Fyra områden har fått dispens för stamvårdande jakt på varg. Men den här gången lämnade Närpesnejden – ett område med mycket varg – utanför. Det grämer fårproducenten och jägaren Kaj Sjögård i Pjelax.
– Senast under helgen observerades fem vargar i Pjelax så de finns ständigt i knutarna. Vargarna ökar i antal här och det görs många observationer så ur det perspektivet är det definitivt en besvikelse att vi inte fick dispens för stamvårdande jakt här, säger Kaj Sjögård.
Sjögård är fårproducent och jägare i Pjelax, där det för några månader skedde en vargattack vid en annan fårgård. Att leva med vargen in på knutarna är psykiskt tungt, menar han.
– Det finns en rädsla för vad en attack skulle innebära ekonomiskt, men för oss producenter är det ändå det psykiska som är det tyngsta. Man känner sig hjälplös och det finns en ständig oro för risken att drabbas av en vargattack. För som det är nu finns ingen chans att värja sig om något skulle hända.
18 vargar får fällas
Stamvårdande jakt blev möjlig efter att Jord- och skogsbruksministeriet utfärdade en förordning innan jul. Enligt förordningen får maximalt 20 vargar fällas, men Finlands viltcentral fattade efter det fyra gynnsamma dispensbeslut som berättigar till stamvårdande jakt på totalt 18 vargar.
Med dispenserna får åtta vargar fällas i Saunajärviflocken i Kuhmo, två vargar i Revonlahtiparets flock i Liminka-Lumijokiområdet, fem vargar i Lauhanvuoriflocken i Kauhajoki-Karviaområdet och tre vargar i Somerniemiflocken i Somero-, Nummi-Pusula- och Tammelaområdet.
– Luahavuoriflocken finns 70-80 kilometer härifrån så att de får fälla fem vargar där kan säkerligen gynna oss. Men våra vargar finns trots det kvar och ökar i antal, konstaterar Sjögård.
En bidragande orsak till att Närpesnejden inte fick dispens tror han kan vara att alla observationer inte har rapporterats.
– Förr meddelades alla observationer men i och med att inget händer trots det så har många slutat meddela dem vidare. På grund av det har vi nu för lite observationer trots att vi vet att vargen rör sig här i området hela tiden. Kanske nästa år får vi dispens om allmänheten bara orkar meddela vidare sina observationer, säger han.
Norrback besviken
Sjögård får medhåll av Anders Norrback, riksdagsman och fårproducent i Övermark.
– Antalet observationer är något som beaktas när besluten fattas och därför är det mycket viktigt att vi alla skickar in vargobservationer. Blir det möjligt också i framtiden med fortsatt stamvårdande jakt, vilket jag förutsätter, så kan det ha betydelse om antalet observationer är stort, konstaterar Norrback.
Norrback var besviken över att det i hans område inte beviljades dispens.
– Jag hade förhoppningar men när jag såg att det rör sig om bara fyra flockar och högst 20 individer så kom det inte som en så stor överraskning. Jag är glad över att stamvårdande jakt är möjlig men klart det är en stor besvikelse att vårt område inte rymdes med nu.
– Här finns mycket varg och under julen gick sju vargar 150 meter från vårt fårhus. Det är en observation som är bekräftad så oron finns ju ständigt där. Stammen i Sydösterbotten växer hela tiden, säger han.
Vargen påverkar vardagen mycket för invånarna som lever i områden med flockar och revir. Enligt Sjögård är många föräldrar vaksamma över barnen. Älgjakten påverkas också.
– Mitt jaktlag hade licens för 16 älgar men vi sköt bara 9 i höstas. Vargen är en delorsak och som exempel hittades en älg som dödats av varg här. Det påverkar också användningen av hundar för vi släpper inte dem om varg har observerats i området, vilket försvårar älgjakten, förklarar han.
Vargen begränsar också får- och andra husdjursproducenters verksamhet. På grund av förekomsten av varg kan Sjögård inte ha ut sina 300 får på bete på områden som vore mest önskvärda.
– Totalt handlar det om cirka 15 hektar som vi inte vågar ha fåren på bete och det minskar också antalet vårdbiotoper. Vi skulle gärna köra fåren längre bort på bete, men på grund av risken för attacker måste vi köra hem balar i stället. För vi kan inte ha vargstängsel över allt.
Att bygga vargstängsel är också betydligt svårare än vanliga, enklare stängsel. Ett vargstängsel har fem eltrådar och är 1,5 meter högt samtidigt som den nedersta tråden är bara tio centimeter ovanför marken.
– Det tar minst tre gånger längre tid att bygga ett vargstängsel och sedan måste gräset röjas minst tre gånger, vilket medför mycket extra arbete. Skulle vi inte ha varg i området hade vi inte behövt ha vargstängsel, säger han.
Tidsfråga innan det sker en attack
Har ni själva råkat ut för en vargattack?
– Nej, det har vi inte, men några gånger har vi sett varg vid stängslet. Om antalet individer fortsätter öka är det bara en tidsfråga innan det händer något. Vi har bara haft turen på vår sida hittills.
Sjögård har öppna fårhus och djuren kan också gå ut under vintern. Skulle en varg ta sig över gården kunde den enkelt ställa till med en katastrof.
– Det är öppet här så snabbt skulle den kunna döda många får om den vill, konstaterar han.
Han är glad över att stamvårdande jakt nu är möjlig men det räcker inte på långa vägar. Det verkliga problemet – att problemindivider som rör sig i byarna inte får tas bort direkt – kvarstår.
– I dag är det mycket svårt att få tillstånd för skyddsjakt på problemindivider. Som det är nu står vi helt hjälplösa när något inträffar. Skyddsjakt vore viktigt för då skulle vargarna som lever nära samhällen få en naturlig rädsla för människor och bebyggelse, säger han.
Och fortsätter:
– För det kan inte vara så att vargar ska få röra sig i byar där det finns människor och husdjur. Vargen tillhör naturen, men inte i områden där det finns människor.