Raps odlades ifjol på 17.500 hektar och rybs på 16.000 hektar. Under tidigare år har arealen för bägge växterna varit hälften större. Rapsarealen har redan under flera år varit större än arealen för rybs.
Medelskörden för rybs och raps har legat på cirka 1.400 kilogram per hektar, då skördepotentialen för dem är en god bit över 2.000 kilogram per hektar. För att nå upp till potentialen skall växtperioden förstås vara gynnsam, men också genom att odla på de bästa skiftena med optimerad teknik kan man nå bättre resultat. En jämn uppkomst är den viktigaste tumregeln för en god skörd.
Oljeväxterna lämpar sig mycket bra som mellangrödor i växtföljden. De förbättrar markens struktur, de har ett gott förfruktsvärde och hjälper till att hålla växtsjukdomarna i spannmålsodlingen under kontroll. Odlingen av rybs lyckas i hela landet, medan odlingen av raps som har en rätt lång växttid lyckas bra endast i sydligaste Finland och då i varm jord på skiften med goda odlingsbetingelser. En tidig sådd är på grund av den långa växttiden nödvändig, men då odlingen lyckas bra är avkastningen större än vid rybsodling.
För traditionella rapssorter rekommenderas en såtäthet på 150-200 plantor per kvadratmeter och för hybridsorter 100-150 plantor per kvadratmeter. För vårrybs är rekommendationen 200-250 plantor per kvadratmeter beroende på grobarhet, frövikt och odlingsbetingelser.
Skördens kvalitet har varit god. Enligt de krav som Livsmedelsindustrin har ställt skall fröskörden ha en oljehalt på minst 40 procent och en klorofyllhalt på högst 50 milligram per kilogram. Nuvarande sorter klarar kvalitetsgränserna galant. Problemet vid odling av sena rapssorter är att klorofyllhalten är för hög. Den mognadsprocess i fröna som sänker klorofyllhalten kan försvagas eller helt stoppas om höstfrosten är sträng. Rybssorterna mognar tidigare och därför sjunker klorofyllhalten ofta tillräckligt lågt i god tid.
Nya rapssorter har ingått i försöken, men inga av dem har ännu i år upptagits i sortförteckningen. Nya sorter skulle väl fylla sin plats, då odlingsarealen idag domineras av bara några få gamla sorter. Många så kallade CL-raps, alltså sådana sorter som är härdiga mot Clearfield-preparaten Clamox och Cleravol vid ogräsbekämpningen, har utvecklats. Ogräsbekämpningen är viktig vid odling av oljeväxter, då ogräs breder ut sig snabbt och försvårar tröskningen.
Klumprotsjuka som är en besvärlig skadegörare motverkas bäst genom en växtföljd där korsblomstriga växter odlas högst vart femte år på samma skifte.
Om vädret under blomningen är regnigt och beståndet länge är fuktigt är det skäl att vid full blomning bekämpa växtsjukdomar. Också betning av utsädet är viktigt för att motverka angrepp från skadegörare.
Tukes har beviljat undantagstillstånd för att använda preparatet Buteo Start FS 480 också under växtperioden 2020. Det ger en möjlighet att bekämpa angrepp från jordloppor, som under vissa år gjort stor skada. Då trycket från skadegörare är stort kan besprutning med ett annat preparat vara nödvändigt.
Utsädesgivan som betats med Buteo får högst vara 6 kilogram per hektar, vilket något kan decimera den giva som rekommenderas normalt. Oljeväxterna kan dock kompensera ett lägre antal plantor med en större mängd skidor per planta. En reducerad utsädesgiva behöver alltså inte påverka hektaravkastningen.
I det följande presenteras kort de sorter i sortförteckningen eller i praktisk odling för vilka det finns resultat för de senaste åren. Sortens ursprungsland eller representant och årtalet för när den upptagits i sortförteckningen i Finland anges inom parentes.
Vårrapssorterna
7130 CL (Monsanto, 2015) är en tidig sort av CL-typ. Fröet är litet, men skördens kvalitet är god, i synnerhet klorofyllhalten är låg. Stjälken är något svagare än Trappers.
Cleopatra (Boreal, 2016) är en syntetisk sort. Dess växttid är något kortare än Trappers. Stjälken är kort och mycket styv. Fröskördens proteinhalt har varit låg men oljehalt rätt hög.
