Höståkerböna har provodlats i Sverige sedan hösten 2017 med varierande resultat. Det handlar om en gröda som inte har den högsta avkastningen, men däremot den säkraste vinterhärdigheten, framhåller Oskar Gustafsson på Scandinavian Seed.
Höståkerböna kan komma att etableras som ett komplement till våråkerböna på nordiska breddgrader.
Sedan hösten 2017 har höståkerbönor provodlats både i Mellansverige och Skåne och en uppsjö av olika sorter har testats, säger Oskar Gustafsson, produktchef på Scandinavian Seed.
Enligt Gustafsson har hälften av åtta provodlingar i Mellansverige klarat övervintringsstadiet väl, medan resten har fallit bort.
– Det är främst svenska svinköttsproducenter som har visat intresse för det här alternativet på senare tid, säger Gustafsson, som höll en digital föreläsning riktad till finlandssvenska producenter den 11 augusti.
Några huvudorsaker till att satsa på höståkerböna är högre skördar – i jämförelse med vårsorter – samt ett större rotsystem som kan uthärda torra förhållanden under våren och försommaren mera effektivt.
– Tidigare mognad är en viktig faktor. En nyckel till detta är att plantorna befinner sig i vilofas under vintern. Jämfört med våråkerböna är skillnaden 2-4 veckor, säger Gustafsson.
Snötäcke skyddar i stränga temperaturer
Höståkerböna är en brokblommig gröda som odlas bland annat i Tyskland, Polen och Baltikum, Storbritannien och Frankrike.
– I vårt letande efter lämpliga alternativ har vi tittat på sorterna som används i norra Tyskland, Polen och de baltiska länderna. Den variant som passar bäst i svenska förhållanden heter Augusta, säger Gustafsson.
Den föreslagna såddperioden sträcker sig från slutet av september till början av oktober. Skördandet sker under första halvan av augusti.
Rekommenderat sådjup för nordisk höståkerböna är 6-8 centimeter i styv jord och 8-10 centimeter i lättare jord. Ett radavstånd om 12,5-45 centimeter klassas som lämpligt.
Vidare rekommenderas fyra bönor per balja och 10-15 baljor per planta. Idealisk mängd bladpar inför invintring är 2-3.
Proteinhalten är något lägre än hos våråkerböna. I fråga om gödning är fosfor och kalium ämnen av stor betydelse. Ogräshanteringen är A och O i dessa odlingsfält.
– De flesta producenter som testodlat grödan i Sverige är ekologiska bönder. Dessa har satsat på falsk såbädd och ogräsharvning, säger Gustafsson.
– Apropå sjukdomar har en del chokladfläcksjuka förekommit i fälten. Mögelproblemen har varit minimala. I vilken utsträckning bönsmyg är en utmaning är inte kartlagt i det här skedet.
– Om vintertemperaturerna är kallare än 12 minusgrader har ett tillräckligt tjockt snötäcke en skyddande effekt i sammanhanget, betonar Gustafsson.
Småskaliga testodlingar rekommenderas
Oscar Gustafsson råder potentiella finlandssvenska odlare att prova på möjligheten att producera höståkerböna på en liten åkerareal.
Eftersom odlingarna är förenade med risktagningar i både Mellansverige och Finland lönar sig det inte att använda alltför mycket mark för dessa projekt.
– Sådden kunde genomföras i mitten av september. Att så redan i augusti är inte att rekommendera.
Samtidigt påminner Gustafsson om att antalet soltimmar och den genomsnittliga dagstemperaturerna statistiskt sett är lägre exempelvis i Vasatrakten jämfört med i Mellansverige.
– Om man går in för att satsa på samsådd i odlandet skulle jag föreslå en lågväxande och övervintrande klövergräsblandning. Att kombinera med höstvete är en intressant tanke även om höståkerbönorna utsätts för hård konkurrens i så fall, säger Gustafsson.
I Sverige fortsätter man att samla praktiska kunskaper och erfarenheter om höståkerbönor på skandinavisk mark framöver.
– Det kommer att göras försök som fokuserar på både såtidpunkter och utsädesmängder.
Teams-föreläsningen om höståkerböna som odlingsalternativ arrangerades av Ekomjölk-Luomumaito med Räfsö utsädespackeri. Enligt uppgift var över 50 personer anmälda till evenemanget.