Förra veckans fredag ordnade SLC och MTK ett webbinarium om jordbruksmiljöns biodiversitet för att stöda den vägkarta för jordbruket som man håller på att utveckla tillsammans. För jordbrukets del ligger de svåraste utmaningarna i historien, men biodiversitetsåtgärder på gårdarna är trots det nödvändiga.
Förra fredagen ordnade SLC och MTK tillsammans med Livsmedelsverket webbinariet Jordbruksnaturens mångfald – nuläge och framtid. Webbinariet fungerade som informations- och diskussionstillfälle inför den vägkarta för biologisk mångfald inom jord- och skogsbruket som SLC och MTK håller på att rita upp tillsammans med forskare från Naturresursinstitutet, Finlands miljöcentral och Helsingfors universitet.
Under tillfället hördes talturer från forskare, odlare och andra involverade. SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback knöt ihop tillfället med avslutande kommentarer.
”Den värsta tiden är redan bakom oss”
Webbinariet inleddes med att forskare Janne Heliölä från Finlands miljöcentral berättade om jordbruksnaturens tillstånd i Finland. Heliölä framförde att jordbruksnaturens har utarmats på grund av att antalet viktiga livsmiljöer och betesmarker har minskat, och att jordbruksmiljöernas landskapsstruktur har blivit ensidigare.
Däremot var han positivt inriktad till framtiden.
– Den värsta tiden ur jordbruksnaturens synvinkel är redan bakom oss.
Heliölä hänvisade främst till den tidigare stora användningen av gödsel och bekämpningsmedel. Han påpekade också att det i Finland inte pågår någon pollinerardöd, trots det som ofta skrivs i median.
Utmaningarna handlar främst om att naturbeten och andra öppna områden växer igen alltefter att husdjurshållningen minskar och drar sig norrut.
– Naturbeten skulle behövas främst i söder. Artrikedomen och andelen värdefulla miljöer är störst här.
Hotet mot artrikedomen och biodiversiteten beror dock sällan på förändringar på själva åkermarken, utan på det som sker i de vidare jordbruksmiljöerna.
– Det viktigaste är andelen åkerrenar, skyddsremsor, naturbeten och ängar i landskapet. Här måste vi få en förändring.
Odlaren bär ansvar för miljön
Nina Långstedt är ekoväxtodlare i Västra Nyland, och en av de som bistod med ett jordbrukarperspektiv under webbinariet. Enligt Långstedt är jordbrukarna redo för förändringar bara de får de rätta verktygen att jobba med.
– Vi jordbrukare har ett enormt ansvar för att producera hälsosam mat, men också ett ansvar för miljön, ren luft, rent vatten och biologisk mångfald. På gårdsnivå handlar det inte alltid om vad vi gör, utan också vad vi låter bli att göra. Vi kan till exempel lämna kvar buskar och träd vid dikeskanten och skapa små oaser för insekter och större djur och naturliga växter. Små mikroklimat helt enkelt.
Långstedt poängterade vikten av långsiktiga lösningar och förutsägbarhet inom stödpolitiken, samt samarbete med miljöorganisationer. Dessutom påtalade hon vikten av att komma ner på marknivå och få se verkliga exempel.
– Jag föreslår att man satsar på att skapa modellgårdar av lite olika inriktningar som kan vara exempel för mångfald och hälsosam matproduktion. Modellgårdar som man kan besöka och se med egna ögon hur saker och ting fungerar.
Laxåback är nöjd
SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback knöt ihop webbinariet genom att påtala vikten av fortsatt samarbete.
– Det är viktigt att hålla framme ämnet på agendan, och upprätthålla dialogen. Arbetet fortsätter, och på hösten har vi förhoppningsvis en färdig vägkarta som också visar i vilken riktning man på producentsidan är färdig att gå.
Laxåback poängterade att det redan nu är skäl att notera det som diskuterades under webbinariet med tanke på den kommande odlingsperioden.
– I stödsystemet finns det flera olika åtgärder som stöder biodiversitetsåtgärder inom jordbruket. Det är skäl att beakta det här när man funderar på kommande stödansökan och växtodlingsplan.
För Landsbygdens Folk kommenterade Laxåback vidare att vägkartan har en klar beställning bland SLC:s medlemmar, och även kommer att hjälpa politiska beslutsfattare och andra instanser i arbetet för att stärka biodiversiteten.
– Webbinariet var lyckat, med ett stort antal deltagare. De kom också med en hel del goda kommentarer som vi kommer att ta med i det fortsatta arbetet.
Slutligen betonade Laxåback Heliöläs påminnelse om att de värsta tiderna ligger i det förgångna, och att en större mångfald uppnås genom de åtgärder den enskilda jordbrukaren väljer att göra.
– Jordbrukarna lever ju i tätt samarbete med miljön, och var och en kan lätt iaktta vad som kunde göras annorlunda på den egna gården. Alla kan göra någonting för biodiversiteten.