Det finländska jordbruket skulle förlora mycket på att de 75 aktiva substanser i växtskyddsmedel som ses som riskfyllda förbjöds, visar en färsk studie. Skördarna skulle minska och kostnaderna öka både för spannmål och specialgrödor.
Skörden i Finland skulle minska drastiskt för både spannmål och specialgrödor ifall EU förbjöd 75 av nuvarande 400 tillgängliga aktiva substanser i växtskyddsmedel, visar en rapport från ECPA, European Crop Protection Association. Studien utfördes av konsultföretaget Steward Redqueen. Rapporten är den andra delen av två, och analyserar hur jordbruket skulle påverkas i 16 EU-länder om de aktiva substanser som ses som mest riskfyllda förbjöds.
Finländska jordbrukare har för närvarande 36 av de 75 aktiva substanser som ses som riskfyllda i sin verktygslåda, det vill säga till sitt förfogande i odlingen. Ämnena påverkar både avkastning och produktionskostnad.
Utan den nuvarande verktygslådan skulle producenterna stå inför ökade kostnader på grund av dyrare certifierat utsäde och bekämpningsmetoder, samtidigt som inkomsterna skulle sjunka i och med lägre skördar.
41 procent mindre skörd
För vete, havre, korn och råg visar studien att den finländska produktionen skulle minska med 1,1 miljoner ton per år, vilket innebär en förlust på 188 miljoner euro, ifall de 75 substanserna förbjöds. För specialgrödor skulle produktionen minska med 275.000 ton vilket motsvarar 106 miljoner euro.
Förutom kortsiktiga avkastningseffekter skulle en begränsad verktygslåda leda till ökad resistens. Effekten på skörden kan enligt ECPA:s analyser variera mellan en 46 procents minskning av den finländska havreskörden och en upp till hundraprocentig skördeförlust för vårkorn, vinter- och vårvete, potatis, morötter och jordgubbar.
På kort sikt skulle de finländska jordbrukarna förlora i genomsnitt 41 procent av sin skörd med en begränsad verktygslåda. Produktionskostnaderna för de mest odlade grödorna skulle öka med upp till 19 procent per hektar, och bruttomarginalen per hektar sjunka med 12 procent.
Oljeväxtodlingen skulle lida
Oljeväxtodlingen har för tillfället störst nytta av den verktygslåda som finns till förfogande. Enligt studien ger de aktiva substanserna på marknaden en möjlighet att skörda 62 procent mera ton per hektar.
Det största hotet mot oljeväxterna är skadedjur som loppor och bladbaggar som kan förstöra hela oljeväxtfält utan rätt bekämpning.
För potatisens del skulle det endast finnas två aktiva ingredienser kvar för att behandla potatisbladmögel. De begränsade behandlingsalternativen leder till en hög resistensrisk, vilket påverkar avkastningen på lång sikt.
Jordgubbsodlare kunde förlora tio aktiva ingredienser, vilket skulle leda till en kostnadsökning på närmare 2.000 euro per hektar för mekanisk ogräsbekämpning istället för glyfosat.
Om spannmålsodlare inte heller kan använda glyfosat leder ökad mekanisk bekämpning till större näringsurlakning och övergödning av ytvatten.
Medan de finska råg- och veteodlarna fortfarande skulle kunna uppnå en positiv bruttomarginal utan de 36 ämnena som berörs för Finlands del, kan prisförändringar på marknaden och klimatförändring ändå leda till en negativ bruttomarginal.
På lång sikt skulle jordbrukets ekonomiska livskraft minska, och i synnerhet mindre jordbruk drabbas hårt.
Stor förlust på EU-nivå
EU under det senaste decenniet dragit bort ett betydande antal växtskyddsmedel från marknaden, och många ämnen riskerar att fasas ut på grund av stränga lagstadgade krav, påpekar ECPA. Samtidigt blir det allt svårare att hitta ersättande ämnen.
De senaste uppskattningarna visar att det tar cirka 11 år och kostar 280 miljoner dollar att få ut en ny aktiv substans på marknaden. Listan över tillåtna ämnen har samtidigt sjunkit från 1.000 substanser på 1990-talet till färre än 400 substanser idag.
Samhället kräver allt mera av jordbruket, medan resurserna är begränsade, påpekar ECPA. Om de nuvarande odlingsmetoderna ska kunna bli mera hållbara och mindre resurskrävande krävs en övergångsperiod för jordbrukarna att anpassa sig, och framför allt måste samhället acceptera att det leder till en mindre tillförlitlig tillgång på vissa grödor och högre livsmedelspriser.