Jordägarnas förbund kräver rättvisa för markägarna då inlösningslagen förnyas.
Förbundets ordförande Henrik Creutz konstaterar i ett uttalande med anledning av förbundets 75-årsjubileum att det är av yttersta vikt att jord- och vattenägarnas rättigheter tryggas av den nuvarande riksdagen.
Städer och övriga instanser med inlösningsrättigheter bör i första hand skaffa sig den behövliga jordegendomen genom frivilliga affärer. I stadsplaneringen bör man samarbeta på ett sätt som gynnar båda parter.
Förbundet påpekar att staden inte kan ha som målsättning att göra vinst genom att tvångsinlösa mark av privata markägare och sälja den vidare till ett märkbart högre pris. Frivilliga markaffärer där också säljaren får ett rimligt och rättvist pris skall eftersträvas.
Som en offentlig aktör bör staden behandla markägare opartiskt och det ska finnas en verklig skyldighet för städerna att sträva efter frivilliga affärer. Offerter och villkor måste vara välgrundade och det ska reserveras tillräckligt med tid för förhandlingar.
Markägare ska också informeras om var de kan söka hjälp för att driva sina intressen. Myndigheter får inte utnyttja markägarens oerfarenhet och svagare förhandlingsställning.
Orättvisa bestämmelser om värdenedsättningar
Jordägarnas förbund konstaterar i sitt uttalande att bestämmelserna om värdenedsättningar också är mycket orättvisa och att det inte kan vara så att inlösaren får alla fördelar av den värdeökning som följer med stadsplaneringen.
Eftersom en värdeökning kräver både mark och planering borde nyttan delas rättvist. Sjuårsregeln som gäller i dag bedöms också vara helt konstgjord och borde därmed tas bort.
Om man i undantagsfall ändå blir tvungen till tvångsinlösning bör ersättningen vara minst objektets gängse pris plus 25 procent. Om man blir tvungen att avstå från sin egendom till förmån för allmänna behov mot sin vilja, ska man få en ersättning som verkligen täcker förlusten.
Rätten till inlösning borde användas bara för att tjäna ett mycket viktigt allmänt behov. Också då bör man kunna visa att man på ett tillbörligt sätt först försökt få till stånd en frivillig affär. Egendomsrätten är en av de rättigheter som är skyddade i grundlagen. Den ska högaktas på ett likvärdigt sätt som övriga grundläggande rättigheter.