De finländska skogarna producerar som aldrig förr. Orsakerna är flera, till exempel effektivare skötsel, gynnsammare klimatförhållanden, dikning och en ändring i skogarnas åldersstruktur. En orsak är också förädlingen, som gett träd med snabbare tillväxt.
– Det beror på trädslaget hur mycket större tillväxten för en förädlad planta är jämfört med en planta av skogsfrö. I stora drag handlar det om en ökning på tio procent för gran, tjugo procent för tall och trettio procent för björk, berättar frö- och plantfortskare Katri Himanen vid Naturresursinstitutet.
Tillväxtökningen märks både i grovlek och höjd. När träden växer snabbare, förkortas skogens omloppstid.
Att förädla skogsträd är en långsam process jämfört till exempel med förädling av åkerväxter.
Förädlingen av skogsträd började 1948 i Finland. Från skogarna runtom i landet valde man ut utseendemässigt fina och friska exemplar av tall och gran, så kallade plusträd, av vilka det togs grenar som ympades på grundstammar. Dessa bildade fröplantager, där de bästa exemplaren fick pollinera varandra.
Förutom god tillväxt och vitalitet har plusträden rak stam, klenare grenar och större grenvinkel, så att grenarna står mera rakt ut från stammen, vilket ger en bättre kvistkvalitet på virket.
De första fröplantagen låg i skogen, senare grundades plantagerna på åkrar. Björkplantagen är i dag under tak, i växthus, eftersom björkpollen sprids väldigt lätt.
Avkommorna testas
När frön från de första plantagerna växte upp, kunde man börja testa avkommorna och välja de bästa av dem till nya plantager och korsningar. Testningen av avkommorna sker fortlöpande genom genetisk prövning.
I huvudsak tittar man på tillväxten och livsdugligheten, till exempel sjukdomsbenägna individer avlägsnas från förökningspopulationen.
Förädlingen kan alltså delas upp i tre cykler: urval, korsning och testning, som upprepas. Målet är att ge stora mängder frö från testade och utvalda föräldrar.
Eftersom omloppstiden för skogsträd är förhållandevis lång, cirka åttio år, är de förädlade plantorna som nu säljs genetiskt rätt nära naturplantor. I Finland har den första generationens förädlade plantor producerats från 1980-talet, generation 1,5 från år 2007 och andra generationens plantor av tall och gran väntas komma på 2030-talet.
Vad gäller tillväxten är det skillnad på de olika generationerna. Från de första plantagernas frön fås tallar med 10-15 procent större tillväxt än skogsplantor över omloppstiden, medan tallar som härstammar från nyare fröplantager kan ha en tillväxt som är 25 procent högre än icke-förädlade tallar, berättar Himanen.
Viktigt med rätt proveniens
I Finland finns idag 122 godkända fröplantager. De har etablerats för gran, tall, vårtbjörk, lärk, ek, lönn och klibbal. Trädslagen som förädlas är gran, tall och björk.
Jord- och skogsbruksministeriet koordinerar och Naturresursinstitutet planerar fröförädlingen, medan själva plantagerna handhas av bolag, såsom Siemen Forelia och Tapio Palvelut. Fröna som fås går sedan vidare till plantskolor, tillexempel Fin Forelia och Mellanå Plant, som driver upp själva plantorna.
– För varje fröplantage finns definierat på vilket geografiskt område fröna får användas, förklarar Himanen.
Fröplantagerna och kartor över användningsområdena hittas på Livsmedelsverkets hemsida.
I och med klimatförändringen kan det ske ändringar i hur träd med olika ursprung kan användas. Träd med sydligare proveniens kan trivas längre norrut och trädslag som tidigare odlades enbart på de gynnsammaste lägena i söder kan kanske odlas längre norrut, till exempel ek.
– I Vilpas-tjänsten kan man mata in skogens koordinater och välja om man vill se plantvalen för gällande klimat eller för ett framtidsklimat, som är 2,5 grader varmare. Den som står i beråd att plantera får fundera på om hen tror att klimatet förändras radikalt och det lönar sig att välja träd med sydligare ursprung, säger Himanen.
Vilpas finns på webben. Än så länge fungerar tjänsten enbart för tall.
Långsiktiga beslut
Skogens långa tillväxttid måste beaktas i förädlingen och produktionen av frö och plantor.
