Har betjänat jordbrukarna
i nästan femtio år – nu
går han i pension

Mycket har förändrats sedan han inledde arbetet som försäljare på Pedersöre handelslag. Nu – efter nästan femtio år – går Mikael Björkskog i pension. Mina kunder och kolleger har gjort arbetet meningsfullt, säger han.

När jordbrukarna i de norra delarna av Österbotten köper förnödenheter tar sig många till Hankkija i Karleby. Där har en stor del av dem fått betjäning av Mikael Björkskog – en försäljare som funnits med i bilden i nästan femtio år.

– I många fall har jag betjänat flera generationer. Först deras farfar, far och så den generation som nu arbetar som jordbrukare, säger Björkskog.

I december går han officiellt i pension som försäljare av förnödenheter inom lantbruket vid Hankkija. Ett arbete som han kom att ha i nästan femtio år. Karriären började 1976 då han anställdes som hjälpkarl av Pedersöre handelslag.

– Den sista skolan jag gick ut var skriftskolan 1976 och började direkt arbete på Pedersöre handelslag, men redan de två somrarna före arbetade jag där. Jag började som hjälpkarl, vilket betyder att jag i somras gjorde min femtionde sommar som försäljare, säger han och skrattar.

Björkskog hade själv ingen direkt anknytning till jordbruket, utan hamnade in i branschen mycket tack vare hans far, som arbetade som chaufför på samma firma.

– Det är mycket tack vare mina kunder, jordbrukarna, som gjorde att jag stannade kvar. De har gjort arbetet meningsfullt och jag har trivts med att betjäna jordbrukarna, som man alltid kan lita på. Så jag vill tacka alla jordbrukare som jag har kommit i kontakt med under de här många åren, säger han.

Mycket gjordes för hand

Mycket har förändrats sedan han inledde karriären Pedersöre handelslag, som då fanns i Jakobstad. På den tiden gjordes i princip allt för hand och det blev många tusentals lyft per år för Björkskog.

– Tågvagnarna kom till stationen i Jakobstad och var fyllda med bland annat vetekli och fodermjöl. Varje vagn skulle lossas för hand och vi lyfte säckarna på transportbilarna som leverade dem till gårdarna, berättar han.

Behovet av vetekli var stort i mitten av 1970-talet för att det fanns för många djur i förhållande till odlingsarealen. Djurbönderna var därmed tvungna att komplettera utfodringen med vetekli. Något som det också levererades mycket av var hösalt.

– En gång per år kom ett stort tåglass med hösalt som levererades i lösvikt. Vi packade för hand och levererade dem till butikerna på landet. Hösaltet var på den tiden viktigt för det gjorde att höet stod sig bättre. Även bigödsel levererades med tåg till Jakobstad.

Han minns också hans första sommar då det på grund av kallt och regnigt väder hade blivit flera dåliga skördar. Då var behovet stort av importerad fodermajs.

– För att täcka foderbristen var vi tvungna att importera majs som såldes till mjölk- och köttproducenterna. Majsen levererades i lösvikt och vi packade den i säckar.

Verksamheten fanns kvar i Jakobstad fram till 1987 då den flyttades till Kållby. Där betjänades områdets lantbrukare till 2010 när Hankkija öppnade sin nya verksamhetspunkt i Karleby. År 1988 fusionerades handelslaget med Hankkija.

– Sedan dess har det varit några ägarbyten, men slutligen blev Hankkija ägare igen. För mig har det inte spelat någon roll vem som varit ägare utan arbetsuppgifterna har varit de samma, det vill säga att betjäna lantbrukarna, säger han.

Samlade in ägg

Något han också minns mycket väl var när handelslaget samlade in ägg. På den tiden fanns det hönsfarmer i alla byar och i egenskap av hjälpkarl samlade han ihop trälådor som transporterades till huvudfilialen i Purmo.

– På 1970-80-talen kunde en familj överleva på tusen höns och några kor eller grisar. Med tanke på hur det ser ut i dag är det en svunnen tid, konstaterar han.

Strukturomvandlingen inom jordbruket har varit omfattande under hans aktiva tid som försäljare. Många små gårdar har med tiden blivit både färre och större.

– Jag har bevittnat strukturomvandlingen på närhåll. Förr fanns det i alla byar många bönder som hade både kor, höns och svin och det är att jämföra med i dag när det i Pedersöre finns en svingård och några hönsfarmer kvar. Det är en otroligt stort förändring som lantbruket har genomgått, säger han.

Trots att hösalt inte längre finns med i sortimentet, har förnödenheter som jordbrukarna behöver inte ändrat.

– Vi säljer rätt långt samma saker som vi gjorde när jag började. Kunderna ska ha utsäde, gödsel, växtskydd och reservdelar.

Ett specifikt märke han arbetat mycket med är DeLaval, som tidigare hette Alfa Laval.

– Jag har haft hand om deras produkter ända sedan 1988 och den delen har på Hankkija varit ett viktigt ansvarsområde, säger han.

Ekonomiskt trängda

Något han däremot har märkt av under de senaste åren är att jordbrukarnas lönsamhet har försämrats. Den ekonomiska situationen är mera trängd, menar han.

– I dag kan handeln periodvis stå nästan stilla och en orsak till det är den senarelagda tidtabellen för stödutbetalningarna. De senaste åren har bönderna inte heller kunnat lita på när stöden kommer och det här påverkar köpkraften och direkt också vår verksamhet.

– Det är något som är fel när situationen har blivit så här. Alla vet hur beroende man är att lönen kommer vid en överenskommen tidpunkt, men jordbrukarna måste stå ut med den ovissheten. Jag uppskattar verkligen jordbrukarna för att de orkar fortsätta och satsa, säger han.

En annan stor förändring var när datorn kom med i bilden som arbetsredskap i början av 1990-talet. Från att han hade skrivit kvitton för hand blev systemet digitaliserat.

– Den tekniska utvecklingen har varit positiv för det blev mycket enklare. Före det gick mycket arbete åt att skriva kvitton och man satt timtals i telefon. Men det har också förändrat kundernas beteende och i dag träffar man dem inte fysiskt i lika hög grad. Det är lite synd för jag tyckte alltid om den direkta kontakten med kunderna.

En orsak till att de svenskspråkiga jordbrukarna varit trogna besökare är den svenska servicen. Enligt Björkskog är den språkliga aspekten viktig för Hankkija i Karleby.

– Nu prutar vi inte heller på den svenska servicen utan min efterträdare är också svenskspråkig. Det går inte att arbeta som försäljare här om man inte kan svenska.

Hur kommer livet att se ut för dig som pensionär?

– Det blir mycket vedhuggning och skötande av barnbarn. Jag har flera barnbarn så det blir också en del skjutsande. På sommaren spenderar vi också mycket tid på villan så det finns att göra.