Tack vare ett stilprov i undersökande journalistik av Yle Uutiset vet vi nu hur mycket elöverföringspriserna stigit de senaste åren och framför allt varför.
Det visar sig nämligen att det i första hand beror på en förändring i Energimyndighetens regelverk för fem år sedan. Och det skiljer sig från det vi trott tidigare, då såväl branschaktörer som myndigheter meddelat att det närmast har att göra med utbyggnaden och förbättringen av elnätet.
Elöverföringspriserna höjdes kraftigt i början av 2016. Yles siffror, som bekräftats av överföringsbolagen, visar att bolagens priser steg med upp till 47 procent från 2015 till 2016. Priserna fortsatte stiga och 2018 var den skattefria överföringsräkningen för ett vanligt, med el uppvärmt egnahemshus 23 procent högre än 2015. För en höghuslägenhet var det ungefär 30 procent dyrare.
Två stormar direkt efter varandra 2011, Tapani och Hannu, som förstörde skog till ett värde av 120 miljoner euro, gjorde också så att 400.000 hushåll blev utan el, i allt från någon timme till flera dagar.
Många var chockade och politikerna ville visa handlingskraft i situationen. Raskt beredde regeringen Katainen ett lagförslag som inkluderade stränga regler för hur länge ett strömavbrott får pågå.
Förändringen i elmarknadslagen godkändes av riksdagen 2013. En övergångsperiod som sträckte sig fram till 2028 räckte ändå inte till för elnätsbolagen, som nu skulle tvingas vidta dyra åtgärder för att stormsäkra sina elnät.
Elnätsbolagen var entydiga med vad de ville. Energimyndigheten måste höja räntabiliteten, det vill säga den tillåtna vinstprocenten i förhållande till bolagets kapital. Räntabiliteten är Energimyndigheten främsta instrument för att övervaka att överföringspriserna är skäliga.
Räntabiliteten, det vill säga vinstprocenten som används i övervakningen, höjdes från 5 procent till 7,5 procent. Det kan verka som en rätt så liten förändring. Men om värdet på elnätet är 20 miljarder euro så är förändringen inte särskilt liten mätt i euro.
Höjningen av räntabiliteten innebar nämligen också en höjning av den tillåtna omsättningen, vilket var grönt ljus för att höja överföringsavgifterna.
Energimyndigheten räknade med en prishöjning på 15-20 procent, men de hade fel. På ett år, från 2015 till 2016, steg omsättningen för överföringsbolagen i medeltal med 38 procent.
Den tillåtna prishöjningen innebar att bolagen kunde ta hem 330 miljoner euro mer per år från och med 2016. Bolaget med möjlighet till största prishöjning var Caruna, som fick höja priserna med upp till 47 procent och det gjorde de.
I praktiken har alltså konsumenterna tvingats betala både för investeringarna i elnätet och för förändringen i Energimyndighetens övervakningsmodell. Alla som betalar en elräkning har insett att elöverföringen stigit rejält i pris och att själva elen rent av är förmånligare, i varje fall på landsbygden. Nu behövs politiska beslut för att tackla den här situationen.
Ett elnät är någonting av ett naturligt monopol. Naturliga monopol kan vara verkliga pengamaskiner för den som innehar dem och riktigt dyra för den som är tvungen att förlita sig på dem. Det här har också de internationella riskkapitalbolagen insett och därför har de köpt in sig i de finländska elnäten där det varit möjligt.