Under jordbruksmaskinmässan i Helsingfors fördes även en paneldiskussion om EU i relation till skogspolitiken. Panelen leddes av Mikko Häyrynen från Metsälehti och deltagarna utgjordes av EU-parlamentariker Elsi Katainen (Centern/Renew), MTK:s skogsdirektör Marko Mäki-Hakola samt Juha Roppola som är konsultativ tjänsteman på Jord- och skogsbruksministeriet.
Mikko Häyrynen inledde med att fråga om den tidigare EU-kommissionens politik och hur den kommer att synas i fortsättningen.
– Den våg av direktiv och förordningar som den förra kommissionen gav är nu i implementeringsfasen i Finland och vi måste forma dem så att de passar våra behov. Vi bör använda oss av den flexibilitet som står till förfogande så att inte allt förverkligas till 110 procent i den nationella lagstiftningen, förklarade Elsi Katainen.
Juha Roppola framförde skillnaden mellan de goda och det onda med EU och poängterade värdet av EU för ekonomin och säkerheten. Även han tog tag i vikten av god implementering.
– Trots att vi får en ny kommission är det mycket tidigare arbete som nu kommer att implementeras. I framtiden borde vi lägga mera fokus just på implementeringen, och hur vi går till väga här.
Marko Mäki-Hakola hade mera ris än ros att erbjuda det tidigare styret i Bryssel.
– Den förra kommissionen hade goda intentioner, men i kombination med en stark iver att befatta sig med frågor de inte förstod sig på. Det här ledde till att vi gått i helt fel riktning.
Kommissionens förslag är ofta ”huvudlösa”
Under diskussionen framhävde Katainen att arbetsprocessen i Bryssel ofta går ut på att Europaparlamentet och medlemsländerna får kämpa med och omstöpa kommissionens förslag.
– När kommissionen ger sina förslag till oss i Europaparlamentet är de oftast helt galna och huvudlösa vilket gör att alla blir utom sig både i parlamentet, i medlemsländerna och inom andra berörda sektorer. Behandlingsprocess handlar helt enkelt om att vi försöker få och ofta får till stånd avsevärda förbättringar i förslagen.
Mäki-Hakola inflikade med några exempel på EU-lagstiftning som guidats i en bättre riktning eller fallit bort under de senaste tre åren.
– Taxonomin föll bort medan direktivet om förnybar energi blev bättre. Trots att restaureringsförordningen gick igenom har vi här ändå möjlighet att vara flexibla i implementeringen.
Enligt Mäki-Hakola är den nyligen uppskjutna avskogningsförordningen ett exempel på icke önskvärd EU-reglering.
Ett annat exempel är skogsmonitoreringen där kommissionen vill kunna övervaka skogarna ner på figurnivå, vilket enligt Mäki-Hakola skapar många rättsliga och politiska problem. Inte minst i Finland.
– Jag vet inte hur många gånger jag suttit på möte i Bryssel och förklarat att skogsbruket i Finland inte förorsakar avskogning eftersom skogslagen förpliktigar oss att förnya vår skog. Då har svaret varit att ni måste göra bättre ifrån er. Det här är helt enkelt diskussionsklimatet i kommissionen.
För Finlands del finns även ett annat problem som Roppola tog fasta på.
– I det nuvarande ekonomiska klimatet då statens finanser är ansträngda kommer varje nytt krav från EU att i någon mån bli en utmaning, vilket är något vi måste komma ihåg.
Samarbetet länder emellan är viktigt
Trots utmaningarna uppfattade samtliga panellister samarbete medlemsländer emellan som kritiskt.
– Skogssamarbetet har redan nu gett oss på ministeriet goda resultat och gjort vår röst starkare. Det är viktigt att vi kan bygga större koalitioner med andra länder för att få stöd för vårt tänkande.
Katainen framförde att den förra kommissionens gröna giv-politik håller på att övergå i en mera övergripande industripolitik där också ekonomin och de sociala frågorna får plats vid klimatpolitikens sida. Detta kan erbjuda möjligheter även inom skogspolitiken.
– Det är bra att vi har ett samarbete mellan skogsländerna, och med Frankrikes inträde i gruppen får vi en ny medlem där det finns ett tydligt ekonomiskt tänk i skogsfrågor.
Officiellt saknar EU en gemensam skogspolitik, men enligt Katainen har den likväl blivit ett faktum.
– Klimatpolitiken är så stark att man kommer åt våra skogar den vägen, och det här är något vi inte kommer ifrån.
Mäki-Hakola poängterade å sin sida att samarbetsblocken inom EU varierar från fall till fall.
– Då EU:s linje ser ut att bryta protesterar Frankrike medan Östeuropa har befallningarna från Moskva i färskt minne och därmed motsätter sig Bryssels inflytande. Alltid handlar konflikterna inte om sakfrågor.
Skogsägaren kan inverka på politiken
Vid diskussionens slut påtalade Katainen värdet av att skogsägaren sköter sin skog och upprätthåller den finska skogen som ett föredöme i Europa.
Enligt Roppola borde beslutsfattarna i sin tur bli bättre på att ta med skogsägarna i det politiska arbetet.
– När vi talar om mål och strategier är det viktigt att komma ihåg att vi behöver skogsägarna med i arbetet. Gräsrotsnivån glöms ofta bort och förvaltningen ges företräde.
Mäki-Hakola framförde att det är viktigt att skogsägarna själv sätter sig in i det som pågår i EU och håller kontakten med intressebevakningen.
– Det mest värdefulla för oss är då någon skogsägare tar kontakt och påvisar hur en viss politik påverkar dennes skog. Det här är något vi sedan kan använda i vårt eget arbete med ministeriet eller i Bryssel.