Efter tider av utbrändhet ville Katarina Qvist ändra riktning i livet. Hon läste en artikel om en kvinnlig biodlare och då visste hon vad hon skulle göra. Idag är hon biodlare på heltid.
En strålande solig dag som bryter av mot den annars så kyliga våren åker jag på en liten skogsväg i södra Sverige. Jag passerar skylten ”Nabbarne” och strax visar sig ett landskap med ängsmarker på båda sidor, inbäddat av vacker skog. När jag får syn på den lilla gården som är målet för min utflykt tänker jag spontant på Astrid Lindgren.
Katarina Qvist, 56 år, och hennes man Peter möter mig ute på gården, tillsammans med en vänlig hund som också vill hälsa. Katarina ler och riktigt bubblar av livslust och energi.
Men det har inte alltid varit på det viset. När hennes arbete som barnmorska blev allt stressigare upplevde hon återkommande perioder av utmattning och insåg att hon måste göra något annat.
– Jag läste en artikel om en kvinna som hade gått en yrkesutbildning i biodling, och jag tänkte med en gång att det här är min grej, säger Katarina.
När jag frågar Katarina om hon hade sysslat med bin tidigare ruskar hon på huvudet.
– Men det spelade ingen roll, jag visste att jag hade hittat det jag ville göra. Det skulle passa mig perfekt att jobba hemifrån i min egen takt, och att få vara mer utomhus, nära naturen.
Fick gesällbrev
Katarina anmälde sig alltså till utbildningen i biodling, förlagd i Skåne i sydligaste delen av landet. Undervisningen var på halvdistans och pågick under två år.
Onsdag till fredag en gång per månad åkte Katarina ner till skolan medan hon övrig tid pluggade teori på hemmaplan och gjorde praktik hos vana biodlare i sitt närområde. Katarina visar stolt upp sitt gesällbrev som hon fick när utbildningen var klar.
– Det är inte vanligt med gesällbrev nuförtiden, så jag är extra glad över att ha fått ett sådant.
Tyvärr har yrkeshögskolan fått lägga ner sedan Katarina gick sin utbildning.
– De fick inte något mer ekonomiskt anslag eftersom det var för få som efter avslutad utbildning jobbade och livnärde sig som biodlare.
Även om Katarina trivdes med utbildningen så var det en tuff tid det första året, då hon för ekonomins skull arbetade samtidigt som barnmorska. Men det blev helt enkelt för mycket och hon var tvungen att göra ett val, vilket då blev att satsa fullt på biodlingen som hon nu har hållit på med sedan 2015.
– Utan min man Peter hade det inte gått, han har funnits vid min sida hela tiden och stöttat, och det gör han nu också, när det är tunga lyft som måste fixas eller vissa andra praktiska saker.
Peter som är med oss när vi ser oss omkring på gården ler lite ödmjukt.
– Visst hjälper jag till när det behövs, men annars är det ju Katarina som sköter ruljangsen, säger han.
Delvis självförsörjande
Förra året fick Katarina 5 ton honung från de 100 bikupor som hon har utställda ute i bygden och i år ska hon skaffa 30 samhällen till genom egna avläggare.
Hon använder Buckfastbin, de ger bra med honung, plus att det är viktigt att ha samma bin som andra biodlare runt omkring.
– Jag tjänar inga stora pengar, men det går runt, och det viktiga är att jag mår bra, och det gör jag. Inte en dag har jag ångrat mitt beslut. Jag jobbar i min egen takt och bin är så spännande varelser. Ju mer jag håller på, desto mer fascinerad blir jag.
Katarinas och Peters nuvarande tillvaro är lite av en dröm som har gått i uppfyllelse, att kunna få en viss inkomst av sin gård, som de köpte i omodernt skick och nu har rustat upp till en liten idyll.
På gårdsplanen går höns och pickar och i hagarna runt huset och ladugården njuter hästar av dagens värmande solsken.
– Vi har egen skog så vi behöver aldrig köpa ved, vi har höns, och så är vi självförsörjande på lök och potatis. Och så har vi så klart alltid honung.
Sugar Daddy
Jag blir imponerad av hur väl Katarina, med Peters hjälp, har organiserat sina lokaler och det som behövs för verksamheten. Katarina säger att de regelbundet utvärderar hur allt fungerar och försöker förbättra lite då och då för att underlätta arbetet.
För att underlätta än mer har Peter tillsammans med en son som är rörmokare utvecklat en anordning med 60 procentig sockerlösning för vinterfodret som fått namnet Sugar Daddy.
– Det är bara att tillföra fodret med en slang, jättesmidigt. Jag slipper släpa på tunga dunkar och slipper en massa kladd, säger Katarina.
Med tiden har Katarina och Peter tänkt att sälja Sugar Daddies till andra biodlare.
Vi pratar en stund om bins utsatthet, om behovet av att minimera kemikalier i jordbruket, och behovet av biologisk mångfald. Katarina säger att det endast finns en bonde i närheten som är ekologiskt certifierad, men att alla är noga med att lämna breda kanter för en större mångfald av blommor och växter.
– Jag har ett bra samarbete med bönderna, det är många som hör av sig och vill att jag ställer ut mina bikupor.
I stunden har Katarina bara en enda kupa hemma.
– I den bor en riktigt bra drottning som jag ska odla årets nya drottningar med. När jag gör de nya avläggarna, har jag dem hemma tills de är klara att flyttas ut.
När vi som avslut tittar på drottningkupan, och konstaterar att det är ett bra drag, blir jag stungen av en lite irriterad dam. Lite som pricken över i:et för mig, som trots en del samvaro med bin aldrig tidigare blivit stungen. Det var en erfarenhet jag gärna ville ha och nu har jag alltså den.
