Opinion

Insändaren:
Skyddsbeteckning i
landskapsplan utgör inget
hot mot egendomsskyddet

Ordföranden för SLC:s skogsutskott Niclas Sjöskog skriver i Landsbygdens Folk 22.10.2021 om skyddsbeteckningar i landskapsplanen. Hans centrala påstående är att en sådan beteckning i praktiken innebär grundande av ett nytt naturskyddsområde utan att markägaren får någon ersättning.

Det stämmer dock inte att en skyddsbeteckning skulle lämna markägaren utan ersättning. Så snart landskapsplanen blivit godkänd kan markägaren rikta en ansökan till Närings-, trafik- och miljöcentralen om att få det ifrågavarande området skyddat enligt naturskyddslagen.

Myndighetens uppgift är att utreda skyddsbehovet och ta ställning till ansökan. I många fall kommer detta att resultera i inrättande av ett naturskyddsområde på privat mark. Markägaren får då skattefri ersättning enligt gängse värde för den ekonomiska förlust som skyddandet orsakar.

Alternativt kan myndighetens beslut bli att området saknar sådant skyddsvärde som förutsatts i landskapsplanen. I det fallet upphör skyddsbeteckningen att gälla för områdets del. Samtidigt upphör begränsningarna för markägarens nyttjande av området.

En skyddsbeteckning i landskapsplanen utgör alltså inget hot mot egendomsskyddet. Markägaren får ersättning om ett naturskyddsområde inrättas och i många fall även, som en extra belöning, högre värde på sina omkringliggande ägor.

Jens Silfvast
Markägare i Östra Nyland

Svar:

Land ska med lag byggas heter det. Det betyder också att den som skriver lagarna, eller i detta fall landskapsplanen tar ansvar att beslutet följer övrig gällande lagstiftning i Finland.

När ett landskapsförbund i sin landskapsplan grundar nya skyddsområden, är det inte ett skyddsbeslut. Markägarna blir inte över huvud taget informerade om att deras område är skyddat i landskapsplanen.

Det stämmer att markägaren kan ansöka om skydd av den marken. Men om området inte anses skyddsvärt av NTM centralen, försvinner inte skyddsbeteckningen i landskapsplanen. Vi befinner oss då i en juridisk gråzon, där området är skyddat, men utan ersättning.

Förfarandet att i landskapsplaner inrätta skyddsområden, utan beslut från de myndigheter som ska göra dem, är inte god förvaltning. Enligt mig är det en form av maktutövning där man anser att ändamålet är så gott att det inte behöver följa de lagar och regler som gäller för övrig myndighetsutövning.

Ett sådant samhälle vill jag inte ha.

Niclas Sjöskog
Ordförande för SLC:s skogsutskott