Antalet jaktlicenser för älg ökade jämfört med i fjol på Kust-Österbottens område. Nu är det viktigt med en hög avskjutning. En som är mycket trött på återkommande älgskador i sina odlingar är jord- och skogsbrukaren Andreas Westerholm i Nykarleby.
– Älgläget här i Kantlax har varit ohållbart i flera år. Skadorna som de förorsakar ökar och skördeförlusterna är stora. Jag upplever inte att vi har en fungerande dialog med jägarna här, säger Andreas Westerholm, jordbrukare i Kantlax i Nykarleby.
Vi återkommer till situationen i Kantlax, som kan sammanfattas som mycket exceptionell.
I somras meddelade Finlands viltcentral att den i år beviljar 2.138 stycken jaktlicenser för älg i Kust-Österbotten. Jämfört med i fjol är det en ökning med 427 stycken jaktlicenser.
Trots den markanta ökningen är Bjarne Mara, ÖSP:s representant i det regionala viltrådet, orolig över situationen.
– Sett över ett längre perspektiv har vi utmaningar med älgstammen i vårt område. På grund av att licenstilldelningen har varit lägre i några år, så blir det den här klassiska jojo-effekten där älgstammen kan öka snabbt, säger Mara.
Han är nöjd över att licenstilldelningen har ökat, men poängterar vikten av att de så kallade banklicenserna utnyttjas. Han tar Vasanejdens jaktvårdsförening som exempel.
– Den jaktvårdsföreningen har delat ut bara 70 procent av licenserna och sparar 30 procent på hyllan. Det är beklagligt om inställningen på vissa områden är sådan att de ska sparas. Banklicenserna kom till för att ge möjlighet för jägarna att lokalt skjuta fler älgar om det uppstår koncentrationer på vissa områden – inte för att sparas, säger han.
Viktigt att licenserna används
Vart tredje år fastställer det regionala viltrådet inom Kust-Österbotten mål för älgtätheten. För de tre områden som omfattar Österbotten varierar målen för älgtätheten mellan 3 och 4 älgar per tusen hektar. Enligt Mara ligger man på vissa områden över de fastställda målen och därför är det nu mycket viktigt att licenserna används till fullo.
– Om licenserna används så kan vi hålla älgstammen i enlighet med de uppsatta målen. Men det förutsätter fullt utnyttjande av licenserna, säger han.
Mara betonar att jägarna har ett ansvar gentemot samhället att hålla älgstammen på rätt nivå.
– Det är ytterst viktigt att jägarna nu tar sitt ansvar och utnyttjar alla licenser som tilldelats. Endast då kan stammen hållas på en nivå som är acceptabel ur samhället synpunkt, det vill säga trafikolyckor, skador i skog och odlingar orsakade av älg, får inte bli för hög.
– Nu är det med andra ord inte läge att hålla tillbaka för om stammen tillåts växa sig för stor områdesvis är det också en stor utmaning att öka avskjutningen i den takt stammen växer, säger Mara, som förutom ekologisk mjölkproducent också själv är jägare.
Tillbaka till Kantlax och situationen som Andreas Westerholm befinner sig i. För fem år sedan rapporterade LF om problemen som efter det har fortsatt. Inget har ändrat och han är inte heller särskilt hoppfull att den ökade licenstilldelningen har någon inverkan – i synnerhet inte när avskjutningen inte ökat i hans område.
– Vi har haft upp till fyrtio älgar samtidigt på samma ställe och har kontinuerligt mycket stora hopsamlingar av älg i vårt område. Att licenstilldelningen ökar i år har ingen betydelse när jägarna inte ens använder alla som tilldelas, menar han.
Bidrar till ekonomiska förluster
Dialogen mellan markägare och jägare fungerar bra på många håll runt om i landet. Men så är fallet alltså inte i Kantlax, enligt Westerholm, som har försökt få det lokala jaktlaget att inleda passjakt, vilket är tillåtet efter den 1 september.
– Men det förslaget har jaktlaget tackat nej till, säger han.
Westerholm är uppenbart frustrerad över situationen. På senare år har han gått in för att öka andelen höstgrödor och i de odlingarna orsakar älgarna stora skador.
– På höstarna vandrar älgarna omkring i sådden och förstör ställvis mycket på grund av spåren. Sedan på våren kommer de igen och äter upp och trampar ner höstgrödorna och decimerar tillväxten. Det bidrar till stora skördeförluster för mig, berättar han.
Han berättar att han på åkrar där älgarna rör sig förlorar flera ton skörd.
– På hela odlingsarealen i år handlar det i runda slängar om cirka 4.000 euro i ekonomisk förlust för mig. Vart kan jag föra den räkningen? Är det till det lokala jaktlaget? Köttsoppan som de brukar bjuda på under året är definitivt inte värd så mycket, säger han.
Westerholm producerar dessutom skördar som är över medeltalet. På grund av den höga medelskörden är han inte berättigad till ersättning.
– Trots skördeförlusterna som älgarna orsakar har jag för stor medelskörd och därför kan jag inte få ersättning för mina förluster. Vi har också återkommande skador i våra plantskogar, säger han.
Blir inga konsekvenser
I likhet med Mara betonar Westerholm att jägarna har ett ansvar gentemot samhället och markägarna. Men enligt nuvarande system blir det inga konsekvenser om uppgiften inte sköts, menar han.
– Hur kan jag som markägare gå till väga när situationen är som den är? Trots att jag råkar ut för skador kan jag inte föra ärendet vidare till någon. Enligt mig borde ett jaktlag som inte sköter sin uppgift bötfällas, men något sådant system finns inte. Man känner sig ganska uppgiven, säger han.
Och fortsätter.
– Det som också stör mig är att jaktföreningen inte heller använder alla sina licenser, utan kanske bara använder dem till 80 procent. Banklicenserna använder de aldrig trots att det finns hur många älgar som helst kvar här i slutet av jakten. Utöver det har vi också en stor stam av vitsvanshjort som förorsakar skador.
Något som han funderar på att sluta arrendera ut jakträtten på sina marker.
– Det börjar bli vår enda möjlighet för att visa vårt missnöje och något som flera markägare borde göra. För som det är nu tillmötesgår inte jägarna våra behov alls, vilket är beklagligt.
Westerholm upplever att det skulle krävas en reform av jaktlagen. Bland annat det att i dagsläget krävs tusen hektar sammanhängande område för att beviljas licens.
– Det kunde vara mindre, för nu är det för stora områden för vilka målen sätts upp och det försvårar licenstilldelningen. Sedan borde det också bli möjligt att effektivare skjuta bort älg i områden där det bevisligen finns stora hopsamlingar. Jag måste ju kunna försvara min egendom, men så är fallet inte nu.
Bjarne Mara upplever dock att licenssystemet fungerar och att dialogen mellan markägare och jägare har förbättrats på ett allmänt plan. Problemet är att det finns utmaningar lokalt, som exempelvis i Kantlax.
– Men det är som Westerholm säger, att markägarna inte har makt att påverka älgstammen. Den makten har jägarna och än en gång vill jag poängtera att det är viktigt att jägarna förstår att de har ett stort ansvar, säger Mara.