20220309 122353
Den pensionerade jordbrukaren Anders Wester har varit redaktör för historiken ”Skäritiden – Folk och fä i Norrnäs skärgård” som ringar in den gamla betes- och fäbodskulturen i skärgårdstrakterna i västra Närpes.
Livet på landet

Havsnära betes- och
fäbodskultur skildras i
Norrnäsboken ”Skäritiden”

För jordbrukare i Norrnäs och andra byar längs den österbottniska kusten hörde det tidigare till att föra kor till fritt sommarbete i skärgården under ett antal veckor efter höbärgningen. Den flera hundra år gamla traditionen började marginaliseras efter 1940-talet.

Hösten 2021 gav Norrnäs ungdomsförenings hembygdssektion ut historiken ”Skäritiden – Folk och fä i Norrnäs skärgård”.

Det långsiktiga arbetet med ”Skäritiden” har i princip pågått sedan en byhistorik gavs ut i Norrnäs 1999. Det konkreta resultatet är 315 sidor och totalt 274 publicerade bilder av olika årgångar. Nio skribenter medverkar med textbidrag.

– Insamlingen av det gamla bildmaterialet startade redan på 1980-talet då det även ordnades fotoutställningar i byn, säger Norrnäsbon Anders Wester som har verkat som redaktör för bokprojektet.

Boken är primärt en folklig och jordnära skildring av den forna betesdrifts- och fäbodskulturen och det traditionella jordbrukslivet i västra Närpes.

– Via stranden i grannbyn Nämpnäs förde Norrnäsborna ut kor till fritt bete på holmar och stränder vid Börsskär och Grytskär. Det handlade om en relativt kort sommarperiod på 5-6 veckor efter höbärgningen. Korna torde aldrig ha transporterats med båt. Däremot var simmande kor en vanlig syn på den tiden.

– Exakt när den här beteskulturen uppstod i Norrnäs är inte klarlagt. Men traditionen har funnits åtminstone sedan 1700-talet, kanske ända från 1600-talet, fortsätter Anders Wester.

Ute i skärgårdsmiljöerna uppfördes så kallade ”skärihus” i tiderna för att hantera djurhushållningen mera effektivt och därmed uppstod en fäbodskultur. 73 kända skärihus har prickats ut vid en kartläggning i ”Skäritiden”.

Den skärgårdsbaserade betes- och fäbodskulturen i Sydösterbotten var stark fram till tiden för andra världskriget. Därefter började traditionen mattas av även om betesdrift förekom ända till början av 1970-talet.

– Arbetet vid skärihusen sköttes ofta äldre eller yngre personer som inte behövdes så mycket i jordbruket på fastlandet. Efter mjölkandet kärnades mjölken ute i skärgården av praktiska skäl. Det var först på slutet som man började transportera mjölk till fastlandet i viss mån, säger Anders Wester.

”Skäritiden”-boken har en upplaga på 700 exemplar. Den är inte tillgänglig i bokhandlar, men hittas i närbutiker i Närpestrakten. Den kan också skaffas via privatpersoner.