Skogsstrategi Leppa
Finlands jordbruksminister Jari Leppä tilltalas inte helt av EU:s nyaste skogsstrategi. Han anser att riktlinjerna överskrider kommissionens befogenheter i skogsfrågor.
Skogsbruk EU

EU:s nya skogsstrategi väcker blandade känslor

I medlet av juli presenterade EU-kommissionen sin nya skogsstrategi, som starkare än tidigare betonar riktlinjerna för skogsbruket i EU. Initativet bekräftar att EU framöver gärna skulle ta ta ett starkare grepp om skogarna.

EU:s skogrika länder har länge bävat för kommissionens nya skogsstrategi fram till 2030. Skogsstrategin är en del av den gröna given och betraktas med misstro i de skogsrika länderna, som betraktar skogspolitiken som en nationell fråga.

Redan på förhand befarade de skogsrika länderna att EU ska blanda sig i den nationella skogspolitiken. Ett koncept till skogsstrategi som läckte ut i slutet av juni bekräftade att kommissionen bollar med sådana planer.

Nu gick det kanske inte riktigt så illa. I samband med presentationen av den slutliga skogsstrategin försäkrade miljökommissionären Virginijus Sinkevičius att EU-länderna också i fortsättningen ska få bestämma om sina skogsavverkningar.

Enligt Sinkevičius ska enskilda medlemsländer också framöver behålla ansvaret för skogspolitiken. Å andra sidan betonar skogsstrategin starkt bevarandet av biologisk mångfald och skyddet av värdefull natur.

Kalhyggen ska ”undvikas”

I det läckta förslaget ges intrycket att kalhyggen ska förbjudas i framtiden. Den slutliga versionen framhåller att kalhyggen ska undvikas. Detsamma gäller också användningen av tunga maskiner inom skogsbruket.

Finlands jordbruksminister Jari Leppä konstaterar att EU:s nya skogsstrategi har förändrats till det bättre under behandlingen i kommissionen. Dessvärre har medlemsländernas behörighet i skogsfrågor ändå inte respekterats fullt ut.

Enligt Leppä är det ändå positivt att EU nu också lyfter fram skogarnas ekonomiska betydelse, utöver miljö- och klimatfrågor. Under den fortsatta behandlingen måste man strikt försvara medlemsländernas rätt på denna punkt.

Skogsbruket baserar sig i varje medlemsland på lokala förhållanden och kompetens. Skogspolitiken hör enligt EU:s grundfördrag till den nationella beslutanderätten. Både medlemsländerna och EU-parlamentet har uttryckligen bekräftat detta.

Leppä konstaterar att rådets och parlamentets ståndpunkter åsidosattes vid beredningen av den nya skogsstrategin. I strategin lovar man att respektera subsidaritetsprincipen och medlemsländernas behörighet.

Vi kommer att se till att detta förverkligas. Finland har givetvis beredskap att samarbeta i skogsfrågor men det definitiva kravet är att den skogspolitiska beslutaderätten kvarstår i medlemsländerna. Det är tydligen ingen självklarhet, framhåller Leppä.

EU har befogenheter inom sektorerna för energi, klimat, jordbruk och miljö, områden som också påverkar skogarna. Vid beredningen inom andra sektorer kan man emellertid inte gå så långt att man bestämmer om detaljer inom främmande verksamhetsområden.

Trots detta innehåller den nya skogsstrategin också flera detaljerade riktlinjer och anvisningar som föregriper genomförandet av bland annat EU-strategin för biologisk mångfald, direktivet för förnybar energi, LULUCF-direktivet och hållbar finansiering.

EU kan också reglera CAP. I skogsstrategin ingår inget direkt förbud mot kalhyggen och EU saknar befogenhet att införa ett sådant förbud. Strategin innehåller däremot ett förslag till förordning som syftar till att samordna rapportering om skogsinformation på EU-nivå.

Medlemsländerna ska utarbeta skogsplan

Till skillnad från diverse förhandsbesked innehåller strategin inga initiativ till lagstiftning om skogsbrukets planering, konstaterar
Leppä. I stället föreslås en skyldighet för varje medlemsland att utarbeta en strategisk skogsplan.

Enligt strategin ska nya kriterier och indikatorer utvecklas för skogsbruket med tröskelvärden som beaktar ekologiska aspekter. Leppä påminner om att den europeiska skogsministerkonferensen Forest Europe redan i 30 år har fastställt sådana indikatorer.

Indikatorerna för hållbart skogsbruk utarbetas i samarbete mellan EU:s medlemsländer, forskare och intressegrupper. Det vore viktigt att fortsätta detta samarbete i stället för att inleda en separat process inom EU.

Fastställandet av tröskelvärden borde också framöver genomföras av medlemsländerna. EU:s skogsstrategi är ett meddelande från kommissionen som inte binder länderna men styr beredningen i EU-rättsakter. Det är viktigt för Finland, fastställer Leppä.