Algskador 2 Webben
Bakom Torolf Finnbäck till vänster och Jan Stjernberg har älgarna tagit för sig under tidigare år. I bakgrunden Jan Stjernbergs eget bestånd, som börjar vara klart för en energiavverkning.
Tema

Jan kämpar tappert
mot älgskador i skogen

Det ser ut som om de skador älgarna förorsakar i skogen ganska långt är lokala. Jan Stjernbergs och hans grannars skogar på Vessölandet i Borgå är i så fall exempel på ett sådant lokalt område. Han gör ett stort arbete för att minska skadorna. Också älgjaktlaget hjälper till genom att koncentrera avskjutningen till de känsliga områdena.

Älgarna tycker om Jan Stjernbergs och hans grannars tallbestånd på Vessölandet i Borgå. På ytan hade han en slutavverkning för drygt tjugo år sedan, därefter markberedning och sedan sådd. Två år senare utförde han kompletteringssådd.

Marken är karg, vilket är ganska vanligt på Vessölandet, känt för sina grustäkter. Det betyder också att tallskogen dominerar.

Granarna och björkarna trivs någorlunda så länge de är små, men så småningom utvecklar sig skogen till ren tallskog med någon enstaka gran och björk som försöker sticka fram med milt sagt växlande resultat.

Liksom tallarna är också björkarna ett delikat byte för älgarna. Man hör ofta att björken nog dyker upp i vilket fall som helst, men det kunde nästan se ut som om området där Jan Stjernberg har sin skog är ett undantag från den här normen.

I allmänhet kan man möjligtvis försöka ”locka” älgen bort från tallskogen genom att prioritera asp eller rönn som är mums för djuret, men här växer inte just någondera.

Algskador 1 Webben
Det avskräckande medlet Trico med fårfett som verksamt ämne använder Jan Stjernberg för att hålla älgarna borta från sin tallskog. 10 liter räcker för en till två hektar.

Trivs på bestämda områden

Älgen ser ut att trivas på bestämda områden i synnerhet med mycket plant- eller ungskog. Den håller sig i alla fall gärna undangömd under den tid som jakten pågår, och sedan på vårvintern får den i stort sett vara i fred och återkommer till sina kända platser där den mumsar i sig av de träd, som skulle bli värdefull tallstock.

– Här längs kusten är det inte ovanligt att älgen simmar ut till någon holme under jakten och kommer tillbaka när faran är över, säger revirinstruktören vid södra skogsreviret Torolf Finnbäck.

Det finns dock också djur som tar för sig av tallen nu under hösten, det visar färsk spillning och klövspår. Jan har därför intensivt gått in med åtgärder, närmast traditionella sådana.

Till exempel har han sprutat med avskräckningsmedlet Trico med fårfett som verksamt ämne. Det håller älgen på avstånd. Medlet går att skaffa från jaktvårdsföreningarna för subventionerat pris.

– Tidigare har jag också försökt hänga upp påsar med cigarettfimpar, säger han.

Ännu ett känt knep han använt flitigt är att klippa mjölkburkar i bitar och hänga dem i tallarna.

– Det verkar nog som om det har fungerat åtminstone delvis.

Följande försök blir att sprida fårull nu under november.

Algskador 3 Webben
Bitar av mjölkkartonger är ett gammalt knep för att hålla älgarna på avstånd. Jan Stjernbergs erfarenhet är att de fungerar åtminstone delvis.

Att göra en insats ger utdelning

Det finns en tydlig skillnad på Jans tallbestånd och ett annat bestånd i närheten. Fastän älgen ställvis har gått åt tallarna och han en gång också fått ersättning för skadorna har Jans bestånd klarat sig betydligt bättre än beståndet bredvid, som förnyats naturligt med fröträdsställning.

Efter att överståndarna avverkats på den ytan har älgarna kalasat ordentligt. Också fastän man beaktar att grannens bestånd är något yngre, är skillnaden tydlig. Men så har där inte heller vidtagits åtgärder på samma sätt som i Jans bestånd.

