Landsbygdens Folks mångårige medarbetare Henrik Backman har avlidit i en ålder av 85 år. Han är känd bland tidigare LF-läsare som signaturen Honk.
Henrik Backman föddes i Pernå men blev student vid Svenska lyceum i Helsingfors 1962. Därefter inledde han studier i fiskeribiologi vid Helsingfors universitet. Efter examen fick han anställning vid Fiskeriföreningen i Finland. 1968 ingick han äktenskap med studiekamraten Märta Aminoff och familjen utökades efter hand med barnen Eva-Lotta, Daniel och Elisabet.
1990 anställdes han som redaktör vid Landsbygdens Folk där han blev känd som en omsorgsfull och noggrann medarbetare. Han var också en skicklig fotograf.
I den östnyländska släkten Backman finns ett flertal artistiskt begåvade personer, Henrik bland dem. I LF:s spalter uppenbarade sig också snart en och annan skämtteckning som bar hans signatur. Den egentliga karriären som tidningens tecknare inledde han med sin ”Sidan två-teckning” och snart underhöll han läsarna också med enspaltaren ”Veckans Honk”.
Under den här tiden erbjöds han att skapa en illustration till SLC:s då pinfärska slogan ”Bonden behövs”. Resultatet blev den småmysande och stråtuggande bonden som gjorde succé och i dag är känd över hela den finlandssvenska landsbygden. Bonden nådde även över språkgränsen genom att MTK gavs tillstånd att använda teckningen.
Är man skämt- eller satirtecknare räcker det inte med att teckna skickligt, man måste därtill ha ett budskap och ett speciellt sinne för humor vilket Henrik hade i rikt mått. Ofta var hans teckningar ändå något mer än bara enstaka skämt. Han kände starkt för den enskilda människan, som han ansåg var från hans egen lilla värld, "Honkland". Inbyggarna där återgavs i hans teckningar som sympatiska och lyhörda, inte sällan i sällskap med en Berner sennenhund. Han var en stor hundälskare, i synnerhet av just den rasen.
Under Henrik Backmans tid på LF anslöt sig Finland till EU, mot landsbygdens vilja. Det gav Honk många anledningar att gå åt den gemensamma jordbrukspolitiken och dess verkställare i sina illustrationer, med allt vad det innebar av byråkrati, orättvisa och nitisk övervakning.
Henrik fortsatte teckna för LF även efter pensioneringen, men hans efter hand allt mer besvärande Parkinsons sjukdom gjorde till slut tecknandet alltför svårt.
Vi undertecknade, Honks tidigare kolleger, minns honom med värme.
Bertel Rosenström
Micke Godtfredsen