Höga skördar, mindre växtskydd
gör höstoljeväxter intressanta

Hög skördepotential och mindre risk för skadegörare gör höstoljeväxter till ett intressant alternativ till våroljeväxterna, säger Erik Perklén som själv odlat höstoljeväxter i tio år. På hans åker i Sjundeå har projektet Rybs Raps 2025 etablerat försöksrutor med oljeväxter där man testar tidpunkt för sådd och utsädesmängd. Försöken har genomförts av Nylands svenska lantbrukssällskap NSL.

På Erik Perkléns höstoljeväxtskifte i Sjundeå samlades på måndagen över 30 personer för att se på försöksrutor med höstoljeväxter. Rutförsöken ingår i Rybs Raps 2025-projektets utbildning för oljeväxtexperter inom odlarkåren, rådgivningen och industrin.

– Meningen är att stärka kunnandet inom odling av höstoljeväxter och höja odlingsarealen och medelskördarna på längre sikt, säger Sari Peltonen, ledande expert vid ProAgria Centralernas Förbund som är med och genomför projektet.

Fokus i försöken ligger på odlingsteknik.

– De färdigt utbildade experterna ska sedan kunna dela med sig av kunskapen till odlare, också efter att projektet avslutats, säger Peltonen.

Många odlare drar sig för att odla våroljeväxter, eftersom risken för skadegörare är stor. När de kemiska bekämpningsmetoderna samtidigt blir färre behövs nya lösningar, säger Peltonen.

– Höstoljeväxterna har egna utmaningar som snigelangrepp och hjortdjur, men på våren har bestånden fått vara så gott som i fred för rapsbaggen. Den förekommer i viss mån, men har inte krävt samma grad av bekämpning som i våroljeväxter.

I Sverige hade man för några år sedan liknande problem med skadegörare och minskad odling, men höstoljeväxterna har gett produktionen ett uppsving.

– I de här försöken har man utnyttjat verksamhetsmodellen från Svensk Raps, säger Peltonen. Försöken har utförts av NSL som länge samarbetat med svenska aktörer, så vi har dem att tacka för den svenska kopplingen.

Stor efterfrågan på oljeväxter

Patrik Erlund vid NSL ser höstoljeväxtförsöken som viktiga, eftersom både industrin och odlarna gynnas av en fungerande inhemsk oljeväxtproduktion.

– Efterfrågan är stor, säger Erlund. Men det har varit svåra år för odlarna med mycket skadeinsekter och besvärliga odlingsförhållanden. Höstoljeväxterna kunde vara ett alternativ, men det finns ännu mycket som måste lösas för att få in dem smidigt i odlingsföljden.

Tidvis har också övervintringen varit osäker.

– Det vi nu ville undersöka var hur olika odlingstekniska faktorer inverkar på övervintringsförmågan, till exempel vid ändringar i utsädesmängden och tidpunkten för sådd.

I såtidsförsöken användes sorter som sägs ha snabb utvecklingstakt på hösten.

– Tesen var att vi då kunde så senare på hösten vilket skulle passa bättre in i den övriga rytmen. Tyvärr ser det inte ut så efter första året. Tidigare sådda plantor hann bli kraftigare och klarade övervintringen bättre.

För tidigt sådda plantor klarar däremot inte heller vintern bra. Försöken visade också att man ska ge akt på utsädesmängderna eftersom beståndens struktur påverkas av såtäthet.

Ett glesare bestånd ger plantor med kraftigare rot, lägre tillväxtpunkt och förhoppningsvis bättre övervintring medan ett tätare bestånd ger snabbare blomning och jämnare mognad.

– För övrigt kräver oljeväxter mycket planering, och höstoljeväxterna måste tas in i odlingsplanen redan på våren för att de ska fås in i växtföljden. I år kan det bli kämpigt eftersom vårsådden på många håll är mycket sen. Höstoljeväxterna borde man komma åt att så redan i månadsskiftet juli-augusti för att de ska hinna etablera sig.

Inga genvägar men stor potential

Erik Perklén har redan tio års erfarenhet av att odla höstraps och han följer intresserat med rutförsöken på det egna skiftet.

– Jag tror inte på genvägar och är skeptisk till att ändra på tidpunkten för sådd, säger Perklén. Fönstret för sådd är tillräckligt smalt som det är. Men visst ser man skillnader i rutornas bestånd redan nu. Det blir intressant att se om de jämnar ut sig mellan sorter som är olika tidiga, eller om man kommer att kunna läsa av ett resultat.

Perklén hoppas på att så småningom hitta en ny höstrapssort som kan ersätta nuvarande Maximus D06. Sorten är den mest odlade i Finland men har redan trillat långt från toppen i Sverige.

– Hösten 2011 sådde vi systersorten D05, men efter det har vi hållit oss till D06. Den har en relativt bra övervintring, vilket är A och O vid höstrapsodling. Men förädlingen har gått framåt på 10 år. Det kommer man inte ifrån.

En lång erfarenhet av samma sort gör det möjligt att jämföra odlingsår och tekniker, men Perklén litar på att nyare sorter har sina fördelar. Höstraps vill han fortsätta med.

– Det som sporrar mig är den högre skördepotentialen jämfört med våroljeväxter. När man lyckas tröska höstrapsen tidigt är den dessutom en potentiell förfrukt för höstvete och man slipper så vårsäd på vårsäd.

Även Perklén funderar på risken för skadegörare i våroljeväxtbestånd.

– Växtskyddet är inget roligt arbetsmoment och dessutom dyrt. Det är förstås trevligare med en gröda som kräver mindre insekticider, och det har höstrapsen visat sig vara.

Ännu låter det perfekta höstrapsåret vänta på sig.

– Varje år kan man inte lyckas. I år har det varit en trög vår när man ser att vårspannmålen ännu är kvar i silon på vissa håll, men höstgrödorna har vuxit ganska normalt. Efter en dålig höst ser grödorna bättre ut än jag vågat hoppas på. En odlingssäsong som håller bra från början till slut kanske jag ännu får uppleva under min livstid.

Sortförsöken fortsätter på Perkléns skifte, och med dem jakten på den bästa sorten för finländska förhållanden. Resultaten kommer också att tangeras under Greppa Marknadens tillfällen, berättar Patrik Erlund.

RybsRaps 2025 -projektet genomförs av ProAgria Centralernas Förbund och Satafood Kehittämisyhdistys ry. I projektet deltar NSL, Spannmålsbranschens samarbetsgrupp VYR, SLC och MTK, samt Avena Nordic Grain och Viljelijän Berner. Projektet finansieras av jord- och skogsbruksministeriet.

Läs också: Oljeväxtambassadörer bekantade sig med försöksrutor i Höstves