Laji Webben
Via portalen laji.fi kan medborgare anmäla sin artobservationer, men största delen av materialet är producerat av forskningsinstitut och statliga myndigheter. Endast verifierade observationer används i myndighetsprocesser som berör markägaren.
Tema

Enligt myndigheter och experter
är artobservationerna i det
stora hela tillförlitliga

Enligt Matti Sahla från Naturhistoriska centralmuseet och Tuomas Lahti som är överinspektör på NTM-centralen i Nyland är laji.fi-portalen tillförlitlig och välfungerande. De påpekar att förändringar i systemet i sista hand är en lagstiftningsfråga.

På NTM-centralen och Naturhistoriska centralmuseet uppfattas laji.fi-portalen som ett behändigt instrument som i det stora hela fungerar väl och tillhandahåller tillförlitligt data.

Matti Sahla som är direktör för Naturhistoriska centralmuseets enhet för biodiversitetsinformatik påtalar att den största delen av materialet på laji.fi-tjänsten utgörs av fakta producerad av forskningsinstitut, statliga organisationer och myndigheter.

– Av vårt material är 68 procent insamlat av experter medan ungefär en fjärdedel samlas in av andra sakkunniga och aktiva entusiaster. Medborgarobservationer utgör bara 5,6 procent av alla våra observationer. Gällande medborgarobservationerna behöver inte markägaren oroa sig eftersom de inte används i myndighetsprocesser såvida de inte är antingen expert- eller gemenskapsverifierade.

Observationer organiseras enligt olika kategorier

Enligt Artdatacentret faller alla observationer inom olika tillförlitlighetskategorier: expertverifierad, gemenskapsverifierad, neutral, osäker och felaktig. Felaktiga observationer bevaras i portalen för att hindra att de förs in igen i ett senare skede.

Experterna som verifierar observationerna måste enligt Sahla vara meriterade, eller bevisligen insatta i en specifik art. Gemenskapsverifiering handlar å sin sida om att insatta icke-experter är överens om att observationen i fråga är riktig.

När medborgare skickar in sina observationer kan de verifieras endast om observatören även skickat in en bild. Först när en expert eller fler än en av gemenskapens icke-experter kontrollerat observationen kan den användas i myndighetsförfaranden.

I sista hand avgör dock NTM-centralen värdet av specifika observationer, samt huruvida en gammal observation fortfarande är relevant.

– Det är därmed så gott som omöjligt för allmänheten att föra in observationer i systemet som utan verifiering skulle kunna användas för att exempelvis hindra användningen av skog.

Sahla påpekar att det givetvis är möjligt att fel slinker igenom, och i vissa fall förekommer det observationer som kan förbises, exempelvis fågelobservationer som i praktiken endast handlar om att en fågel flugit förbi. Men även här är det NTM-centralen som har det sista ordet.

De mest hotade arterna döljs

De flesta artobservationer går att hitta på laji.fi, men en del av de utrotningshotade arterna är antingen dolda eller angivna på ett sätt som gör att de inte kan lokaliseras exakt. Detta görs för att skydda de mest utsatta arterna, och enligt Sahla har varken skogsägare eller andra åtkomst till denna information.

– Det här baserar sig i princip på offentlighetslagen. Markägande ger inte i sig markägaren rätt att få tillgång till hemligstämplad information, utan för detta behövs en speciell begäran om material, enligt samma kutym som gäller personligt data.

Enligt Sahla pågår en dialog med ministerierna om hur ett mera automatiserat beslutsfattande kunde fås till stånd. Då skulle skogsägaren baserat på vissa kriterier kunna få tillgång till information om sina markägor betydligt snabbare.

Detta skulle dock troligtvis kräva ändringar i antingen offentlighetslagen, naturvårdslagen eller förvaltningslagen.

– Oftast använder ju skogsägaren sig av skogsbolag och skogsvårdsföreningar inför avverkningar, och de här aktörerna gör alltid en begäran om att få all väsentlig artinformation. Därmed finns den att tillgå när virkesaffären görs.

Felaktiga observationer beaktas inte av NTM-centralen

– Från myndighetsperspektiv har laji.fi-portalen varit en mycket nyttig resurs eftersom alla artobservationer i landet samlas på ett och samma ställe. Vi får helt enkelt automatiskt reda på om det finns hotade arter på ett område, och det underlättar vårt arbete otroligt mycket.

Det säger Tuomas Lahti som är överinspektör på NTM-centralen i Nyland. En ankommande anmälan om användning av skog tolkas enligt Lahti alltid enligt den bästa tillgängliga informationen.

Han påpekar dock att en stor del av databasen består av äldre material och att en del observationer kan vara årtionden gamla, men att systemet i det stora hela fungerar väl.

– Trots att det säkerligen kan finnas felaktigheter i tjänsten är nog informationen gällande de arter som är viktiga ur naturvårdsperspektiv tillförlitlig. Arterna är välkända för oss även från andra sammanhang, och vi ser till att informationen är korrekt.

Fall där någon avsiktligt fört in felaktig information i systemet har Lahti inte stött på, och observationer som i systemet klassificeras som felaktiga tas inte i beaktande. NTM-centralen fodrar enligt Lahti dessutom att osäkra observationer bedöms på nytt antingen genom inventering i terrängen eller genom expertutlåtande.

Staten kompenserar om det fattas avgränsningsbeslut

I fall där utrotningshotade arter hittas har NTM-centralen möjlighet att göra ett på naturvårdslagen baserat avgränsningsbeslut som brukar innebära att skogsbruk förbjuds på området i fråga.

Naturvårdslagen stipulerar dock att staten i sådana fall har en ersättningsskyldighet om markägaren utsätts för betydelsefull olägenhet.

– Det är inte entydigt vad detta betyder ekonomiskt, men ersättningen är ganska blygsam. Det handlar troligtvis om några tusentals euro, medger Lahti.

Sammanfattningsvis konstaterar Lahti ändå att han inte känner till att skogsägarna skulle ha klagat på det rådande systemet hos NTM-centralen. Han berättar ändå att frågan om varför skogsägarna inte underrättas om vilka arter som vistas i deras skog är återkommande.

– Det här temat dyker upp med jämna mellanrum, men från NTM-centralen kan vi bra hänvisa till att observationer som gjorts i den egna skogen kan observeras i laji.fi-tjänsten.

Lahti påpekar slutligen att systemets funktionalitet inte skall förväxlas med andra möjliga problem.

– Jag förstår att det är tråkigt för skogsägaren om det plötsligt kommer fram att det finns någon art som gör att skogen inte kan användas som man tänkt sig, men det är inte systemets fel utan bygger på de lagar som myndigheterna måste följa. Huruvida lagstiftningen är ändamålsenlig är sedan en diskussion för sig.

Läs också: Laji.fi väcker misstänksamhet: ”Man får känslan av att det smusslas”