Många skogsägare funderar nu på samma sak: hur driva virket i en torvmarksskog så att det är ekonomiskt lönsamt och på alla sätt hållbart? Svar på denna fråga ger klimatåtgärdsprogrammet ”Fånga kolet” som startats av jord- och skogsbruksministeriet.
Cirka en fjärdedel av den skogsmark som används för virkesproduktion i Finland är torvmarksskog. Torvmarksskogar har också en viktig roll med tanke på klimatet, den biologiska mångfalden, utsläppen i vatten samt rekreationsanvändningen.
Programmet ”Fånga kolet” beviljar finansiering för tiotals forsknings- och utvecklingsprojekt som handlar om jord- och skogsbruk och annan markanvändning och som syftar till att minska utsläppen från markanvändningssektorn och öka kolsänkorna och kollagren.
– Grundtanken är att skogsbruket inte blir klimatsmart utan klimatsmarta skogsägare. Vårt syfte är att ta fram verksamhetskoncept och framställa information för skogsägare och andra aktörer inom skogssektorn, säger Niina Riissanen, fortsråd vid jord- och skogsbruksministeriet.
Torvmarksskogarna växer nu med över 22 miljoner kubikmeter per år och mängden virke som går att drivas hållbart är 15 miljoner kubikmeter. Det finns dock egna utmaningar när man avverkar torvmarksskog. Torv tar upp en stor mängd koldioxid och näringsämnen som kan orsaka klimatutsläpp och slamning i vattendrag om avverkningen inte genomförs på ett rätt sätt.
SUO-projektet som fått Fånga kolet-finansiering arbetar med ett verksamhetskoncept som hjälper att driva virket i torvmarksskogar på ett hållbart sätt. Projektet samordnas av Naturresursinstitutet och genomförs i samarbete med Finlands skogscentral, Tapio Oy, Östra Finlands universitet och Geologiska forskningscentralen.
– Vi är snart klara med ett planeringsverktyg som bygger på geografisk information. Verktyget som är avsett för skogsägare och yrkesfolk inom skogsbranschen ska hjälpa att bedöma virkesproduktionens lönsamhet och även konsekvenserna av vården och användningen av torvmarksskog för klimatet, vattendragen och den biologiska mångfalden, säger Leena Finér, forskningsprofessor vid Naturresursinstitutet.
Ingen lösning lämpar sig för alla situationer
Finér betonar vikten av objektspecifika uppgifter när man planerar åtgärder för att vårda och använda skog.
– Det finns ingen lösning som lämpar sig för alla situationer, säger Finér.
Enligt vad man vet i dag ger kontinuitetsskogsbruket på torvmarker bättre resultat med tanke på den övergripande hållbarheten än skogsbruket som baserar sig på kalhuggning.
– Att reglera grundvattenytan har en nyckelroll. Om vi med hjälp av kontinuitetsskogsbruket kan undvika iståndsättningsdikning och stora variationer i grundvattenytan, minskar utsläppen till luft och vatten, säger Finér.
Avsikten är att bidra till övergripande planering av torvmarksskogar också genom incitament som ges skogsägare.
– Stödsystemet för skogsvård reformeras. Det gällande systemet med stöd för vård av skog i privatskogar, det vill säga systemet med de så kallade Kemera-stöden, gäller till utgången av 2023. Enligt det nya incitamentssystemet ska det inte längre ges stöd för iståndsättning av diken utan endast för övergripande planering av torvmarksskogar och vattenskyddsåtgärder, säger Niina Riissanen.
Enligt Riissanen håller åtgärderna för vården av torvmarksskog att ändras stort och det finns mycket att göra.
– Utvecklingsarbete och samtal pågår på många olika fronter och det är förståeligt att ändringarna också väcker oro. Skogsvård är också en generationsfråga och nu vet vi mycket sådant som vi inte visste tidigare. Därför behöver vi också utbildning i vården av torvmarksskogar som vi också håller på att utveckla, säger Riissanen.