Jordbruket i Finland har det tufft och lönsamheten är mycket svag. Det här enligt Naturresursinstitutet Lukes årsrapport. Hönsgårdarna och växthusen har bäst lönsamhet medan spannmålsgårdar samt får- och getgårdar har sämst lönsamhet.
Lukes nyligen publicerade årsrapport för 2017 mäter lönsamheten enligt en lönsamhetskoefficient. Är koefficienten 1 betyder det att jordbrukaren har ungefär 15 euro i timmen och 5 procents ränta på det bundna kapitalet.
Årsrapporten visar ändå på att lönsamhetskoefficienten i genomsnitt är bara 0,26 för alla produktionsinriktningar. Allra sämst lönsamhet har spannmålsgårdar men också får- och getgårdar.
Den bästa lönsamheten inom det finländska jordbruket hittas just nu på hönsgårdar samt i växthusodlingen. Enligt Lukes årsrapport beror det här främst på att priset på förnödenheter som energi, bränsle och gödsel har stigit märkbart.
Lukes årsrapport visar också att antalen lantbruk minskar i snabb takt, men att produktionen fortfarande ligger på samma nivå. I början av 2000-talet hade Finland 78.000 aktiva gårdar, men att antalet gårdar nu ligger på strax under 50.000.
I och med att gårdarnas antal blivit färre har gårdsstorleken blivit större. Lukes specialforskare Minna Väre menar ändå att jordbrukets strukturrationalisering inte är särskilt jämn och strömlinjeformad.
– En del jordbrukare svarar på den dåliga lönsamheten med att utöka produktionen drastiskt. En del lämnar branschen helt och hållet. Många jordbrukare har i dag ett förvärvsarbete utanför gården. I synnerhet växtodlingsgårdarna sköts vid sidan av ett förvärvsarbete, säger Väre.