En kvarn på rimligt traktoravstånd är ett måste för ekogården Mörby med egna produkter som mjöl, flingor och pasta. Förädling av det egna spannmålet är en förutsättning för att kunna utveckla gården, säger Anna Alm. Därför blev hon kvarnägare i vintras då hon köpte Svartå kvarn.
Det blir ett samtal om jordar, näringsämnen, spannmålssorter, surdeg, smak och odlarens ekonomiska marginaler när Anna Alm får tala om de ämnen som ligger henne nära hjärtat.
Solen sjunker över odlingslandskapet där kor och kalvar söker sig hemåt till kvällen och torken surrar i bakgrunden. Ekobondens vardagskväll verkar idyllisk, men att vårda och leva av den här miljön kräver kunskap och hårt arbete.
Ett måste att prova nya saker
Anna Alm tog över ekogården Mörby i Raseborg år 2013 och då lovade hon sig själv att under varje år pröva på något nytt.
– Om man bara gör samma sak år efter år så blir det ohållbart. Nu har jag haft gården i fem år och redan en tid funderat på vad som kunde vara nästa större steg. Möjligheten att köpa kvarnen i Svartå kom i rätt tid. Vi har anlitat Svartå kvarn sedan 80-talet och jag visste hur den fungerar.
Mörbys egen spannmål står för drygt hälften av de 70 ton som malas i kvarnen årligen. Resten kommer från en handfull gårdar i Nyland som säljer sina produkter under egna varumärken.
Kvarnens eget varumärke, Svartå kvarn, kommer att försvinna.
Utveckla för hållbarhet
Även om ekologisk produktion ofta bygger på ideologiska val så spelar ekonomiska argument en stor roll. Har man kniven mot strupen går det inte att utveckla, vare sig man odlar konventionellt eller ekologiskt, konstaterar Anna Alm.
Därför vill hon satsa på utveckling och förädling när hon har möjligheten.
Det finns omkring 25 dikor med kalvar på Mörby. Djuren är en del av den mångfald som man vill uppnå på Mörby, markerna längs Pojoviken är kuperade och lämpliga för betande djur.
Men Anna Alm ser gården som en spannmålsgård och det är den sida hon vill utveckla. Att odla bulkvara intresserar henne inte, hon vill vara med i förädlingskedjan och se produkterna nå kunderna.
Ju längre spannmålet kan förädlas desto bättre blir produkternas marginaler.
– När jag talar om hållbarhet gäller det gårdens ekonomi lika väl som odlingen.
Enkornsvete – nästa trend?
Mångfald är ett av ledorden för verksamheten på Mörby. På gården odlas såväl havre, korn, råg, vete som spelt. Spelt började Annas mamma Barbara Alm med för cirka 20 år sedan, för att få fler sorter i odlingen, men också för att priset på spelt är bättre än andra spannmål.
I år provar Anna Alm för första gången att odla den gamla kultursorten enkorn. Enkornsvete (Tritium monococcum) är en av de första odlade spannmålssorterna som hittats i arkeologiska utgrävningar från 7000 f.Kr.
I år odlar Alm enkorn på cirka en hektar och det torde vara den enda odlingen i Finland i sin skala. Det finns mindre odlingar där man odlar för att hålla kvar en liten mängd utsäde, men det finns inte någon som säljer enkorn, vare sig som utsäde eller i förädlad form i Finland.
– Jag kom i kontakt med enkorn via en grupp surdegsbagare på en kurs i vintras, berättar Anna Alm.
– De prisade enkornets smak och bakegenskaper och talade om det som den kommande stora trenden, så att jag blev intresserad att pröva. Vi sådde enkornet sent i september och skördade förra veckan. Övervintringen kunde ha gått bättre, men i år har alla grödor lidit ungefär lika mycket.
Enkornet passar också in i Mörbys profil. Gårdens produkter har en kundkrets som är kunnig och intresserad av variation och nya produkter. Målet med årets försök är att få tillbaka utsädet och mala överskottet så att det finns mjöl att experimentera med.
Det finns också forskare som hävdar att glutenet i enkornsvete på grund av sin uppbyggnad kan tålas bättre av personer med celiaki.
– Jag hoppas att vi kan ha produkter gjorda på enkorn till salu på Slow Food-festivalen i Fiskars i höst.