Skullbacka 3 A Webben
I augusti i fjol besökte LF dikoproducenten Marcus Skullbacka i Terjärv i Kronoby. Enligt hans beräkningar borde priset på biffkalvar då ha varit hundratals euro högre. På ett år har inte mycket hänt och inga höjningar har kommit. Läget är fortsatt svårt, konstaterar han.
Tema

Fortfarande tufft läge
för landets dikoproducenter

I fjol på hösten konstaterade Marcus Skullbacka att priset på biffkalvar borde höjas med flera hundra euro för att täcka de stigande kostnaderna. Ett år senare står det klart att inte mycket har hänt. Kostnaderna är fortfarande höga och priset har inte rört på sig.

I september i fjol medverkade dikoproducenten Marcus Skullbacka i Terjärv, Kronoby, i en artikel i LF. Då konstaterade han att priset på biffkalvar borde upp med cirka 600 euro för att täcka dikosektorns kostnadsökningar under 2022.

– När bokslutet för 2022 blev klart kunde jag konstatera att jag kom rätt nära mina prognoser på hösten. Produktionskostnaderna per kalv hade ökat med 190 euro och då hade jag inte räknat med handelsgödselns prisstegring. Räknat på att jag skulle ha köpt in en normal mängd handelsgödsel säsongen 2022 handlar det om cirka 600 euro i kostnadsökning per kalv i fjol, säger Skullbacka.

För ett år sedan låg priset på biffkalvstjurar på cirka 1.100 euro och priset för kvigor på cirka 850 euro. En höjning på 100 euro gjordes på våren 2022, men sedan dess har ingenting hänt.

– Jag hade förhoppningar på flera prisökningar av priset på biffkalvar, men tyvärr verkar det inte finnas förutsättningar för det.

Priserna borde upp

Under 2021-2022 höjdes slaktpriset på nöt flera gånger och enligt Skullbacka föll under 20 procent av höjningarna på kalvarna. Merparten av höjningarna riktades till slutuppfödarna, det vill säga slaktpriset.

– Det är positivt för slutuppfödningen måste också ha råd att köpa in kalvar. Höjs priset på biffkalvar för snabbt förvärras situationen och med facit på hand borde köttpriset upp ännu mera för att alla i kedjan ska må bra, förklarar Skullbacka.

Under det senaste året har det också uppstått en ny situation. Han berättar att många producenter med slutuppfödning har avslutat verksamheten under fjolåret och i år.

– Det har bidragit till att det stundvis har varit utmaningar att hitta platser för kalvarna. Samtidigt är konjunkturläget dåligt och det sker inte många nya investeringar för tillfället.

Enligt Skullbacka har det tidvis varit svårigheter med att hitta platser för kalvar från mjölksektorn, men det har också uppstått väntetider för kalvar från dikogårdar.

– Kalvförmedlingen har länge varit i balans men i och med att antalet platser för slutuppfödning har minskat så blir det längre väntetid. Det är också en trolig orsak till att priset på biffkalvar inte har kommit upp det senaste året för att utbudet av kalvar inte ska öka.

– I kombination med det har konsumtionen av nötkött också minskat, kanske främst på grund av inflationen. Många tycker det är för dyrt att äta kött och man går kanske inte ut och äter på restaurang som tidigare, men det gynnar så klart inte producenterna, säger han.

Skullbacka 2 B Webben
Det finns fortfarande ett hårt tryck på att höja priset på biffkalvar med flera hundra euro. Men någon höjning har inte kommit sedan våren 2022. Kostnaderna är fortfarande på en hög nivå och stigande räntor har ytterligare gjort läget svårt för dikoproducenterna.

Oro för minskad konsumtion

Att konsumtionen av nötkött minskar oroar honom eftersom det på sikt kan leda till att industrin tvingas sänka producentpriserna.

– Om industrin får problem att få ut köttet som produceras på grund av minskad konsumtion kan det bidra till att slaktpriset sänks och det återspeglas därefter på priset på biffkalvar.

Skullbacka är styrelseledamot i Österbottens Kött och trots att det allmänna läget inom husdjursproduktionen är svår, understryker han att Atria har en stark framtidstro gällande köttproduktionen.

– Så jag är inte orolig för industrins intentioner, men det allmänna läget med inflation och minskad köpkraft kan leda till press på lägre priser från handelns sida, säger han.

Och fortsätter:

– Som det ser ut nu kan inflationen lätta lite och då ska vi hoppas att konsumtionen av nötkött hålls på samma nivå. Men vi hade en ekonomiskt knaper situation redan innan kriserna och vi har bara fått täckt en bråkdel av kostnadsökningarna. Läget är fortfarande tufft.

Skullbacka 1 B Webben
Dikoproducenten Marcus Skullbacka i Terjärv i Kronoby har räknat mycket under senare år. Det kan inte vara så att jag för att klara mig med jordbruksverksamheten måste komplettera med intäkter från skogsbruket, säger han.

Kostnaderna fortfarande höga

Tillbaka till kostnaderna som sköt i höjden under 2022. Då steg priserna på plast och nät, foder, strö och brännolja. Det enda som egentligen kommit ner i pris är handelsgödsel.

– Jag blev faktiskt lite förvånad när jag nyligen kollade räkningarna för brännoljan. Det är bara frågan om en liten minskning jämfört med i fjol så brännoljan kostar mycket ännu. Inte heller övriga kostnader har sjunkit nämnvärt i år. Tvärtom har räntehöjningarna det senaste året gjort att produktionskostnaden ökat med femtio euro per kalv.

För att kunna få ned kostnaderna i fjol minskade han användningen av handelsgödsel med femtio procent. Det i sin tur bidrog till sämre skördar och under året var han tvungen att köpa in foder.

– I stora drag blir det ändå samma kostnad när jag blev tvungen att köpa in mer foder. Även i år har jag gödslat mindre än tidigare och på grund av en torr försommar blir det också i år mindre eget foder, så jag måste köpa foder också i år, konstaterar han.

Som producent har han inte kastat in handduken utan har hopp och tro på en ljusare framtid. Han har som företagare också flera ben att stå på, men lönsamheten måste bli bättre på sikt.

– Men det kan inte vara så att jag för att klara mig med jordbruksverksamheten måste komplettera med intäkter från skogsbruket. Det är inte hållbart för någon av oss att det fortsätter så, att man finansierar jordbruket genom en sidoverksamhet. Här måste det till en förändring – och det snabbt.