Vallekonomi A Webb
Nyare sorter, tillräcklig gödsling och tillräckligt unga vallar är faktorer som påverkar vallskördens volym och kvalitet.
Jordbruk Tema

Effektiv vallproduktion
en lönsam affär

Vallfodret utgör i snitt ungefär hälften av mjölkkons foderstat. Optimerad vallproduktion är ekonomiskt smart.

Av mjölkgårdens ekonomi utgör vallfodret 15-20 procent av kostnaderna, enligt Naturresursinstitutets beräkningar. I institutets försök fås vallskördar på över 10.000 kilogram torrsubstans per hektar. Men den genomsnittliga torrsubstansskörden på gårdsnivå var bara 3.800 kilogram per hektar 2017.

– Det finns inte ett universalbotemedel för en bättre vallproduktion. Det gäller att analysera den egna gårdens vallproduktion och hitta de punkter som behöver utvecklas. Om det egna kunnandet inte räcker, är det skäl att köpa in expertkunnande, säger forskare Arja Mustonen vid Naturresursinstitutet.

Enligt institutets kalkyler varierar kostnaden för vallfodret stort mellan gårdarna. Som lägst var kostnaden tio cent per kilogram torrsubstans, som högst över tjugo cent. Åkerstöden och skördemängden är de två faktorer som påverkar mest.

– Stöden är ett resultat av politiska beslut, men skördemängden kan du påverka själv.

Högre skördar

Arja Mustonen nämner sex sätt att öka skördens volym: valet av växtarter och sorter, mineralgödsling, effektivt utnyttjande av kogödsel, ogräsbekämpning, vallens täthet och vallens ålder.

– Vallbeståndets ålder är en faktor producenterna kunde fästa mera uppmärksamhet vid. Vallen har den högsta skördepotentialen det första, andra och tredje skördeåret, varefter potentialen minskar. Därför borde man inte skörda samma vall mer än 3-4 år, också med tanke på att ogräsmängden ökar i äldre bestånd.

Det är skillnad mellan växtarterna: skördenivåerna för timotej och ängssvingel håller sig på en god nivå i tre år, klövervallarna i två.

Täta vallar är det bästa sättet att förhindra ogräs. I nordamerikanska försök märkte man dock att endast ungefär var fjärde kompletterande sådd lyckades.

– Misslyckandet beror i huvudsak på gamla vallbestånd och att konkurrensen från ogräsväxterna är för stor. De bästa objekten för kompletterande sådd är ekovallar och unga betesvallar. Bäst resultat ger rajgräs, medan klöver är bra indikatorväxter på hur sådden lyckades.

Finns det behov av kemisk bekämpning av ogräs lönar det sig att göra den direkt när bekämpningströskeln överskrids.

Spara inte på kvävet

De finaste vallarna ska gödslas maximalt och balanserat, så att skördepotentialen uppnås.

– Enligt Skiftesdatabanken ges i genomsnitt 155 kilogram kväve per hektar, fast reglerna tillåter betydligt större mängder. Våra försök visar att den ekonomiskt optimala kvävemängden för timotej och ängssvingel med dagens gödselpris och vallväxternas potential är 300-350 kilogram kväve på mineraljordar, men sådana mängder tillåter inte reglerna, berättar Mustonen.

Naturresursinstitutet har undersökt hur kvävegödslingen påverkar vallskördens volym. Högre kvävemängder än 350 kilogram per hektar var inte till nytta, även om man testade med upp till 450 kilogram.

Kvävegödsling med 250-350 kilogram gav torrsubstansskördar på 12.000-14.000 kilogram per hektar. På organiska jordarter behövs mindre kväve för att uppnå optimum.

Slutsatsen är att om förhållandena i övrigt är i skick, lönar det sig inte att spara på kvävet.

I gödslingsförsöken påverkade en hög kvävegödsling inte ensilagets kvalitet märkbart. En riklig kvävegödsling minskade visserligen smältbarheten något, vilket beror på att stråets andel ökade. För övriga näringsämnen rekommenderar Mustonen att man låter analysera mängden reservkalium och minskar på kaliumgödslingen om reservkaliumhalten är god.

Vallekonomi C Webb
De finaste vallarna ska gödslas maximalt och balanserat, så att skördepotentialen uppnås.

Satsa på sorten

– Sorterna och vallfröblandningarna bör väljas så att de passar gårdens utfodringsbehov, säger Mustonen.