Chip CL (Boreal 2019) är en ny hybridsort av CL-typ. Den är något tidigare än Trapper, men har det oaktat en högre fröskörd. Stjälken är lång men rätt styv. Oljehalten är hög, och dess olje- och proteinskörd är högre än Trappers. Klorofyllhalten har varit rätt låg.
Trapper (Boreal, 2009) är en tidig och rätt avkastningsrik hybridsort. Stjälken är rätt kort och styv. Fröskördens protein- och oljehalt är på medelgod nivå. Klorofyllhalten är låg.
InV110 CL(BASF) är en ny CL-sort. Den är tidig och hör till de mest avkastningsrika sorterna av CL-typ. Dess oljehalt är hög. Klorofyllhalten har varit låg.
Smilla (Boreal, 2012) är en tidig och avkastningsrik hybridsort. Stjälken är styv. Fröskördens oljehalt är lägre än de andra sorternas, proteinhalten är god. Klorofyllhalten är låg.
DK 7150 CL (Monsanto, 2014) är en tidig sort av CL-typ. Den har en klart lägre avkastning än konventionella rapssorter. Den är mera liggsädsbenägen än sorterna i genomsnitt. Fröskördens proteinhalt och oljehalt är höga, klorofyllhalten är också mycket hög.
DK 7160 CL (Monsanto, 2014) är också en tidig sort av CL-typ. Avkastningen är lägre än för sedvanliga sorter. Stjälken är mycket kort men trots det rätt svag. Fröskördens proteinhalt är hög, men oljehalt medelmåttig. Klorofyllhalten är rätt låg.
Campino (Boreal, 2009) är en rapssort av sedvanlig typ, vars egenskaper och avkastning är i nivå med Trapper. Fröskördens proteinhalt är lägre än Trappers men oljehalten något högre. Klorofyllhalten är låg.
Drago (Boreal, 2016) är en tidig och synnerligen avkastningsrik hybridsort. Den medellånga stjälken är mycket styv. Fröskördens protein- och oljehalt är på medelnivå, men då avkastningen beaktas är kvalitetsegenskaperna goda.
DK 7175 CL (Monsanto, 2015) är en sort av CL-typ. Dess avkastning är rätt låg. Stjälken är lång men styv. Fröskördens proteinhalt är på samma nivå som Trappers och oljehalten är synnerligen hög. Klorofyllhalten är på medelnivå.
Proximo (BASF, 2014) är en konventionell populationssort. Växttiden är medellång och avkastningen på samma nivå som Trappers. Stjälken är medellång och styv. Fröskördens proteinhalt är låg men oljehalt hög.
Solar CL (Boreal) är en hybridsort av CL-typ. Den är rätt tidig och har en avkastning på samma nivå som Trapper. Stjälken är medelstyv. Oljehalten är hög.
Cebra CL (Boreal 2019) är en ny sort av CL-typ. Den är något senare än Trapper. Cebra är en av de bäst avkastande sorter av CL-typ. Stjälken är lång, men mycket styv. Dess olje- och proteinskörd är höga. Klorofyllhalten har varit rätt låg.
InV100 CL (BASF) är en ny hybridsort. Den är rätt sen men har haft en högre avkastning än Trapper. Stjälken är rätt styv. Fröskördens oljehalt är mycket hög.
Belinda (BASF, 2014) är en hybridsort med ungefär samma egenskaper som Trapper. Dess avkastning har varit en aning lägre än Trappers och fröskördens klorofyllhalt rätt hög.
Brander (BASF, 2015) är en rätt sen hybridsort. Den har varit mycket avkastningsrik både på odlingszon I och II. Stjälken är lång och styv. Fröskördens proteinhalt har varit något lägre än Trappers men oljehalten är hög. Klorofyllhalten är rätt låg.
Mosaik (Lantmännen) är en populationssort. Stjälken är mycket styv och avkastningen rätt hög. Den är rätt sen. Proteinhalten är låg, men oljehalten är rätt hög.
Rasma (Lantmännen 2017) är en sen sort av sedvanlig typ. Stjälken är styv. Avkastningen något under Trappers nivå, men oljehalten är den högsta av alla i sortförteckningen. Klorofyllhalten är dessutom mycket låg.
