Hur ser exportutsikterna ut bland svenskspråkiga lantbrukare i Finland 2025? Detta kartlades i den första exportbarometern riktad till SLC:s medlemskår. Totalt 58 producenter svarade, och deras svar tecknar upp en bild av en jordbrukarkår med vilja och nyfikenhet, men också med många hinder i vägen.
Majoriteten ser export som en långsiktig strategi. Hela 84 procent av respondenterna bedömer exporten som en långsiktig möjlighet eller som ett verktyg för att påverka prisbilden i Finland.
Samtidigt betonar många att export inte sker av sig själv. Det kräver köpkraftiga kunder, volymer, logistik, samarbetspartners och tydliga marknadsföringskanaler.
Intresset riktas särskilt mot Västeuropa och Centraleuropa. Länder som Tyskland, Sverige och Nederländerna nämns ofta. Flera poängterar att viktigast är att marknaden är beredd att betala rätt pris. Producenterna söker marknader där värden som renhet, kvalitet och spårbarhet ses som styrkor – inte som extrakostnader.
Producenterna vill ha ett bättre pris
Den främsta drivkraften till export är tydlig: bättre pris. Det inhemska priset upplevs ofta som för lågt. I de öppna svaren upprepas samma tema gång på gång: om priset är bättre utomlands, ökar det också det inhemska trycket att betala mer. Dessutom kan export ge stabilare efterfrågan och möjligheter till specialisering.
Samtidigt möter exporten tydliga hinder. I flervalsfrågan uppgav 68 procent att den egna produktionsvolymen är för liten. 42 procent har inga kontakter till köpare utanför Finland, och 38 procent ser brist på logistiklösningar som ett stort problem.
Det är också tydligt att gårdarna har mycket olika förutsättningar. Endast 14 procent exporterar idag. Men när man frågar om intresset att inleda eller utöka exportverksamheten blir medelvärdet 64 på en skala 1-100. Intresset finns alltså, men stödfunktionerna saknas.
Ursprungsbeteckningar rätt så okända
Ett exempel: endast var femte kände till möjligheterna med ursprungsbeteckningar (PDO/PGI). Egna varumärken förekommer sällan – bara 10 producenter uppgav att de har ett tydligt varumärke.
Samtidigt uttryckte många vilja att medverka i utvecklingen av ett gemensamt finländskt livsmedelsvarumärke.
Också vidareförädling är ovanligt. Många säljer sin råvara vidare utan bearbetning, och bara en liten andel samarbetar med en förädlare. Det betyder att exportstrategin inte kan bygga på individuella gårdar – det krävs gemensamma strukturer, samarbete och koordinerade lösningar.
Konkreta åtgärder för en fördubbling av exporten
Vad behövs då för att Finland ska kunna fördubbla sin livsmedelsexport till 2031? Exportbarometern pekar ut sex konkreta åtgärder:
1) Stärk samarbetsmodeller och gemensamma strukturer: Producenterna behöver kooperativa exportlösningar som delar på logistik, försäljning och marknadsföring.
2) Samordna och säkra volymer: Export kräver stabila och tillräckliga leveranser. Gårdarnas produktion måste samordnas i större helheter.
3) Utveckla varumärken och ”exportbranding”: Endast en mindre andel har eget varumärke. Ett gemensamt finländskt ”exportbrand” kan öka synlighet och förtroende.
4) Erbjud utbildning i regelverk och avtal: Många ser tullar, byråkrati och avtal som utmaningar. Här behövs konkreta mallar och rådgivning.
5) Stöd för lagring och förädling: Investeringar i lagringskapacitet och produktförädling gör det möjligt att styra export bättre och öka värdet.
6) Gemensam berättelse i exportkommunikationen: Producenterna efterfrågar synlighet för värden som djurvälfärd, låg miljöpåverkan och ren mat. Dessa berättelser måste bäras konsekvent.
Sammanfattningsvis visar barometern att det finns potential för tillväxt i exporten, men att det kräver riktade satsningar. Det handlar inte bara om vilja, utan om samordning, kompetens, långsiktighet och gemensam finansiering. Om vi vill se en fördubblad export fram till 2031, är det nu vi måste lägga grunden.