I EU:s strategi för biologisk mångfald förutsätts att alla återstående urskogar och naturskogar skyddas strikt i EU:s medlemsstater. Finlands miljöcentral (Syke) och Naturresursinstitutet (Luke) har med hjälp av forskningsdata granskat hur urskogar och naturskogar kan identifieras i Finland enligt EU-kommissionens anvisningar. Manuskriptet till Sykes och Lukes rapport blev klart den 4 december och överlämnades till miljöministeriet.
I EU-kommissionens anvisningar fastställs indikatorer separat för urskogar och naturskogar. I fråga om urskogar (primary forest) iakttas FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) definition, som redan tidigare har använts i många medlemsländer i rapporteringen av information som samlats från skyddsområdena.
Gamla urskogar utgör en del av de naturskogar som definieras i EU-kommissionens anvisningar. Naturskogar (old-growth forest) är dock ett bredare begrepp, eftersom det innehåller naturskogar som till sin struktur och dynamik börjar påminna tillräckligt om gammal urskog. Minimikraven för både ålder och naturtillstånd är lägre än för gamla urskogar.
I manuskriptet till rapporten "Urskogar och naturskogar i Finland – EU-kommissionens anvisningar och nationell granskning" har man utifrån nordiska vetenskapliga undersökningar granskat de centrala indikatorerna, dvs. variationen i trädbeståndets ålder och antalet döda träd i urskogar. Man har även sammanställt data från riksskogstaxeringen genom att använda sig av potentiella arealer av urskogar och naturskogar på olika skogsväxtplatser och i olika delar av landet (den största delen av dessa skogar är redan skyddade) samt utvärderat tidigare anvisningar för inventering av naturskogar och jämfört dem med EU:s anvisningar.
Ingen färdig lösning för nationella kriterier
Slutresultatet av Sykes och Lukes granskning är en granskningsram för urskogar och naturskogar som utnyttjar ålder och död ved samt andra indikatorer och kan användas för att identifiera och avgränsa områden. Entydiga tröskelvärden för kriterier som definierar naturskogar kan inte härledas från forskningsdata.
Granskningsramen erbjuder således inte en färdig lösning för nationella kriterier för naturskogar. I nästa skede av processen bereder miljöministeriet tillsammans med jord- och skogsbruksministeriet förslag för nationella kriterier för en politisk beslutsprocess.
– EU:s anvisningar kräver tolkning och därför erbjuder vi ett omfattande informationspaket som grundar sig på forskning och tidigare inventeringsuppgifter som stöd för beslutsfattandet. I sista hand är fastställandet av kriterierna ett politiskt beslut , säger projektets ledare, projektchef Kimmo Syrjänen vid Finlands miljöcentral.
– Största delen av urskogarna och naturskogarna finns redan i skyddade områden och i norra Finland samt på statens marker. De beräknade uppskattningarna av arealen gör det möjligt att granska hur skyddet av naturskogar påverkar arealen av de skogar som används för virkesproduktion, om de slutliga kriterierna för naturskogar motsvarar de kriterier som använts i beräkningarna, säger forskningschef Kari T. Korhonen vid Naturresursinstitutet.
– Vi vet att det är bråttom att stoppa naturförlusten. Den sammanställning som nu gjorts med våra forskningsinstituts sakkunskap är en värdefull kunskapsbas för det nationella arbetet. Största delen av Finlands mest representativa naturskogar har redan kartlagts. Det är kostnadseffektivt att använda tidigare utredningar när man identifierar urskogar och naturskogar som ska skyddas, säger enhetsdirektör Aino Juslén vid Finlands miljöcentral.