Majong (Lantmännen, 2012) är en sen och mycket avkastningsrik hybridsort, på odlingszon I och II. Stjälken är styv. Fröskördens oljehalt har varit hög och klorofyllhalt rätt låg trots den långa växttiden.
Performer (BASF) är en hybridsort. Den är rätt sen men dess avkastning har varit hög. Oljehalten är mycket hög. Den har en lång stjälk men benägenheten för liggsäd är rätt liten.
Darja CL (Lantmännen 2019) är en ny sort av CL-typ. Stjälken är lång men styv. Den har en längre växttid än Trapper men dess avkastning är på samma nivå. Proteinhalten är på en god nivå och oljehalten i klass med Trappers. Klorofyllhalten är rätt hög men inom kvalitetsgränsen.
Dodger (BASF, 2015) är en sen hybridsort. Den har haft en litet högre avkastning än Trapper. Den långa stjälken är synnerligen styv. Både dess protein- och oljehalt är på en god nivå. Fröskördens klorofyllhalt är rätt låg.
Axana (BASF, 2015) är en sen hybridsort, vars klorofyllhalt kan stanna på en hög nivå. Stjälken är lång och styv. Avkastningen är på samma nivå som Trappers. Också proteinhalten är på samma nivå som Trappers, men oljehalten är hög.
Sunder (BASF) är en sen hybridsort. Dess avkastning är hög på odlingszon I och II. Fröets oljehalt är mycket hög, men proteinhalt låg. Skördens klorofyllhalt har varit rätt hög.
Builder (BASF, 2015) är en sen hybridsort. Den har en lång och styv stjälk. Fröskördens proteinhalt är på samma nivå som Trappers, men oljehalten är hög. Skörden har också haft en rätt hög klorofyllhalt.
Vårrybssorterna
Synthia (Boreal, 2016) är en tidig syntetisk sort. Stjälken är betydligt styvare än andra rybssorters. Både proteinhalten och oljehalten är höga, och klorofyllhalten är synnerligen låg.
Synneva (Boreal, 2017) är en tidig sort. Den är på odlingszon I en av de mest avkastande sorterna i relation till växttiden. Stjälken är lång men liggsädsbenägenheten liten. Fröskördens kvalitet är på god nivå och klorofyllhalten lägre än hos de övriga sorterna.
Henrika (Boreal, 2014) är en rätt tidig, men liggsädsbenägen sort. Avkastningen är i nivå med Cordelias. Fröskördens protein- och oljehalt är höga och klorofyllhalten är låg.
Cordelia (Boreal, 2009) är fortfarande en av de sorter som odlas allra mest. Dess stjälk är lång och rätt styv. Fröskördens kvalitetsegenskaper är goda och klorofyllhalt är låg.
Aurea CL (Försörjningsberedskapscentralen, 2010) är den enda vårrybssorten av CL-typ i sortförteckningen. Den lägger sig lätt. Sorten är tidig och dess avkastning är lägre än de andra sorternas. Fröskördens olje- och proteinhalter är rätt låga.
SW Petita (Lantmännen, 2005) är en sort med en rätt hög avkastning. Stjälkstyrkan är medelmåttig. Fröskördens proteinhalt är den lägsta av sorterna på sortlistan, medan oljehalten är den högsta.
Birta (Lantmännen, 2016) är en mycket sen och rätt avkastningsrik vårrybssort. Stjälken är lång och tämligen styv. Fröskördens oljehalt är hög och klorofyllhalt rätt låg.
Kalle Ohralahti
Naturresursinstitutet
Vårrapssorterna i de officiella sortförsöken 2012-2019, som pdf.
Vårrapssorternas avkastning och skördekvalitet i de officiella sortförsöken 2012-2019, som pdf. PRA anger den fett- och proteinfria andelen av fröskörden. Sorterna anges i tidighetsordning.
Vårrybssorterna i de officiella sortförsöken 2012-2019, som pdf.
Vårrybssorternas avkastning och skördekvalitet i de officiella sortförsöken 2012-2019, som pdf. PRA anger den fett- och proteinfria andelen av skörden. Sorterna anges i tidighetsordning.