De aktiva jordbrukarna kunde ha varit fler när Ålands Hushållningssällskap och Ålands Vatten förra tisdagen ordnade dubbla fältträffar med fokus på markens bördighet.
– Det forskas nu mycket om detta och man lär sig hela tiden mera om hur odlarna kan få större skördar, berättade växtodlingsrådgivaren Joachim Regårdh.
– Man kan snabbt förstöra marken men det tar lång tid att få den bra, tillfogade han.
Vad ska man då göra för att få marken bördig och bra? undrade jordbrukaren och skogsbonden Anders Lundberg från Sund.
– Det grundläggande och allra viktigaste är att se till att vattenhushållningen i form av fungerande dränering är i skick, poängterade Anne Antman från Baltic Sea Action Group.
Proppen gick ur täckdikningsröret
Antman bor i Esbo och är projektchef för Carbon Action Svenskfinland. Hon har haft nära samarbete med flera jordbrukare i Västnyland om markvård och hur man kan få större skördar och samtidigt förbättra markens inlagring av kol.
Och Ann Nedergård, som är Ålands Vattens projektledare för vattenskydd, kunde ge ett tydligt och verklighetsbaserat exempel på hur dräneringen trots täckdikning inte alltid fungerar så bra som man tror.
När vattenbolaget nyligen lät bygga två våtmarker vid Prästgårdsnäset cirka en kilometer från Finströms kyrka gick proppen plötsligt ur ett rör som alltså kan ha varit tilltäppt väldigt länge!
Fältträffarna ordnades på ett skifte som Finströms församling arrenderar åt nötdjursuppfödaren Henrik Gustavsson. Det var en tioårig vall, som nästa år ska plöjas upp.
För att tydligt demonstrera markens olika skikt och rötternas tillväxt hade arrangörerna låtit gräva två stora gropar där Anne Antman med van hand jobbade med ”puukkokniven” för att ta fram färska jordprover.
Fårfarmaren Mia Söderdahl var inte rädd för smuts under naglarna när hon var den första att ta Annes prover i handen för att testa hur lätt man kan bryta sönder ”aggregaten” som det heter på fackspråk.
Många uppfattar att ordet syftar på maskiner av något slag, men aggregat är också den geologiska facktermen för anhopning och sammangyttring av olika jordarter och mineralpartiklar.
Visuell bedömning av markstrukturen
Beroende på hur lätt aggregaten kan smulas sönder kan man bland annat bedöma markens struktur, som indelas i fem olika strukturklasser. Bäst är klasserna 5 och 4 som beskriver lucker och opackad mark, men det finns förstås också väldigt många andra faktorer som avgör markens bördighet.
Anne Antman delade utan en karta som visar hur man med hjälp av spade, kniv, kamera och anteckningsmaterial enkelt och med blotta ögat kan bedöma markens struktur. Proverna ska helst tas under den aktiva tillväxtperioden eller genast efter skörden och från flera ställen på samma skifte.
Fältträffens deltagare fick också möjlighet att själva testa markens hårdhet med både pliktjärn och penetrometer och såg att det också inom några kvadratmeter kan vara stor skillnad på hur lätt eller tungt det gick att trycka ner pliktjärnens och marktäthetsmätarens/penetrometerns piggar.
Markpackning på grund av dagens stora traktorer och andra tunga maskiner gör markstrukturen sämre och därför bör man undvika att åka ut på åkarna när det är blött i markerna.
Joachim Regårdh påpekar att detta kan medföra problem särskilt på Åland med många små skiften som dessutom kan vara utspridda över flera kommuner. Det blir alltså mycket landsvägskörning då man gärna vill ha mera luft i däcken, medan åkrarna med tanke på risken för markpackning mår bättre av mindre lufttryck i däcken.
– Man borde kanske satsa på tekniska lösningar där man behändigt kan ändra lufttrycket, tyckte Regårdh.
– Och helst borde man kanske ha dubbla hjul på traktorn när man kör på åkrarna, kompade Antman.
Varierande grödor och djupa rotsystem
Det bästa sättet att förbättra åkermarkens mullhalt och struktur är enligt Antman ett välfungerande växelbruk och helst även naturgödsling samt att även på vall odla grödor med stor variation.
Exempelvis rödklöver har djupa rötter som luckrar upp marken och blåluserns rotsystem kan sträcka sig ner till två meter.
– Också höstvete och råg har djupa rötter som kan gå ner mot en och en halv meter, påpekade Joachim Regårdh.
Via appen Hur mår min jord kan alla odlare få råd och tips om hur man skapar bättre markstruktur på sina åkrar och på det sättet bäddar för större skördar. Appen har tagits fram av jordbruksverket i Sverige tillsammans med Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, och kan lätt laddas ner i Play Butik eller Appstore.
Särskild damm för djurens dricksvatten
Fältträffarna hölls på Prästgårdsnäset i Pålsböle där Ålands Vatten i år har inrättat en ny våtmark med två separata dammar för att minska inflödet av näringsrikt vatten till Markusbölefjärden , som tillsammans med Långsjön bildar vattenbolagets viktigaste råvattentäkter.
Avsikten med två olika dammar är enligt Ann Nedergård att samla upp näringsämnen i den södra och att styra betande boskap att dricka i den nordligare dammen i stället för att gå ut i dricksvattentäkten.
Redan tidigare har vattenbolaget inom sitt projekt vattenskydd.ax byggt flera våtmarker för att minska näringsbelastningen på de två sjöarna.
I Finström Åttböle har exempelvis bär- och fruktodlaren Oscar Sandén låtit Ålands Vatten bygga en våtmark som fungerar som fosforfälla och även kan användas för bevattning.
Ann Nedergård passade också på att dela ut vattenbolagets broschyr Din åtgärd spelar roll som instruktivt berättar hur jordbrukarna kan minska sina näringsförluster och förbättra vattenhushållningen med möjlighet till säkrare och större skördar. Broschyren kan laddas ner här.