– Den genetiska mångfalden är viktig, liksom att hantera riskerna. I skogsträdförädlingen kan vi inte inskränka den genetiska mångfalden lika kraftigt som man gör i förädlingen av åkerväxter, där man kan ta fram olika sorter av samma art, eftersom vi måste beakta risker som vi kanske inte ännu ens kan tänka oss, förklarar Himanen.
Hon berättar att till exempel tallens förädling baserar sig på 10.000 plusträd. Populationsgenetikerna har räknat ut att arvsmassan för dessa är mycket nära hundra procent, det vill säga motsvarar alla finländska tallars arvsmassa.
Det finns alltså inget hinder för att tillämpa naturlig föryngring i en skog med förädlade träd (med undantag för klonskogsbruk), eftersom släktskapet här inte är större än i bestånd med icke-förädlade träd.
Vissa nischegenskaper är ändå intressanta.
– Som bäst pågår inom Naturresursinstitutet ett projekt där skogspatologer försöker hitta granindivider med bra motståndskraft mot rotticka. Lyckas man med det, kan det i framtiden finnas specialgranar som kan planteras på områden med rotticka där det inte lyckas med andra trädslag.
Himanen är försiktig med att tala om resistenta träd.
– Resistensen är en summa av flera gener och det är svårt att hitta individer som är verkligen resistenta. Att så hårt rikta in sig på en specifik egenskap innebär också en risk, i fall det senare visar sig att avkommorna är livsodugliga på grund av en annan orsak.
I och med de senaste årens stora stormskador slås man av tanken på att förädla stormtåligare träd.
– Stormtåligheten har mig veterligen inte undersökts, men avkommetesten följer med plantorna tills de är ett tjugotal år och vi kan se att förädlade plantor klarar sig. De har mindre och klenare grenar, så man kan tänka att risken för stormskador i alla fall inte ökar. Vi har även på gång en testserie om hur förädlingen påverkar tallens rotsystem efter skogssådd och plantering, för att garantera att plantmaterialet tål torka bra.
Hur de förädlade plantorna inverkar på virkets kvalitet är en debatt i sig.
– Enligt min uppfattning är det stora problemet när det gäller sågade trävaror kvistigheten eller om trädets tillväxttakt varierat kraftigt, vilket ger en teknisk svaghet i träet. Med tanke på dessa egenskaper förbättrar förädlade plantor situationen, eftersom grenarna är klenare och grenvinkeln bättre, säger Himanen och fortsätter:
– Dessutom spelar växtförhållandena och skötselåtgärderna en stor roll i hur virket blir, så det viktigaste är att plantera rätt trädslag på rätt plats. De frodvuxna tallarna som planterades på åkrarna på 1980-talet hade en urusel kvalitet, eftersom marken var alldeles för bördig.
Granen en utmaning
Katri Himanen berättar att 50-70 procent av plantorna som planteras i dag är förädlade. När det gäller tall används nästan enbart förädlade plantor söder om Rovaniemi.
För gran är variationen större. Eftersom gran blommar sällan och lättare angrips av skadedjur är det ibland brist på förädlat frö.
Himanen och hennes kollegor forskar som bäst i hur granen kan fås att fröa oftare.
– Granen är såtillvida ett spännande trädslag, att den ger goda fröskördar bara 1-2 gånger under tio år. Goda blomningsår deltar de flesta träd och dåliga år blommar endast få.
Nu testar man att få granarna att blomma oftare genom att utsätta dem för stress eller injicera hormoner i stammarna som på fruktträdssidan.
– I fjol var ett riktigt bra fröår för gran, så om 1-2 år finns det god tillgång till förädlade granplantor. Tillgången till förädlat granfrö är något bättre i Sverige, och de förädlade plantor som finns att få i vår kan vara av svenskt frö.
Finland har redan länge haft samarbete med Skogsforsk i Sverige kring skogsträdförädling. Man har utbytt genetisk arvsmassa och testat svenska kloner i Finland och tvärtom. Som bäst definieras användningsrekommendationer för finländska fröplantager i Sverige och svenska plantager i Finland inom Plantval-projektet. För tall finns dessa rekommendationer redan, för gran är de under arbete.
För tall finns det gott om förädlat frö i lager.