En skördeökning kan uppnås genom att välja nya sorter, som har en högre skördepotential än äldre. Mustonen nämner som exempel att timotejsorterna Iki (1988) och Nokka (1976), som båda fortfarande används rätt mycket, har en tio procent lägre skördepotential än de bästa nyare sorterna, såsom Rakel och Grindstad.

– Det betyder en skillnad på 1.100-1.270 kilogram torrsubstans per hektar, enligt de officiella sortförsöken. Skillnaden i utsädeskostnaden är 3,33 euro per hektar i en treårig vallföljd – med ingen annan åtgärd är det möjligt att förbättra hektarskörden lika förmånligt. De nya sorterna inriktar också näringen mera på att bilda torrsubstans än på att öka proteinhalten, förklarar Mustonen.

I vallfoder för mjölkkor är den optimala proteinhalten 130-160 gram råprotein per kilogram torrsubstans.

Också kvaliteten spelar in. Försöken visar att små förbättringar i vallfodrets kvalitet kan räcka för att kornas hälsa och mjölkgivan ska bli bättre och på så sätt kompensera för lägre mjölkpriser.

– Med optimalt smältbart ensilage ökar mjölkgivan, men samtidigt måste man vara beredd på flera skördar, mindre hektarskörd eller skaffa en större vallareal.

Åkern i skick

Grundförutsättningen för en bra vallskörd är att åkern är i skick. Markpackningen har en överraskande stor inverkan på skördenivån. Risken för markpackning är störst på skiften med få infarter, på vändtegar och lastplatser. På vändtegarna är vallskördens volym bara 20-50 procent jämfört med den övriga åkerns skörd.

– Här i Norra Savolax är vallskiftena i medeltal två hektar stora. Har man en tjugo meters vändteg i båda ändarna av skiftet är det redan fyrtio procent av skiftet och förlusterna blir stora, konstaterar Mustonen.

Andra grundläggande faktorer som påverkar vallskörden är till exempel dräneringen, jordmånen och jordens pH-värde.

Är åkern värd kostnaden?

Arja Mustonen lyfter fram en sak som hon tycker det talats för lite om i offentligheten, nämligen hur åkerns kostnad påverkar vallens produktionskostnad.

– Fundera på om det lönar sig att köpa åkern till vilket pris som helst eller om du i stället kan förbättra produktionen på andra sätt och få ut samma vallskörd från en mindre areal.

Mustonen lyfter förutom den ekonomiska aspekten också fram miljöfrågor. Eftersom vi i Finland har höga medelgivor är växthusgasutsläppen från själva djuret per mjölkliter på en måttlig nivå. Vallens kvävebindningspotential är ännu okänd, men åkermarkens växthusgasutsläpp beaktas vid uträkningen av produktionens totala utsläpp.

Med tanke på målet att minska på utsläppen vore det därför viktigt med stora vallskördar. I dag är växthusgasutsläppen från åkermarken per producerat kilo mjölk och kött inte märkbart bättre i Finland än i övriga Europa, snarare tvärtom, enligt Mustonen.

För lite vall

Många mjölkgårdar håller sig med en ensilagebuffert, så man har vallfoder för 2-4 extra månader, men det är en ganska dyr modell enligt Mustonen.

– I Finland har vi tyvärr ingen vallfodermarknad eller prissättningsmodell för grovfoder.

Dåliga vallår föreslår Mustonen att man använder ersättande växter, till exempel helsädesensilage.

– Efter den första ensilageskörden kan man förutsäga sommarens vallskörd. Om den första skörden blev hälften av det normala, kommer de två följande skördarna inte räcka för att kompensera bortfallet.

Genom att planera på förhand och bygga upp bra nätverk till exempel med närliggande växtgårdar kan mjölkgården förbereda sig inför dåliga vallår.

– Växtgårdarna kan ha avtal till exempel om skyddszoner eller mångfaldsåtgärder, alltså områden varifrån man kunde skörda vallfoder av sämre kvalitet, som kan ges åt sinkor.

Läget är ganska gott om priset på spannmål är lågt, så att det är ekonomiskt att ersätta en del av ensilaget med spannmål.

– Då kan man senarelägga vallskörden för att få en högre skörd volymmässigt. Smältbarheten lider, men man kan kompensera ett lägre D-värde med spannmål i utfodringen.

Vallekonomi Mustonen
Arja Mustonen föreläste om vallens betydelse för mjölkgårdens ekonomi vid PI-mjölkforum 15 november i Helsingfors.