Kännedom om den egna ekonomin, diversifiering, budgetering och kontraktsodling stod i fokus när fyra odlare delade sina erfarenheter under SLF:s Greppa Marknaden-seminarium i Noux förra veckan. Kvällen bjöd på både praktiska råd och strategiska resonemang om hur lönsamheten kan stärkas i en pressad marknad.
Förra tisdagen gick SLF:s Greppa Marknaden seminarium av stapeln i Noux. Fokus låg på odlarnas egna erfarenheter och följaktligen kom fyra odlare till tals under kvällens gång.
Seminariet inleddes av Erik Perklén som driver en växtodlingsgård i Sjundeå. Han lyfte fram hur skörden kan optimeras på ett hållbart sätt.
– Jag riktar mig framför allt till unga odlare som ännu är flexibla och villiga att omvärdera sina rutiner och verksamhetsmodeller.
Tre råd för den unga jordbrukaren
Inspirerad av republikens presidents välkända punktlistor lyfte Perklén fram tre centrala råd.
– Mitt första och bästa råd är att ni bör sköta bokföringen själv. När det gäller deklaration och avancerade kalkyler skall man ta in hjälp, men när ni sett och rört era siffror så har ni bättre grepp om verksamheten och de verktyg ni förfogar över.
Perklén förevisade siffror från sin egen gård och poängterade hur skörden är en faktor som odlaren i högre grad kan påverka än priset. Genom att laborera med insatserna och hålla odlingsmarken i skick innebär inte prissänkningar automatiskt sämre lönsamhet.
– På hösten var vetepriset 80 procent av vad det var året innan, men eftersom min skörd var 245 procent av året innan ledde de här faktorerna till nästan dubbel omsättning för den vara jag producerar.
Vädret spelar en central roll, men förbättrad vattenhushållning och markstruktur hjälper både under torra och våta år.
– Byt ut allt vårvete till höstvete så kommer problemen att uppenbara sig där ni har täckdikesproblem. Det är en utmärkt indikator.
Enligt Perklén duger alla skiften för att odla höstvete – endast slutkörda åkrar skapar problem.
– Jag går i god för att man i Nyland kan odla höstvete på alla skiften bara de sätts i skick. Det här lönar sig eftersom höstvete kommer att ge er ett ton till per hektar i jämförelse med vårvete.
Hans andra råd handlade om investering i egen grävmaskin – inte minst för att kunna underlätta dräneringsarbeten.
– Jag räknar att min senaste nydikning betalar sig tillbaka på 16 år, men eftersom man får investeringsstöd så kan vi kanske räkna med 8. Efter det börjar pengarna rulla in så att säga.
Själva grävmaskinen betalar sig också relativt snabbt tillbaka.
– Nyland är fullt med nackdiken att gräva. Jag har kört 1.500 timmar med min grävmaskin, och om man räknar med 70 euro per timme så är maskinen ganska fort betald.
Perkléns tredje och slutliga punkt var mera personlig.
– Man skall ha roligt oberoende vad man sysslar med.
Diversifiering som riskspridning
Gustav Hildén berättade om hur han breddat verksamheten från traditionell spannmålsodling till bär- och grönsaksproduktion då han 2016 fick chansen att köpa Lill-Breds.
– Utan sidoinkomster eller djupa skogar är det svårt att få lönsamhet, så vi bestämde oss för att diversifiera med trädgårds- och jordgubbsodling, vilket utvecklats också till butiks, café- och bageriverksamhet.
Produkterna säljs både genom direktförsäljning och via butiker i regionen mellan Karis och Helsingfors. Direktförsäljningen på gården i Ingå är särskilt betydelsefull.
– Ju fler ben man star på, desto större är chansen att lyckas.
Enligt Hildén är jordgubben en ekonomiskt tacksam odlingsväxt, men känslig för hetta och väderstörningar, vilket gör grönsakssidan till en viktig riskspridare. Han anser även att det finns utrymme för fler special- och bärodlare i Nyland, där konsumentunderlaget är stort.