Jans insats har dock inneburit mycket manuellt arbete och hur mycket tid som gått åt har han inte räknat. Skogen är sammanlagt ett tjugotal hektar, och det extra arbetet är förvisso inte oöverkomligt, men man måste räkna med att det går en del timmar per år.

Den aktuella ytan, den som avverkats för drygt tjugo år sedan, är på cirka 2 hektar och han klarar att bespruta den med avskräckande medel på en dag.

– Man borde vidta åtgärder under hösten, till exempel spruta med avskräckningsmedel och sedan återkomma under vårvintern. Då betar de ofta på ett annat ställe. Det känns som om de vet att jakten är över och de får vara i fred.

Han vet vad han talar om: i ett annat bestånd inte långt borta brukar älgarna vistas under våren, och här är också skadorna mer omfattande.

– Här får djuren i stort sett vara i fred under hela vårvintern, säger han. Men jag går in och sprutar med avskräckande medel under den tiden och har också försökt med andra kända metoder. Därigenom kan jag ändå få upp ett bestånd.

Algskador 4 Webben
I den här ungskogen vistas älgarna under vårvintern, och det syns att de har betat, fastän Jan Stjernberg har försökt hålla dem borta med olika metoder.

Problemen är ofta lokala

Enligt revirinstruktör Torolf Finnbäck visar det här på att problemen med älgarna ofta är lokala.

– De återkommer i allmänhet år efter år, säger han.

I det sammanhanget vill Jan också ge det lokala jaktlaget Vessö södra älgjaktlag en eloge för att laget har gått in för att beskatta älgarna på de känsliga ställena.

– Vi försöker avskjuta flera individer, där skador förekommer ofta, bekräftar lagets jaktchef Jan Grönqvist. Under de två senaste åren koncentrerade vi en stor del av avskjutningarna till området där också Jan Stjernberg har sin skog. De områden som drabbas värst är ofta sådana med mycket plantskog och ungskog. Om man lyckas bevara ungskogen till en viss ålder brukar träden få vara i fred. De blir för grova för älgarna, och så smakar de inte heller längre.

Enligt jaktchefen har dock också jägarna sina utmaningar:

– Djuren brukar växla mellan sommar- och vinterbeten. Under jakten brukar de gömma sig undan, de är kloka djur. Dessutom har de ben att springa med. Vi gör i alla fall vad vi kan. Så gott som alla våra skyttar är ju också skogsägare, så vi känner ganska bra till problemen och var vi bör gå in.

Algskador 5 Webben
Den här tallen har hunnit växa till sig och får antagligen numera vara i fred för älgarna, men man ser att den tidigare utsatts för bete på ”knäcket” eller ”bågen” nära stambasen. Det innebär att kvaliteten lider.

Försiktigare med röjning

Jan Stjernberg har hunnit utföra en slyröjning i det drygt tjugoåriga beståndet. Sedan har han valt att vänta med följande åtgärd tills träden nått en storlek där älgen inte längre kan förorsaka olyckor.

Redan under ett antal år har det diskuterats om man borde lämna tallbestånden i ungskogen oröjda litet längre än vad rekommendationerna säger, så att hjortdjuren har mer att välja på.

I ett aktuellt försök började man i fjol somras testa nya sätt att vårda plantskog i Karis- och Björneborgstrakterna. Bland annat har man lämnat plantbestånd av tall dubbelt så tätt som vid vanlig plantskogsvård. Försöket utförs i anslutning till projektet Sorkka, eller Klövprojektet som det emellanåt kallats på svenska. Projektet handlar om att sammanjämka skogsvård och reglering av hjortdjursstammarna.

Plantskogsvården utfördes ändå så att det var möjligt att få stöd för skogsförbättringar av Finlands skogscentral.

Projektet finansieras av Tapio Ab, och Naturresursinstitutet, medan Finlands viltcentral och Finlands skogscentral ansvarar för verkställandet.

Algskador 6 B Webben
Det syns bara alltför tydligt att älgen varit på besök nyligen.