Vassböle by i Täkter, Ingå liknar ingen annan västnyländsk by. Gårdarna är samlade tätt intill varandra omringade av odlingsmark och skog. Mitt i byn finns en ladugård och under sommaren och hösten kan man ibland se kossorna vanka omkring mellan bostadshusen.
På ytan ser byn ut som hämtad från någon av Astrid Lindgrens böcker – ända tills man får syn på maskinparken. Jordbrukarna i Vassböle har nämligen gått in för att successivt gå över till gemensam maskinpark.
Alla gårdar behöver inte ha egna tröskor. Den sammanlagda arealen i Vassböle är inte större än att en tröska klarar av det. Så resonerade Vassbölebonden Niklas Wasström redan för närmare tio år sedan.
År 2015 köpte så jordbrukarna i Vassböle en tröska för gemensamt bruk. Det var startskottet för maskinsamarbetet som vuxit sig allt större under årens lopp. Fyra år senare grundade bröderna Niklas och Jan Wasström, Fredrik och Patrik Karell, Hans Sandström och Mikael Karell tillsammans aktiebolaget KWS Vassböle Ab.
Bolaget är ägaren
Idag äger aktiebolaget förutom tröskan också en traktor, en såmaskin, en ogräsharv, en kultivator, en trädeshack och höstens nyförvärv: en skogsvagn med grip.
– Gårdarna här har nog haft maskinsamarbete redan på 1980-talet, minns Niklas Wasström.
Skillnaden till i dag är ändå att samarbetet är organiserat och betydligt längre utvecklat. Det är inte längre frågan om att låna av varandra eller ens samäga maskiner.
Maskinerna ägs av aktiebolaget där delägarnas aktiemängd bestäms enligt den egna arealen. Regler och förfaringssätt är dokumenterade till pappers. Som styrelseordförande och vd fungerar Niklas Wasström – även om titlarna känns ganska avlägsna i sammanhanget.
Niklas Wasström är mjölkbonde och jobbar heltid med lantbruket. I praktiken är det han som håller i trådarna för maskinsamarbetet och har det övergripande ansvaret.
– Det är viktigt att det finns en person som har grepp om helheten, säger Fredrik Karell, som själv bor mitt i byn men sköter sitt jordbruk vid sidan om ett heltidsjobb.
För honom är det skönt att ha tillgång till bättre redskap utan att behöva ruinera sig.
– Jag är jättenöjd med samarbetet. På det här sättet kan vi dela på investeringskostnaderna, säger Karell.
Han är också nöjd över möjligheten att vid behov också få hjälp med vissa arbetsmoment.
Nyare och större
Maskinsamarbetet har lett till att alla delägare i dag har tillgång till nyare och större maskiner än de tidigare hade. Det har också lett till en viss arbetsfördelning där alla inte gör allt.
Alla maskiner och redskap hanteras heller inte av alla delägare. Till exempel sköts sådden av den sammanlagda arealen av endast tre av delägarna.
Aktiebolaget fakturerar olika avgifter beroende på om man själv sitter vid ratten eller en granne gör det. I huvudsak används arealbaserad fakturering.
Den sammanlagda åkerarealen som delägarna besitter är närmare 350 hektar åker. Tröskningsarealen rör sig kring 220 hektar.
Men det gå inte helt friktionsfritt
Men, men... alla jordbrukare vet hur det är när regnskurarna avlöser varandra och irritationen ligger som ett mörkt moln över vårbruket.
När markytan äntligen torkat upp vill man inte stå där och trampa nervöst och vänta på att grannen ska bli klar med sin vårsådd innan man själv står i tur.
Eller när höstarna är lika regniga som i år och man får använda alla torra stunder till att försöka få skörden bärgad.
– Nå, nog kan det bli lite irritation ibland, men inte så farligt ändå, säger Niklas Wasström.
– Det är klart att det finns många åsikter om vad som ska göras om det är bråttom, men för det mesta fungerar samarbetet bra, säger också Hans Sandström.
Delägarna försöker tänka rationellt och objektivt för att göra arbetet så smidigt som möjligt utan att någon ska behöva vänta för länge.
Erfarenheterna av gemensamt vårbruk är i och för sig inte så långa. Årets vårsådd var den första med gemensam såmaskin.
– Man får se till att jämka lite bara, så går det nog bra, säger Niklas Wasström.
Gamla maskiner i utbyte
Han kliver upp i den nya Valtran och ser rätt nöjd ut. Det som gjort det möjligt att satsa på större maskininköp är att var och en av delägarna bidragit med flera gamla maskiner.
– När vi köpte den här Valtran gav vi tre gamla traktorer i byte och samma gällde såmaskinen, säger han.
Alla delägare har gjort sig av med en del av de egna maskinerna, men på varje gård finns det fortfarande kvar åtminstone en traktor.
Eftersom de nya maskinerna är större och effektivare än de maskiner som respektive delägarna tidigare hade, så går arbetet på åkrarna numera betydligt snabbare att utföra.
Delägarna är överens om att de idag har tillgång till bättre maskiner än tidigare – till ett någorlunda rimligt pris. Någon ekonomisk inbesparing har maskinsamarbetet inte inneburit eftersom bolaget satsat på nya maskiner.
Torkningen av grödorna sköter var och en fortfarande själv.
Ansvar för service
Ett dylikt samarbete kräver stor samarbetsvilja och också vilja att förbinda sig för flera år framöver.
En annan fråga som det gäller att ha klart för sig innan man går in för ett maskinsamarbete är hur servicen sköts. Det kan vara klokt att utse någon som har helhetsansvaret för att servicen blir gjord – även om var och en av delägarna givetvis har en skyldighet att ta hand om maskinerna enligt bästa förmåga.
– Eftersom alla lagt sina egna pengar i blöt så tar man nog ansvar också, säger Niklas Wasström som själv har det övergripande ansvaret.
På sikt önskar han utveckla samarbetet ytterligare, bland annat genom fler gemensamma traktorer och eventuellt större entreprenadverksamhet, men tiden får utvisa hur det går.