I september ordnade Lantmäteriverkets Geodatacentral ett internationellt drönarevenemang i Esbo där ny teknologi, drönarförsök och olika verksamhetsmöjligheter diskuterades. Diverse aktörer ställde även ut sina senaste maskiner för deltagarna att beundra och begrunda.
– På skogssidan har Finland redan en tid varit i förtruppen gällande fjärranalys, men på jordbrukssidan är vi nog inte vidare utvecklade så här försöker vi få det framåt. Men jordbruksföretagen är små i Finland vilket gör den ekonomiska biten mera utmanande.
Så sammanfattar Roope Näsi, äldre forskare på Lantmäteriverkets Geodatacentral, drönarsituationen i Finland. Näsi fokuserar på hur drönarteknologi kan appliceras inom jord- och skogsbruk, och utgör en del av en forskargrupp som försöker hitta olika användningsmöjligheter för just drönare.
Han poängterar att drönare i första hand kommer att bli vanliga hos entreprenörer, som i sin tur kommer att få en allt större roll inom lantbruket.
– Jag tror att entreprenadtjänster överlag kommer att bli vanligare. Men om gårdarnas storlek växer så har ju nog fler råd också med egna drönare.
Drönarsurr även på landsbygden
Enligt Näsi kommer drönarna dock att så småningom bli vanligare också inom jordbruket.
– Det aktuellaste gäller växtskyddsmedel, men ur lagstiftningsperspektiv är det möjligt endast i forsknings- och försökssyften. Utvecklingen stoppas här främst av regleringen, vilket är synd eftersom drönarna är effektiva och dessutom billigare än nuvarande teknologi.
Näsi är själv involverad i ett projekt där drönare används inom produktion av glutenfri havre eftersom det här är viktigt att inga andra sädesslag finns med, vilket idag görs genom att söka upp de objudna gästerna på åkern med människokraft. Detta är något som kan göras av drönare.
– Drönarna verkar hitta bra. I dagsläget får vi koordinaterna för det vi söker på åkern, och nu utvecklar vi en applikation som kunde leda odlaren fram till det som skall plockas bort. Nästa steg är sedan att få själva drönaren att eliminera de växter som skall bort. Det utreder vi som bäst.
Drönare kunde användas på samma sätt även för att identifiera ogräs, samt för dikningsplanering.
– I dikningsplanering kan man kartlägga och se var det är torrt eller vått, och hitta problemområden. Det bli också lättare att hitta tilltäppta täckdiken och förbättra dikningen överlag.
Näsi förstår att det kan finnas en viss skepticism gentemot drönarteknologin på fältet, men menar att odlarna samtidigt bör se seriöst på möjligheterna. Inom en nära framtid kunde autonoma drönare exempelvis underrätta odlaren om när vallen bör slås för optimal kvalitet.
– Det finns förstås alltid en hype och för fem år sedan hade jag godtagit den här kritiken. Idag händer ändå mera och framför allt då drönarna börjar komma på växtskyddssidan tror jag att fler får upp ögonen för deras användbarhet. Drönarna kommer nog om några år att bli ett vanligare inslag på landsbygden, precis som vindkraftverken.
Snart flyger drönarna också inne i skogen
I egenskap av skogsland har Finland hunnit betydligt längre inom skogsbruket. Drönare används bland annat för skogsplanering, och kartläggning av skogen med hjälp av drönare påbörjades redan för tio år sedan.
– Vi har redan länge haft på gång forskning om skogens hälsa med fokus på granbarkborren och här kan övervakningen göras med drönare. Hittills har drönare ändå använts för att observera ovanifrån, vilket i praktiken betyder att skadorna syns först när de redan är långt hunna. Nu börjar vi få drönare som kan flyga inne i skogen där de kan fotografera själva stammarna.
Teemu Hakala, som är forskare inom fjärranalys och fotogrammetri vid Geodatacentralen, jobbar med att utveckla och bygga små drönare just för detta syfte.
– Vi har utvecklat de här drönarna i tre års tid. Idén är att de med hjälp av sensorer, kamera och laserskanning identifierar omgivningen, varefter datan körs genom en algoritm som sedan kan planera drönarens rutt inne i skogen.
Enligt Hakala kan autopiloten sedan matas med kommandon gällande exempelvis hastighet och riktning. Tanken är att drönarna skall kunna flyga autonomt inne i skogen.
– Det här är behändigt om man vill få fram stamantal, volym eller annan skoglig data, utan att själv behöva göra det i terrängen.
Forskarkollegan Väinö Karjalainen står för programvaran.
– Teemu bygger metallskalet medan jag tillsammans med några andra yngre forskare lägger in mjukvaran. Vi har hållit på bara i några år och med en liten grupp, så ganska långt har vi använt oss av öppen källkod och gjort egna tillägg och förbättringar.
Enligt Karjalainen läggs det på internationell nivå ner stora summor på att utveckla ny programvara, vilket förser hans forskargrupp med en strid ström av fina algoritmer. Men det som fungerar ute i stora världen är inte alltid optimalt för finska förhållanden.
– Folk är ivriga på att få ut sina algoritmer som kanske i verkligheten testats en gång i en gles skog. När de appliceras i snåriga finska granskogar blir dock resultatet något helt annat. Därför måste vi justera och utveckla den kod vi har tillgång till.
Trots att drönarna utvecklas för skogsbruk påtalar Karjalainen att de kunde bli användbara också för odlare.
– I mera plantageaktiga miljöer kunde de fungera. Exempelvis inom äppelodling – där skulle de ju lätt flyga mellan odlingsraderna.