– Det ryms utan vidare fler aktörer på marknaden. Om det är någonstans man kan lyckas med den här verksamheten är det ju i Nyland.
Kontraktsodling stabiliserar ekonomin
Thomas Lindroth kom därefter att redogöra för hur försäljningsstrategi och budgetering blivit centrala verktyg på hans och sambons gårdar, som omfattar 230 hektar åker och 170 hektar skog.
Efter att ha sett begränsningarna i en enkel växtföljd började han för fem år sedan att sadla om. Lindroth grubblade över sina valmöjligheter. Tio dagar före sådden bestämde han sig för att prova på koriander varpå han ringde upp Caraway och beställde frön för 10 hektar.
– Först blev det väldigt tyst i luren, men de fixade saken. När den första statistiken kom in i juni förstod jag varför: mina odlingar omfattade över tio procent av Finlands korianderareal.
I år blir det 75 hektar kryddor – för första gången även kummin.
– Det känns som om man gått från spannmålsodlare till kryddfabrik.
Kontraktsodling utgör en bärande del av Lindroths strategi. Målet är att 25 procent av kommande års skörd ska vara pris- och tidsbunden redan i juli, 50 procent i februari och ytterligare 25 procent inför vårbruket. Just innan sådden skall allting vara prisbundet.
– Jag prisbinder ändå inte hela arealen. Om jag exempelvis har 30 hektar korn binder jag 25 hektar till fyra tons skörd, och lämnar den sista femman om vädret blir dåligt.
Lindroth är medveten om att kontrakt även kan ge ett sämre pris, men enligt hans strategi hänger kontraktsodlandet samman med en större helhetplanering.
– Budgeten ska vara klar senast den 31 december året innan. Då vet man vad man siktar på och kan säkra det genom kontrakt.
Underlaget bygger på bokföring och Pro Agrias lönsamhetskalkyler. Lindroth justerar budgeten tills den landar på plus om det så handlar om att tona ner visioner eller gallra bort reparationer och förbättringar.
– Utan det här skulle jag inte känna mig trygg när jag börjar på våren. Men när man sedan skördar och ser att man täckt kostnaderna så vet man att vad som en händer så är det bara pengar in härifrån framåt. Så kontraktsodling säkrar en stor del av ekonomin. Det gäller att agera i stället för att reagera – då styr man själv läget.
Jordbrukare på arrende
Vid seminariets slut kom Thomas Lindholm att berätta om sina erfarenheter av arrendeåkrar. Lindholm har varit jordbrukare i 16 år, men eftersom hans egen spannmålsgård är liten och det inte varit möjligt för honom att köpa mark har han arrenderat mark.
– Jag kan inte konkurrera med pengar utan måste erbjuda något annat. Att ta hand om egendomen och förbättra markens skick uppskattas.
Lindholm har 20 arrendegivare och arrendeavtal på mellan 1 och 70 hektar, med löptider på 5–20 år.
– Till arrendetagarens normala uppgifter hör underhållskalkning och putsning av nackdiken, men de flesta arrendegivares åkrar har haft brister både gällande vattenhushållningen och kalkningsbehovet.
Arrendepriset är kopplat till stödnivåerna, och målet är att åkern skall vara i bättre skick när avtalet löper ut. Grundförbättringar finansieras antingen gemensamt eller genom särskilda överenskommelser.
– Markägaren vet då att åkerns värde bibehålls, medan jag får god åkermark att bruka. Om arrendeavtalet går ut före kostnaderna betalats betalar arrendegivaren tillbaka det som jag investerat.
Lindholm poängterar ändå att alla hans avtal ser olika ut, och att det alltid går att avtala separat om olika saker.
– Det viktiga är att bägge parter håller det de lovar, och att man lägger allting svart på vitt. Då får man också ett gott rykte som arrendetagare.