I början av februari samlades aktörer inom ekobranschen till samarbetsmöte i Helsingfors för att diskutera export av ekologiskt spannmål. Träffen utgjorde en fortsättning på det möte som ordnades under KoneAgria-mässan i oktober för att diskutera marknadsläget.
Bland mötesdeltagarna representerades bland annat Eko+, Luomuliitto, Pro Luomu, Yhdistyneet Luomutuottajat, Svenska Österbottens Ekologiska förening, Kymen Luomu, VYR, SLC och MTK.
Mötet öppnades av Steve Nyholm som är styrgruppsordförande för projektet Eko+ och tidigare ordförande för SLC:s ekoutskott.
– Konsumtionen av ekologiska produkter och antalet ekologiska gårdar minskar fortfarande, och vi har samlats här idag för att funder över hur vi kan svänga utvecklingen mot det bättre, inledde Nyholm.
Under mötet behandlades både bagerier, konsumtion och offentlig upphandling, men det som kom att dominera tillfället var diskussionen om export av ekologiskt spannmål.
Egna producentorganisationer?
– Problemet på ekosidan är att det inte produceras tillräckligt med ekologiskt havre för export, ibland måste ju kvarnarna importera. Vi borde ha en så stor produktion att en liten export kunde upprätthållas hela tiden. Exporten kunde fungera som en buffert så att industrin får vad den behöver och vågar utveckla sig. När vi inte längre är beroende av en uppköpare så lever priset enligt världsmarknaden så som det borde, kommenterade Reijo Käki som är verksamhetsledare på Yhdistyneet Luomutuottajat.
För att åtgärda volymproblemen diskuterade mötesdeltagarna möjligheten att bilda producentorganisationer eller andelslag för att kunna förbättra prisnivåerna och åstadkomma en egen export.
– Om vi ger exportansvaret till industrin så blir priset vad det blir. Bästa skulle vara om ekologiska och vanliga odlare kunde exportera tillsammans, konstaterade Mathias Weckström som sitter i SLC:s Ekoutskott.
Det rådde en viss enighet om att producentorganisationer är viktigt, men även att de borde vara egna eftersom den ekologiska delen av organisationen annars riskerade negligeras. Insamling av tillräckligt stora partier och lagring av dessa partier lyftes även fram som en problematik
– Vissa har stora lagerutrymmen medan andra måste sälja genast, så det här är ett problem som måste lösas, löd en kommentar.
Vikten av att våga agera tillsammans
Vissa farhågor uttrycktes även gällande hur leden kan brytas om producentorganisationer de facto bildas. Därmed framfördes klara åsikter om att organisationerna kräver odlare med vilja att binda sig till att sälja en del av sitt spannmål via gemensamma kanaler.
– Vi saknar en kultur av att hålla avtal inom den här branschen. Många håller sig till marknadsprincipen och säljer till den som ger dem det bästa priser. Vi måste kunna förena oss bättre, kommenterade Weckström.
Aleksis Kyrö från MTK påtalade dock att det via Tuotto-projektet är möjligt och realistiskt att grunda producentorganisationer även på ekosidan. Detta skall nu utredas. Pro Luomus verksamhetsledare Aura Lamminparras lyfte även fram behovet av att förstärka ekocertifieringen och att med Livsmedelsverkets, industrins och exportfrämjande aktörers hjälp på så vis skapa bättre exportmöjligheter. En möjlighet som nu kommer att utforskas.
Vid mötets slut fanns en stark konsensus om att aktivering och samarbete i dagsläget är viktigt och att planeringsskedet måste övergå i konkreta åtgärder. Nyholm avslutade även mötet på just denna punkt.
– Det är viktigt att ekoproducenterna nu lyfter svansen och ger en stark signal utåt. Tillsammans är vi starka!