Ett av inslagen på SLC:s förbundskongress var en debatt om matproduktionens lönsamhet.
– Den här diskussionen känns litet som att komma hem. Vi diskuterar om precis samma saker i Bryssel som ni talar om i Svenskfinland, sade Copa-Cogecas generalsekreterare Pekka Pesonen, som inledde debatten.
Han poängterade att det är viktigt att rekrytera unga bönder till branschen; både kvinnor och män.
Enligt Pesonen kan bönderna göra mycket för att bromsa klimatförändringen eftersom jord- och skogsbruk är de enda branscher idag som kan binda kol.
– Vi kan alltså bidra till lösningar på globala miljöutmaningar.
Osund handelspolitik
Då det gäller livsmedelskedjan konstaterade Pesonen att han säkert inte är alltför populär i S-gruppen.
– Jag har gett tillbaka mitt S-kort och det förblir på hyllan tills S-gruppen slutar med sin billighetskampanj. Jag tycker inte att det är acceptabelt att dra ner priset på finsk mat och det är viktigt att vi reagerar, sade Pesonen och efterlyste lagstiftning mot osund handelspolitik.
– Som Mats Nylund sade i sitt anförande är det ett faktum att jordbrukarna inte har fått sin andel av livsmedelskedjan. Kostnaderna har blivit högre och vi arbetar hårt för livsmedelssäkerheten, som kanske har blivit alltför viktig i Finland och Sverige, funderade Pesonen.
Då det gäller handelspolitiken har vi blivit alltmer beroende av exporten.
– EU har blivit en nettoexportör. Vi är beroende av kinesisk handel men det är litet farligt om två tredjedelar av exportinkomsterna kommer från Kina. Vi kan inte lita på kinesisk goodwill.
Pesonen konstaterade också att vi inte har sett någon förbättring på lönsamheten på gårdsnivå.
– Vi måste få bättre marginaler och inkomster till bönderna. Ta till exempel allt det jobb vi gör för salmonellafrihet och livsmedelssäkerhet. Detta mervärde har inte ännu kompenserats av marknaden och här måste vi få till stånd förbättringar. Finansieringen av jordbrukspolitiken kommer nämligen inte att vara på samma nivå i framtiden. Vi behöver tillväxt som endast kan fås från marknaden, också exportmarknaden.
Segregering bland kunderna
I debatten som följde deltog förutom Pesonen även SLC:s ordförande Mats Nylund och Marthaförbundets ordförande Andrea Hasselblatt med redaktör Staffan Björkell som moderator.
– Vi påstår att vi har världens bästa matproduktion, men värdesätter kunderna den? frågade Björkell.
Idag sätter vi mindre än 12 procent av inkomsterna på livsmedel trots att vi förtjänar mer än 1980, då summan var närmare 22 procent.
– Jag tar mig an frågan från ett annat håll. I gallupar säger alla att de vill köpa närproducerat och ekologiskt, men i butiken är det bara en del som gör det. Visst är det entydigt att närproducerat och ekologiskt växer – men samtidigt växer den billiga maten oerhört mycket mer, konstaterade Nylund.
– Här ser vi alltså en segregering. Vi har en grupp konsumenter som är upplysta och lite mer välbeställda – men en större grupp som köper det billigaste. Och här är det väldigt långt handeln som styr. När man går in i små affärer så är det kanske inte Valios mjölk du hittar utan det finns bara handelns egna varumärken (private label). Så det är affären som väljer för oss.
Andrea Hasselblatt instämde med Nylund.
– Precis så här är det. Jag tycker att vi borde vara beredda att betala litet mer för vår mat. Vi finländare slänger bort 24 kilo mat per person och år och det här har Marthaförbundet tagit fasta på bland annat genom den så kallade Svinnkampen. På Marthaförbundet uppmanar vi konsumenterna att köpa mindre, men bättre kvalitet.
Pekka Pesonen konstaterade för sin del att närproducerat är viktigt i Europa, men överlag är inställningen till maten en helt annan än i Norden.
– Vår inställning i Finland är rätt teknisk. Italienare och spanjorer förstår inte vårt prat om antibiotika- och salmonellafrihet. Där är det matupplevelsen som är det viktiga. Det sägs ju att i Italien lever man för att äta, i Finland äter man för att överleva.
Handelns egna varumärken irriterar
ÖSP:s ordförande Tomas Långgård ifrågasatte handelns egna varumärken och tyckte att de är en form av matfusk.
– Vi skryter med att vi inte har matfusk i Finland, men är inte private label en form av vilseledande marknadsföring?
Mats Nylund höll med och menade att private label handlar om att göra råvaran utbytbar och anonym och den vägen kunna pressa priser och ställa olika leverantörer mot varandra.
Anders Abrahamsson, grönsaks- och spannmålsodlare på Kimitoön ställde en fråga till Pekka Pesonen:
– Du har lämnat tillbaka ditt S-kort – men har du ett K-kort? Jag levererar personligen till både S och K och under de senaste fyra åren har S-kedjan haft ett högre producentpris än K-kedjan.
Pesonen svarade att hans beslut har att göra med att han haft starkare personlig koppling till S-gruppen på grund av att hans familj varit medlemmar under hela 1900-talet. Men han konstaterade att generellt sett är situationen naturligtvis inte bra.
– Frågor gällande matkedjan är viktiga för Finland. Om vi producerar hög kvalitet så måste priserna på marknaden kompenseras eftersom stöden inte kommer att höjas.
Orättvisa mellan länderna
Carita Häger, fullmäktigemedlem och mjölkbonde från Nykarleby, lyfte upp frågor om produktionsvillkor.
– Jag tycker det är lite orättvist att man måste producera på samma villkor i olika länder, eftersom det i praktiken råder olika bestämmelser i olika länder.
Häger hänvisade till användningen av så kallad Bordeauxvätska i ekologisk vinodling bland annat i Italien. Bordeauxvätska är en kemisk lösning med kopparsulfat och släckt kalk som används bland annat mot mögel.
– I Finland använder vi kopparsulfat i yttersta nödfall för korna om de drabbas av klövspalt. I vinodlingen i Italien sprutas det på druvorna varannan vecka. Medlet är helt förbjudet i Finland även i konventionell odling. Det innehåller bland annat bly och arsenik.
Enligt Häger borde det därför vara producentorganisationernas allra största uppgift att upplysa konsumenter om vad som används och inte används i den inhemska jordbruksproduktionen.
Pekka Pesonen bekräftade att användningen av kopparsulfat är en känslig fråga för Copa-Cogeca.
– Vi har tyvärr inga andra medel som kan användas idag. Industrin har bett oss att gå emot användningen av kopparsulfat, men tusentals producenter använder det så det är inte ekonomiskt möjligt för närvarande.
