Ivo Hermanussen driver en mjölkgård med sina föräldrar och sin bror i Beers, en liten stad vid gränsen mellan Tyskland och Nederländerna.
– Hur besättningen sköts spelar en stor roll i minskandet av antibiotikaanvändningen, säger den unga jordbrukaren. Det gäller bland annat utfodring, hygien, bäddar och så vidare. Djurvälfärd är den viktigaste frågan på vår gård, och därför satsar vi på förebyggande åtgärder. För juverhälsan gäller rena kor, en ren omgivning och en ren mjölkningsprocess. Vi har en väl utarbetad plan som vi följer steg för steg.
De arbetar, i enlighet med holländsk lag, utgående från en gårdsvis plan för behandling samt en gårdsvis hälsoplan. Djurhälsokostnaderna har minskat med 25 procent sedan 2010.
År 2013 började de med selektiv sintidsbehandling, SDCT, också det enligt lag.
– Först frågade jag mig varför man ska ändra på saker som fungerar, men nu undrar jag snarare varför vi inte började med det här genast. Vår antibiotikaanvändning sjönk med 50 procent. Nu behandlar vi 75 procent av korna med en somatisk celltal på över 50.000 och endast 10 procent av kvigorna med ett celltal på 150.000. En minskning i hälsokostnader innebär en större budget för förebyggande åtgärder.
En ny ladugård 2016 förde också med sig stora skillnader.
– Här har korna mera utrymme, ventilationen är bättre och det finns mer ljus än i den gamla ladugården som vi nu använder för ungdjur. Den gamla ladugården har ett betonggolv, och här har vi gummigolv. Klövproblemen är borta. Ju friskare kor, desto bättre arbetstrivsel.
TEXT & FOTO
Marjolein van Woerkom
