Det är ännu möjligt att eliminera fattigdom och hunger för hela världens befolkning, men då behövs fundamentala globala förändringar. Det framgår ur en rapport som i onsdags presenterades av en opartisk internationell forskargrupp tillsatt av FN.
FN:s forskargrupp har identifierat sex centrala mål som alla länder bör arbeta för att förbättra. Förändringar bör ske å det snaraste för att hållbar utveckling ännu ska kunna uppnås, konstaterar Eeva Furman, professor vid Finlands miljöcentral SYKE och en av 15 experter i FN:s forskargrupp.
– Målen är att förbättra individernas välfärd och möjlighet att verka, uppnå hållbar och rättvis ekonomi samt hållbara livsmedelssystem och hälsosamma matvanor, säger Furman. Dessutom bör förnybar energi finnas tillgänglig för alla och hållbarheten i städerna förbättras. En viktig punkt är också att trygga de globala ekosystemen och biodiversiteten, eftersom utarmningen accelererar.
Forskargruppen har i sitt arbete utgått från de 17 mål för hållbar utveckling som ställts upp inom Agenda 2030. Målen är bland annat hälsa, utbildning, rent vatten, att eliminera hunger och fattigdom samt främja biodiversitet.
– En viktig upptäckt är att alla delmål är sammanlänkade, säger Furman. Alla mål påverkas om ett delmål främjas eller försämras. Vi måste bygga politik som stöder detta helhetstänkande.
I dagens läge är det i synnerhet fyra delområden som drivits oroväckande långt åt fel håll.
– Det handlar om ojämlikhet i världen, en framskridande klimatförändring, ett ökande avfallsproblem och fortsatt utarmning av biodiversiteten. Utan helhetstänkande kan vi inte få bukt på de här problemen utan situationen fortsätter förvärras. Det minskar i sin tur effekten av det positiva arbete som utförs inom andra delområden.
Till exempel ger ojämlikhet mera fattigdom, vilket i sin tur kan öka hunger och försämra hälsa. Förbättrar man utbildningsnivån kan det leda till mindre ojämlikhet, och så vidare.
Åtgärdsförslag också för matproduktionen
Rapporten innehåller 20 specifika åtgärdsförslag för beslutsfattare inom politik och ekonomi, för olika institutioner samt för medborgare. För matproduktionens del finns flera åtgärdsförslag.
– Dagens metoder för matproduktion kan inte täcka det behov som en växande befolkning för med sig, inte om vi ska hålla oss inom ramarna för Paris klimatavtal. Därför behöver vi politiska beslut och en infrastruktur som minskar matproduktionens klimatpåverkan, säger Furman.
Också konsumtionsvanorna måste ändras.
– Vi bör jobba för mindre matsvinn, sundare matvanor och en minskad klimatpåverkan från jordbruket.
Speciellt måste jordbruket i utvecklingsländerna stödas, både gällande odlingsmetoder och den effekt som i-ländernas konsumtion har på fattigare jordbruksländer.
– De globala strömmarna ökar hela tiden, där effekterna av tjänster och varor sträcker sig över hela världen. Det är varken bra eller dåligt att strömmarna finns, men vi måste balansera de för- och nackdelar som idag fördelar sig ojämnt i världen.
De sex centrala områden gruppen identifierat är de samma globalt, men metoderna för att uppnå dem kan variera.
– För att underlätta arbetet har vi utvecklat fyra verktyg som stöder varandra och kan användas i olika proportion för att uppnå specifika mål. Det börjar från politiska och ekonomiska val som måste främja hållbarhet. Människans möjlighet att fungera, både som individ och i ett samhälle måste understödas. Och framför allt behövs det mycket forskning kring hållbarhet som kan implementeras i verkligheten, säger Furman.
Finland i topp men det räcker inte
Det finländska samhällets stabilitet är enligt Furman en stor fördel i strävan efter hållbar utveckling.
– Vi har en genomtänkt samhällsmodell med klara ansvarsområden. Dessutom har Finland mycket försöksverksamhet och forskning. Det vi behöver är mera helhetstänkande, vilket skulle innebära mera proaktiv verksamhet.
Ett ensamt land kan däremot inte göra mycket.
– Vi kommer inte att uppnå de globala målen i Agenda2030 hur bra Finland än är. De långsammaste och svagaste måste också tas med, och takten måste vara sådan att alla hinner med.
Furman ser att samarbetet inom EU är en stor fördel.
– När länder samarbetar ser vi att de bättre håller sig till olika mål och rekommendationer. Det är svårt att mäta hållbar utveckling och sätta upp mål. Istället rapporterar enskilda länder och städer om sin situation direkt till FN.
Rapporten överräcks till FN:s medlemsländers statschefer 24.9. Sedan följer omfattande diskussioner om de framförda rekommendationerna. Finlands panel för hållbar utveckling utvärderar den finländska situationen och avlägger en rapport i början av 2020.