Kraftlinje 3
Tillsammans täcker ledningsgatorna (högspänning och mellanspänning) en areal på ungefär 3.400 kvadratkilometer påpekar skribenten.
Opinion

Insändaren:
Högspänningsledningar – är det
inte dags att tänka om nu?

Det är stora arealer i Finland som täcks av högspänningsledningar (110, 220 och 400 kV) med tillhörande ledningsgator. Stamnätet har en längd på ca 15.000 km och en betydande bredd på 70-100 m. Uppskattningsvis täcker högspänningsledningsgatorna 1.000 kvadratkilometer skog i Finland. Ledningarna för mellanspänningsnätet är ca 120.000 km långa.Tillsammans täcker ledningsgatorna (högspänning och mellanspänning) en areal på ungefär 3.400 kvadratkilometer.

Högspänningsledningarna har bestått av en öppen mittgata och en sneddad trädbeklädd kantzon på 10 m på var sida om den öppna mittgatan för att undvika att träden kan falla över ledningarna. Tapio och Lantmäteriverket har beskrivit hur hela ledningsgatan skall se ut.

Elnätsbolagen håller nu på att hugga bort kantzonerna med hänvisning till förbättrad leveranssäkerhet. Om alla kantzoner vid hela högspänningsledningsnätet i Finland avlägsnas så blir det en kalyta på ungefär 200 kvadratkilometer (20.000 ha). Ställ detta i relation till den kritik som riktas mot en skogsägare som vill kalhugga ett område på en hektar. Elnätsbolagen har hittat på ett sätt att kringgå de ursprungliga rekommendationerna.

Utvecklingen har gått mot nuvarande situation då elnätbolagen inte behövt (enligt markägarna) betala gängse pris för användningen av skogsmarken. Rätt prissättning på marken skulle tvinga elnätsbolagen att fundera på andra lösningar.

Elnätbolagen har i dagens läge optimerat sina lösningar bara med att beakta sina egna behov, men läget torde förändras om samhällets och markägarnas synpunkter noteras. Elnätbolagens planeringsprincip tycks vara att från punkt A till punkt B dra ett streck med linjal oberoende vad som kommer i vägen.

Det vore skäl att tänka om. Man borde utnyttja mera jordkablar och öppna områden i terrängen. När strömmen följer ledningarna, kunde man utnyttja kanter till vägar och och andra terrängobjekt och den extra ledningsträckan är marginell. Dessutom borde man använda samma koncept som i Mellaneuropa genom att höja stolparna så att ledningarna skulle gå över trädtopparna.

I skogarna behövs i så fall bara en smal vägförsedd linje. Lösningen är något dyrare, men elnätbolagen skulle via lägre underhållnings- och röjningskostnader få inbesparingar. De avsevärt smalare ledningslinjerna kunde planteras med träd (2.000 plantor/ha) och detta skulle på lång sikt ge en verkligen betydande stor kolsänka till nytta för hela Finland också i klimatdebatten. Miljontals plantor skulle få plats på de ytor som friges och dessa skulle i framtiden ge inkomster åt markägarna.

Elförbrukningen i Finland kommer med den politik som nu förs i Finland och i EU att öka kraftigt. T.ex. tillverkningen av ”grönt” väte kommer att bli mycket energikrävande. Detta har som konsekvens att det behövs nya högspänningsledningar i hela landet.

Förändringar går inte att genomföra genast, men någonstans måste det börjas. Enskilda markägare har inga möjligheter att påverka elnätbolagens och myndigheternas beslutsfattande. Därför vore det nödvändigt att SLC tillsammans med MTK framför markägarnas synpunkter och åsikter.

Jarl Forstén