Jordbruk Opinion Marknad

Ledaren:
Gårdarna måste kunna utveckla annat än storlek

Den största femtedelen av Finlands gårdar stod under 2017 för 55 procent av vår jordbruksproduktion. 17 år tidigare stod den största 20-procenten för 48 procent av produktionen.
Det är institutet för naturresurser LUKE som räknat sig fram till det här enligt ett färskt meddelande från institutet. Det betyder att den koncentration till stora gårdar under 2000-talet som vi talat så mycket om, har varit ganska måttlig.

Eftersom den resterande 80 procenten – små och medelstora gårdar – fortfarande står för en betydande andel av produktionen, 45 procent, betyder det också att vi måste ta dessa gårdar på allvar när vi talar om den finländska matförsörjningen och försörjningsberedskapen.

Den 50 procent som utgjorde de minsta gårdarna stod ännu för två år sedan för 19 procent av produktionen, medan den resterande 30 procenten stod för cirka 26 procent.

Institutet har gjort en skild beräkning av mjölkgårdarna, där det visar sig att de stora gårdarnas andel är 46 procent av produktionen, medan gårdarna i mellanskiktet står för 31 procent och de minsta gårdarna för 23 procent.

Själva åkerarealen har enligt Luke inte koncentrerats mycket. Den största femtedelen av våra gårdar innehade 48 procent av åkerarealen under 2000. Motsvarande siffra i dag, det vill säga 2017, är 51 procent.

Djurenheterna har koncentrerats litet mer än åkerarealen. Den största femtedelen av djurgårdarna hade under 2000 omkring 48 procent av alla djurenheter i vårt land, medan motsvarande siffra var 54 procent 2017.

För mjölkgårdarnas del var motsvarande siffra 38 procent under 2000 och 47 procent sjutton år senare. Mjölkgårdarna var alltså ganska små jämfört med andra ännu under 2000, men sedan har utvecklingen accelererat.

Det är klart att den utveckling som pågått ändå har medfört en förskjutning. Det som var medelstort för några decennier sedan uppfattas säkert inte på samma sätt i dag. Antalet gårdar har ju minskat från 1990-talet med närmare hälften till under 50.000 gårdar, men arealen odlas ännu.

SLC har hela tiden betonat att familjejordbruket bör beaktas och tas på allvar. De små och medelstora gårdarna har också varit något av stommen i den finländska jordbruks- och stödpolitiken. Nu ska det naturligtvis understrykas att avsikten inte är att hålla tillbaka dem som är beredda att ta risker och investera storskaligt. Men det ska vara möjligt att klara sig också på en mindre gård med en tillräckligt mångsidig produktion.

Det måste finnas alternativ, andra sätt att utvecklas i exempelvis företagsamhet och vidareförädling än att bara bli större. Det ska vara möjligt att följa utredningsmannen Reijo Karhinens tänkesätt, att se på resultatet i euro och inte bara i produktionsvolym.

I det sammanhanget är en rätt dimensionering antagligen ännu viktigare än storlek: Man borde sträva efter att gården, åkerarealen, djurbesättningen, skogen och maskinparken och inte minst de människor som jobbar där står i de rätta proportionerna till varandra.

Det är även vår uppgift att arbeta för de här ändamålen i den kommande gemensamma jordbrukspolitiken CAP 27.