EU:s restaureringsförordning utgör fortfarande en hotbild för den finska skogssektor

EU-parlamentet har med knapp majoritet antagit det rätt så kontroversiella förslaget till förordning om restaurering av det som man kallar för skadad natur. Det här trots ett skarpt och nu redan tämligen långvarigt motstånd från jord- och skogsbruksbranschen i praktiken hela EU.

Omröstningen, som hölls i mitten av juli, var mycket jämn. En av de drivande krafterna bakom förslaget till restaureringsförordning är EU-kommissionären Franz Timmermans (S). Enligt Timmermans vore det oförståeligt att tolerera en tillbakagång inom den biologiska mångfalden. Den tyska miljöministern Steffi Lemke (Grön) betecknar omröstningen som en enorm framgång för naturen. Enligt Lemke skyddar den nya lagen naturen på ett sätt som i sin tur skyddar mänskligheten mot klimatkrisen och främjar arternas mångfald.

Det var framför allt parlamentets konservativa fraktioner med den stora EPP-gruppen i spetsen som ville fälla förslaget. Parlamentarikerna enades till sist om en lösning som lämpar sig för kommande trepartsförhandligar med EU:s medlemsländer i ministerrådet. Förslaget till restaureringsförordning har kritiserats av det borgerliga europeiska folkpartiet EPP i samtliga skeden av beredningsprocessen.

I den avgörande omröstningen i EU-parlamentet stöddes förslaget för fortsatta förhandlingar av 336 parlamentariker, mot 300 nej-röster och 13 nedlagda. En motion från det europeiska folkpartiet EPP förlorade med 312 röster för och 324 röster mot förslaget. Parlamentet röstade därutöver igenom ett antal ändringar av EU-kommissionens ursprungliga förslag. Till exempel röstades artikel 9, med krav på restaurering av jordbruksmiljö, bort i sin helhet. I och med detta finns inte kravet på att restaurera eller våtlägga åkrar på torvmark kvar mera, inte heller kravet på att öka lagret av organiskt kol i mineraljordar på åkermark, inte heller ökningen av indexet för gräsmarksfjärilar eller ökningen av andel jordbruksareal med landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald. Också krav på ökning av indexet för vanliga jordbruksfåglar föll bort. Artikel 10, motsvarande artikel för skogsbruket, lämnar ändå mycket kvar att önska, trots att kravet på ökning av död ved röstades bort.

Slutomröstningen var likaså knapp med 336 röster mot 300 och 13 nedlagda röster. Det vinnande förslaget bygger på EU:s strategi för biologisk mångfald som sträcker sig till 2030. Det övergripande målet är restaureringsåtgärder som omfattar minst 20 procent av EU:s land- och havsområden 2030. Fram till 2050 ska alla ekosystem som kräver restaurering vara åtgärdade. Även om det förslag som godkänts av parlamentet är lättare än kommissionens ursprungliga förslag, har de allmänna målen förblivit oförändrade. Enligt den övergripande planen ska restaureringen stärka naturens motståndskraft, tjäna klimatskyddet och anpassa ömtåliga områden till klimatförändringen. I slutändan ska detta också trygga tillgången på livsmedel, då jordbruket är beroende av sunda ekosystem.

Inget är dock ännu spikat, trepartsförhandlingarna återstår. Både rådets och parlamentets ståndpunkter är lyckligtvis mer balanserade än kommissionens. Det bästa man kan hoppas på just nu är rimliga ståndpunkter i de återstående förhandlingarna. De flesta jord- och skogsbrukare har säkert lätt att understöda i varje fall en viss restaurering och återställning av natur, men det betyder ju inte att vi per automatik understöder restaureringsförordningen, tvingande lagstiftning, för det. Fortfarande är det oklart exakt hur det hela kommer att gestalta sig, men redan nu får man ta det som sannolikt att restaureringsförordningen kommer att försvåra skogsbruket i Finland, eventuellt redan på kort sikt. Frågan är närmast hur mycket och på vilket sätt. Väldigt fort kan ändå verkningarna bli sådana att de omfattar hela den finska skogssektorn och i så fall är det just skogsägaren som står i första linjen. För jordbrukets del tror jag att vi fortfarande kan vara hoppfulla och anta att det knappast kommer att påverkas märkbart av EU:s restaureringsförordning, trots farhågor om att åkermark inte längre skulle få användas för odling samt förbud mot växtskydd.