Sulfatjord
Sura sulfatjordar behandlas och undersöks på försöksfältet i Risöfladan utanför Vasa. Nyligen togs det markprover på flitigt vis på måndagsmorgonen i strålande septembersol.
Jordbruk

Fortsatt jordbrukande och bättre miljö och vattenskydd är målet

På ett försöksfält i Risöfladan i Vasa fortsätter det mångåriga forskningsprojektet Precikem vars mål är att utveckla dräneringsteknik och kemiska precisionsmetoder för behandling av sura sulfatjordar.

En solig måndagsförmiddag i början av september är det full aktivitet på ett åkerområde i Risöfladan. Vi befinner oss på Yrkesakademins mark ett försöksfält inte långt från YA-campus i Gamla Vasa och motorvägen till Vasa.

En grävmaskin har grävt en cirka 15 meter lång och två meter djup ränna mitt på åkern. Över ett halvt dussin personer är sysselsatta med praktiskt forskningsarbete. Yrkeshögskolan Novia, Åbo Akademi, ProAgria ÖSL, Vaasan ammattikorkeakoulu och Linnéuniversitet i Kalmar har representanter på plats.

Stort antal markprover

Avsikten och målet är att få en klarare bild av hur tillsatta suspensioner av kalk och torv påverkar jordmånen i de sura sulfatjordarna långsiktigt på det drygt tolv hektar stora försöksfältet.

– Under tre måndagar i slutet av augusti och början av september gör vi undersökningar vid fyra olika ställen på försöksfältet. Vi samlar in prover från jordskikt som finns cirka 10 centimeters avstånd ovanför dräneringsdjupet och upp till fyra meter från dräneringsrören, säger Sten Engblom, forskare på Novia.

Sten Engbloms kollega Eva Högfors-Rönnholm fokuserar i sin tur på hur den mikrobiologiska och bakteriella världen i jordmånen påverkas och förändras i samband med markbehandlingen i Risöfladan.

– Det handlar om ett stort antal markprover som det kan ta veckor eller rentav månader att analysera. Projektgruppen ska samlas och göra en utvärdering efter att resultaten har sammanställts, säger Engblom.

Vi kliver ner i den två meter djupa rännan och Sten Engblom synar de olika jordlagren. En bit nedanför markytan fastnar ögat på försurade rödbruna oxiderade skikt.

– Några meter neråt i marken är det svart lera som gäller. Leran ljusnar dock snabbt när man tar upp den till marknivå, tillägger Engblom.

Bana väg för hållbara lösningar

Rainer Rosendahl från ProAgria ÖSL plockar fram en en lokal karta från cirka 1920. På den tiden bestod Risöfladan fortfarande av havsbotten.

– Det handlar alltså om jungfrulig åkermark. Precikem-projektet i Risöfladan har genomförts under flera olika faser. Man inledde med ett traditionellt dräningssystem, men sedan 2016 har stegvis byggt upp ett unikt cirkulärt dräneringssystem med regleringsbrunn.

Ambitionen är att höja pH-värdet i marken genom tillförsel av kalk och torv via dräneringsrör.

– I praktiken går det till på det viset att vatten hämtas från Toby å inledningsvis. Därefter förs vattnet till en blandningsstation där extremt finkornig kalk och torv tillsätts. Därefter strömmar den färdiga suspensionen vidare till en regleringsbrunn varifrån den leds ut i dräneringsrör på försöksfältet, säger Rosendahl.

Genom provtagningar och uppföljningar strävar forskningsgruppen efter att erhålla djupare och bredare kunskap om kalk- och torvtillförselns långsiktiga effekter och inverkan på markens surhetsgrad.

– Om Precikem-projektet ger lyckade resultat kunde de metoder som vi utvecklar börja tillämpas av jordbrukare med 10-20 års intervaller framöver, säger Rainer Rosendahl i samma veva.

Jordbrukarna ska kunna fortsätta bruka jorden

Det handlar om ett mångårigt forskningsprojekt med många parter: Yrkeshögskolan Novia, Åbo Akademi, Yrkesakademin i Österbotten, Vaasan Ammattikorkeakoulu och Pro Agria ÖSL. I början av 2019 torde det därtill klarna om fortsatt finansiering för arbetet kan erhållas.

– Ett övergripande mål med den här satsningen är att jordbrukarna ska kunna fortsätta bruka de här markerna samtidigt som vattendragen och miljön är bättre skyddade, säger Sten Engblom.

I fråga om den mikrobiologiska forskningen, som huvudsakligen finansieras av Maj och Tor Nesslings stiftelse, samarbetar Novia med Linnéuniversitetet i Kalmar.

– Effektivt samarbete olika parter emellan är mycket viktigt i det här sammanhanget, konstaterar Nykarlebybördige Mats Åström som har varit knuten till Linnéuniversitetet i 15 år.

– Sura sulfatjordar är ett problem som förekommer även på den svenska sidan. Men inte i lika stor utsträckning. I Finland är man på en klart högre nivå när det gäller forskning och åtgärder. I Sverige brukar sura sulfatjordar främst debatteras när olika infrastrukturbyggen är aktuella. I Finland är diskussionen mera kopplad till vatten- och fiskefrågor, fortsätter Åström.

Samarbete med australiska forskare

Sten Engblom och Eva Högfors-Rönnholm deltog i mitten av augusti i en världsomspännande markvetenskaplig konferens i Rio de Janeiro. De redogjorde för aktuella forskningsrön med anknytning till sura sulfatjordar.

– Vi var flera finländare som deltog i konferensen som allmänt taget gav mersmak. Bland annat knöt vi kontakt med forskare från Australien. Vi siktar på att utveckla samarbetet med dessa, säger Sten Engblom.

– Om två år arrangeras den markvetenskapliga konferensen i Australien och vårt mål är kunna närvara. Sura sulfatjordar är ett påtagligt problem i Australien. Men vad gäller dräneringsteknik är Finland steget före för närvarande, säger Engblom.