När jag för drygt ett år sedan tackade ja till erbjudandet att jobba för tidningen Landsbygdens Folk med Åboland som bevakningsområde föll en pusselbit på sin plats.
Mina rötter finns i den österbottniska myllan, jag är uppvuxen på en lantgård i Korsholm, men studierna och journalistyrket förde mig till Åbo som i dag är min hemort.
Vad passar bättre än att skriva om jord- och skogsbruk när skogen och naturen ligger nära hjärtat? Jag rör mig i skog och mark så ofta jag kan. Den bästa tiden är om vårarna då fåglarna sjunger och naturen grönskar.
De som knappast kopplar av om vårarna är jordbrukarna. För dem innebär våren och vårbruket för det mesta brådska och stress. I vår är odlarna mer stressade än vanligt till följd av lantbrukets lönsamhets- och kostnadskris. Många tvingas att ta sig en funderare över vilka grödor det lönar sig att odla i år. Handelns starka position på marknaden gör inte situationen lättare i strävandena att förbättra lantbrukets lönsamhet och höja producentpriserna. Kampen är hård. I slutändan handlar det om att trygge landets självförsörjningsgrad.
Liksom i resten av landet har också antalet gårdar i Åboland minskat, samtidigt har de blivit större till arealen. I dag finns knappt 500 gårdar i regionen. Spannmålsgårdarna dominerar medan mjölkgårdarna kan räknas på en hand. Gårdarna med produktion av nötkött är däremot betydligt fler.
Trots krisen har jordbrukarna inte gett upp hoppet. Man märker att det finns en framtidstro trots allt. De flesta odlare ser fram emot vårbruket, de hoppas på en vår och försommar med gynnsamt väder och ett bra skördeår.
Det är intressant och lärorikt att bevaka det åboländska jord- och skogsbruket. Näringarna bedrivs i ett landskap som varierar från stora skogar och åkrar till små jord- och skogsbruk i skärgården där öar och holmar används som naturbetesmarker.
I skärgården är det vanligt att jordbrukarna är mångsysslare ofta kopplat till turismen. En del fokuserar också på specialodlingar.
Det roliga med det här jobbet är att man lär känna nya människor och olika produktionsinriktningar inom regionens lantbruk.
Ofta blir det långa resor eftersom Åboland geografiskt är en splittrad region med långa avstånd. Det finns odlare som bor på öar som ligger bakom flera landsvägsfärjor.
I våras besökte jag en mjölkgård på ön Heisala i Pargas skärgård. För att komma till ön måste man åka med färja. Här är transporterna en utmaning liksom för många andra gårdar i skärgården som är beroende av färjförbindelser. Också båten är ett transportmedel. Den längsta resan hittills gick till ön Mossala i Houtskär där jag besökte en odlare som odlar tidig potatis. Ön ligger bakom fem färjor. Det är fascinerade att se hur odlarna klarar sig trots de exceptionella förhållandena i skärgården.
Det är en fin bonus att få jobba som jordbruksreporter i Åboland. Jag lyfter på hatten för alla jordbrukare som kämpar i dessa svåra tider. De har ett viktigt jobb som ger oss mat på bordet.