Bovik gård fokuserar på landskapsvård med betande får och nöt. Om stödutbetalningarnas senareläggning förverkligas, uteblir en tredjedel av gårdens inkomster i upp till ett halvt år. En otroligt hård smäll, konstaterar Emmi Nurmi, som driver gården tillsammans med sambon Tommi-Henrik Vähäkylä.
Bovik gård ligger i Snappertuna, Raseborgs skärgård. Den ekologiska gårdens specialitet är lantrasdjur, och landskapsvård är en betydande del av verksamheten.
Enligt den planerade stödutbetalningstidtabellen som Livsmedelsverket publicerat ska jordbrukarstöden 2023 betalas ut 2-6 månader senare än i år. En del stöd betalas ut först våren 2024.
Mest flyttas ersättningarna för ekoproduktion, lantraser och miljöåtgärder – just de stöden har mest betydelse för Bovik gård.
Värdefullt miljöarbete
– Vi har omkring 270 hektar arrenderade naturbeten, som alla ligger minst tre kilometer från gården. En stor del av betena är ute på holmar i den nyländska skärgården. Vi har egen strand och egen pråm, som vi utnyttjar för att ta ut fåren till holmarna, berättar Emmi.
Gården har cirka 200 tackor av finsk lantras och en besättning av östfinsk lantras bestående av totalt 75 djur, då också tjurarna och kalvarna som föds upp räknas med. Nöten betar på Forststyrelsens marker, medan fåren går på privata markägares ägor. Naturbetena är av olika slag.
– På holmarna är det skogs- och strandbeten och ängar i anslutning till gamla skärgårdsgårdar, som i dag saknar fast bosättning. Djuren håller landskapet öppet och skapar livsmiljöer för arter som trivs på betade marker. Dessutom är utnyttjandet av naturbeten ett mycket ekologiskt sätt att producera kött, då de här markerna inte kan utnyttjas för annan livsmedelsproduktion, säger Emmi.
En nackdel med naturbetena är att de inte bearbetas eller gödslas, vilket gör att de inte är lika frodiga som odlade vallåkrar.
– Det här innebär att våra lamm som går på naturbetena inte har en lika snabb och bra tillväxt jämfört med lamm som betar på odlad vall. Vi förlorar alltså i tillväxt och slaktvikter.
Utgifterna väntar inte
Både får- och nötköttet säljs till kunderna direkt från gården, men försäljningen av kött, fårfällar och garn är enligt Emmi småslantar jämfört med hur viktig landskapsvården är för gårdens verksamhet ekonomiskt.
– De viktigaste stöden bildar tillsammans en ungefär 100.000 euros pott, men utgifterna för att driva gården är också stora. Vi borde alltså kunna skrapa ihop den summan eller försöka förhandla med finansiärer och försäljare om långa uppskov i betalningarna, om stödutbetalningarna senareläggs som planerat. Våra utgifter för landskapsvården och allt annat rullar ju på, vi har fakturor som ska betalas i tid och måste också få vårt levebröd, säger Emmi.
Hon är kritisk till att det gjorts ett ensidigt politiskt beslut av den här kalibern, och konstaterar att så här skulle aldrig en löntagare kunna behandlas.
– Liksom vi är de flesta gårdar familjeföretag, inga storbolag. Det är orättvist och orimligt att förvänta sig att vi utan en övergångsperiod ska anpassa oss till förändringar som gäller så här stora summor.
Nationellt problem
Hon är inte ensam om kritiken. Finlands Fårförening tog i samband med sitt höstmöte tidigare i november starkt ställning mot den planerade stödutbetalningstidtabellen. Liksom Bovik gård är det vanligt att fårgårdar i hela landet får inkomster från skötsel av vårdbiotoper, uppfödning av lantraser och ekologisk produktion. Utbetalningen av just dessa stöd flyttas enligt planerna allra mest, och för dessa stöd planeras heller inga förskott.
I uttalandet konstateras att om uppskjutningen av stödutbetalningarna förverkligas, kan man förvänta sig en konkursvåg bland fårgårdarna. Kassan är färdigt tom på grund av den dåliga lönsamheten och de senarelagda stöden blir strået som knäcker kamelens rygg då fårgårdar hamnar i oöverkomliga betalningssvårigheter.
Hotet gäller enligt uttalandet små såväl som stora gårdar, men speciellt gårdar som investerat och fokuserar på landskapsvård, som har stora lån och som skaffat maskiner på avbetalning.
I uttalandet konstateras också att en konkursvåg bland fårgårdar blir ett hårt slag mot småskaliga slakterier, garverier, maskinentreprenörer, fårklippare samt lantbruks- och utsädeshandlare. Dessutom skulle skötseln av Finlands mest utrotningshotade naturtyper – vårdbiotoperna – sluta på en betydande areal, vilket ytterligare minskar den biologiska mångfalden.
Fårföreningen vill ha ett anpassningsstöd av engångskaraktär, som skulle betalas ut hösten 2023 för att komma i kapp likviditetsbristen. Dessutom föreslår man ett omfattande ibruktagande av förskott på alla jordbrukarstöd.
Funderar på framtiden
På Bovik gård genomfördes generationsväxlingen 2019, och de nuvarande ägarna har fortsatt driva gården i stort sett lika som Emmis föräldrar gjorde.
– Visst har jag funderat på vad jag skulle göra om jag skulle börja med lantbruket från början. Det är möjligt att vi i framtiden satsar lite mera på dikor än på får, eftersom fåren är arbetsdrygare, berättar Emmi.
För i år planerades en större investering, men den lades på is i och med den osäkra världssituationen som kriget i Ukraina medförde.
– Vi väntar på tider då det känns säkrare att satsa pengar på nyinvesteringar.
Paret är dessutom nyblivna småbarnsföräldrar, vilket bidrar till att de måste se över hur de effektivt kan kombinera familjelivet med gårdsarbetet.
– Ändå känns det motiverande att fortsätta till exempel med direktförsäljningen, trots att den tar tid. Bovik gårds kött har ett gott rykte, och vi har nöjda kunder som ofta berömmer att köttet smakar bra. Dessutom är våra lamms uppväxttider så lång och arbetet med naturbetena så stort, att vi känner att det är ekonomiskt lönsammare att sälja köttet själva, konstaterar Emmi.