp och göra dagsjobb som vanligt efter ett sådant pass. Ibland kan någon kollega hoppa in vid behov.
Julia Rausk hoppas kunna profilera sig som kommunalveterinär i Kristinestad under en lång tid framöver. Via sina uppdrag har hon hunnit bli bekant med många lokala djurägare under de senaste åren.
– Jag är född och uppvuxen i centrala Närpes där jag fortfarande är bosatt. För mig är det kortare att pendla till mottagningen i Tjöck än till veterinärskliniken i Pörtom, säger Rausk.
Byråkratin har ökat
Veterinärernas yrkestillvaro har uppenbarligen blivit mera krävande med tiden. Håller det streck?
– Så är fallet. Framför allt har byråkratin och pappersarbetet inom branschen ökat. Det går åt mycket tid åt sådana sysslor nuförtiden.
Av de veterinärer som arbetar inom Västkustens miljöenhets område för närvarande är samtliga kvinnliga. Håller manliga veterinärer på att bli sällsynta?
– Det tycks vara en aktuell trend. När jag studerade till veterinär var de flesta studerande kvinnor. Samtidigt har det ju funnits en del äldre manliga kommunalveterinärer i Österbotten, säger Julia Rausk.
Rausk säger att de sydösterbottniska produktionsgårdarna överlag håller bra klass med tanke på det skärpta djurskyddet och det ökade värnandet om djurens välmående i samhället.
– Det vanligaste djurhälsoproblemet som jag observerar och behandlar på anläggningarna är kalvförlamning.
– När det gäller akutvården av smådjur är det nya, privata sjukhuset Evidensia i Seinäjoki ett betydande framsteg. Till sjukhuset som är öppet dygnet runt sänds en del djur från kusttrakten. Tidigare fanns den närmaste motsvarande servicen i Tammerfors, tillägger Julia Rausk.