Finansministern inte beredd
att befria naturlig saft
från punktskatt

Vetenskaplig kunskap om främjande av hälsosam kost är vad finansminister Petteri Orpo (saml) vill vänta på, innan han bedömer fortsatta åtgärder kring läskskatt på naturligt tillverkad saft. Det här är vad han svarar på ett skriftligt spörsmål som den åländska riksdagsledamoten Mats Löfström samt SFP-riksdagsledamöterna Thomas Blomqvist och Mats Nylund ställde för en månads tid sedan. Frågan var vad regeringen tänker göra för att avskilja naturligt tillverkad fruktsaft från punktskatten på övriga läskedrycker. Med naturligt tillverkad fruktsaft avses saft utan sockertillsatser.

Minister Orpo hänvisar till ett forskningsprojekt som finansministeriet tagit initiativ till. Det var efter att sötsaksskatten slopades 2016 och en diskussion fördes om hälsorelaterad beskattning. Forskningsprojektet som inleddes i början av det här året och avslutas i juni 2019, gäller ekonomiska och andra styrmedel, bland annat beskattning, som kan användas för att främja en hälsosam kost.

– Det pågående forskningsprojektet är avsett att producera vetenskaplig kunskap om främjande av hälsosam kost, svarar finansministern. Det är den kunskapen som ska kunna utnyttjas som grund för beslutsfattandet. Eftersom det är motiverat att främja hälsosamma kostvanor är det också skäl att granska frågan i en helhet och att invänta resultaten från forskningsprojektet. Därefter skulle man bedöma nödvändiga fortsatta åtgärder, också i fråga om läskskatten.

Småskalig tillverkning är undantagen från skatt

Vidare påminner finansminister Orpo om att småskalig produktion av läskedrycker uteslöts ur läskskatten i slutet av 1990. Om dryckerna tillverkas av någon som är oberoende av andra tillverkare i samma bransch och vars produktion uppgår till högst 50.000 liter läskedryck tas skatten inte ut. Mängden avser färdig, utspädd dryck.

Syftet med bestämmelsen är att undvika en situation där såväl skatteförvaltningens som den skattskyldiges administrativa arbete och kostnader blir oskäligt stora i förhållande till den skatt som tas ut.

– Produktionsgränsen på 50.000 liter om året innebär att en stor del av den småskaliga produktionen av växt-, frukt- och bärsaft inte omfattas av läskskatten.

Minister Orpo påminner om att den här sortens produktion ofta är en binäring till jordbruket. Skattefriheten för småskaliga producenter gäller på samma villkor också läskedrycker som tillverkats i små företag i andra EU-medlemsstater och läskedrycker som importeras till Finland från länder utanför EU.

Det statliga stöd som ges genom skattefriheten i fråga beviljas som stöd enligt principen om de minimis.

Huvudregeln är att skatt uppbärs

I Finland uppbärs annars nationell punktskatt på läskedrycker.

– I skattebasen för den punktskatten ingår i stort sett alla alkoholfria drycker som läsk, mineralvatten, olika saftsorter, växt- och fruktsafter samt koncentrat och dryckesingredienser i fast form som används för att tillverka saft, svarar finansminister Orpo.

Undantag är mjölk och icke smaksatta, växtbaserade drycker. För saftkoncentrat uppbärs skatten utgående från utspädningsförhållandet, så att drycker som säljs i olika utföranden behandlas likvärdigt enligt mängden färdig dryck.

Skatt på läskdrycker har uppburits i Finland sedan 1940 och skatten hade redan från början ett statsfinansiellt syfte. Redan i början av 1940-talet strävade man efter såväl skatteintäkter som att minska konsumtionen av konsttillverkade läskedrycker och försökte således främja inhemska bär och frukter i dryckesindustrin.

Före Finlands EU-medlemskap beskattades saftkoncentrat med stöd av en lag från 1970-talet, men för att skydda den finländska produktionen uppbars inte heller då skatt för drycker som framställdes av vissa bär.

EU kom med andra regler

– I och med EU-medlemskapet slopades dock skattefriheten för drycker av inhemska bär för att den diskriminerade importprodukter och alltså stred mot EU-reglerna. Basen för skatten, som har ett statsfinansiellt syfte, måste vara bred för att skatten ska behandla olika drycker neutralt i förhållande till detta syfte, och så att gränsdragningen mellan drycker som omfattas eller inte omfattas av skatten inte blir diskriminerande eller innefattar förbjudet statligt stöd, påpekar minister Orpo.

Från ingången av 2014 inkluderades hälsostyrning i skatten genom att den graderades i två skattenivåer på basis av sockerhalten. Ändringen infördes samtidigt som skatten höjdes för att öka skatteintäkterna. För att fastställa skattenivån kan man bara granska den totala sockerhalten, eftersom tillsatt socker inte kan åtskiljas från exempelvis det socker som frukt och bär innehåller naturligt.

Frågor kring beskattningen av socker och sockerhaltiga produkter utreddes i slutrapporten från finansministeriets så kallade arbetsgrupp för sockerskatt, minns finansminister Orpo.

Samma skatt för kolsyrade produkter

I sitt spörsmål hänvisade riksdagsledamöterna till att alla drycker med en sockerhalt på mer än 0,5 volymprocent klassas som läskedrycker. Det betyder att också naturligt framställd frukt- och bärsaft beskattas på samma sätt som till exempel kolsyrade läskedrycker.

– Så är det, trots att många saftprodukter är framställda utan socker och tillsatsämnen, så att dess hälsoskadlighet trots sitt fruktsocker inte kan jämställas med kolsyrade läskedrycker, heter det i motiveringarna till spörsmålet.

Riksdagsledamöterna påminner om att det finns flera exempel på länder som har valt att inte beskatta frukt- och bärsaft utan tillsatt socker, och endast sju länder inom EU uppbär liknande punktbeskattning som Finland.

– Naturligt framställda livsmedelsprodukter är en nordisk specialitet, och inhemska producenter av frukt- och bärsaft skulle få ett kännbart stöd om de blev befriade från punktbeskattningen, säger riksdagsledamöterna.