Kraven från fältet har ökat under senare år inom dräneringstekniken. Det fick dräneringsplanerarna Mikael Blomqvist, Marcus Gjäls och Simon Nässlin att vilja höja sin egen kompetens. Efter flera års studier har de nu en specialyrkesexamen inom vattenhushållning.
– Det känns fantastiskt bra att ha formell kompetens för ens yrke. Vi jobbar med jordbrukare som är experter på det som de gör och det är mycket givande att få komma in som expert inom vårt ämnesområde och vara med och optimera deras produktion, säger Marcus Gjäls, dräneringsplanerare vid ProAgria Lantbrukssällskapet.
De senaste åren har ProAgria Lantbrukssällskapet satsat på serviceområdet vatten och miljö genom att satsa på personal och utrustning. Som en del av den satsningen har samtliga dräneringsplanerare nu utbildat sig och erhöll nyligen en specialyrkesexamen inom vattenhushållning vid SEDU i Ilmajoki.
– Jag började redan 2013 under handledning av Rainer Rosendahl och när mina kolleger började arbeta för fem år sedan inledde de sina studier. Kraven på kompetens har ökat och jag ser det som mycket positivt att vi alla nu har formell kompetens inom vårt område.
– Det innebär inte att vi är fullärda utan samarbetet med både odlare och andra aktörer är mycket viktigt för att komma vidare och lära sig ännu mera, säger Blomqvist.
Obligatoriska och valbara delar
I examensgrunderna ingår både obligatoriska och valbara delar. Den största obligatoriska delen utgörs av täckdikningsplanering som med utbildning inom teknisk utrustning omfattar totalt 110 studiepoäng.
– Täckdikningsföreningen, som samarbetar med SEDU, har ett eget kompetenssystem som man kan ansöka om förutsatt att man har utbildning och utför en viss mängd planer varje år som omfattar en viss mängd areal. Men nu finns jag och mina kolleger i deras system och det är ett bevis för att vi har den kompetens som krävs, förklarar Blomqvist.
I deras examen ingår också två valbara delar. Den ena som delen är dikesdisponenttjänster som omfattar 40 studiepoäng. Den valbara delen blev klar för två år sedan.
– Den här sidan har vi velat satsa på för att bättre kunna stå till tjänst för dikningsbolagen. I dag kan vi hjälpa till med kostnadsfördelningar, mäta utfall och sköta fakturering. Vi kan stå till tjänst med i princip allt ett dikningsbolag behöver förutom själva grävandet, säger Blomqvist.
Den andra valbara delen är ett för utbildningen relativt nytt kompetensområde – underbevattning – som omfattar 30 studiepoäng.
– Här vill jag tacka Rosendahl och vår arbetsgivare som uppmuntrat oss att få med det här som en ny del i examen. Det här fick vi godkänt nyligen och det innebär att vi nu har fått ihop 180 studiepoäng och en examen. Det känns mycket bra, säger Blomqvist.
Studierna har skett både på distans och med närstudier och parallellt med arbetet.
– Det har blivit många långa dagar men utbildningen har varit flexibel så för det är jag tacksam. Det är alltid positivt att man kan höja sin egen kompetens och det är givande att nu ha en examen inom fältet man jobbar, säger Simon Nässlin.
Efterfrågan ökar på underbevattning
Just kompetensen inom området underbevattning värmer honom och de övriga mycket. Orsaken till det är att efterfrågan på underbevattning i kombination med reglerad dränering ökar hela tiden.
– I Sydösterbotten har man använt reglerad dränering i trettio år och erfarenheterna är positiva i form av stora skördeökningar. Men nu står jordbruket inför ett nytt vägskäl när kostnaderna för insatserna skjutit i höjden och det innebär att man måste eftersträva ännu högre skördar.
– Här kommer underbevattning in i bilden, säger Marcus Gjäls.
Blomqvist och Nässlin understryker också att underbevattning också hjälper att uppfylla samhällets strängare miljökrav.
– Med underbevattning minimeras insatserna när man genom bättre vattenhushållning får högre skördar. Dessutom minskar en högre vattennivå och bättre skördar också klimatutsläppen, vilket kommer bli allt viktigare i framtiden. Så underbevattning är vettigt både ekonomiskt och miljömässigt, säger de.
De betonar att underbevattning och reglerad dränering inte fungerar på alla jordar utan det är strukturen som avgör. Tekniskt kan det också finnas begränsningar och att det finns tillgång till vatten är också en förutsättning.
– Det är faktiskt de bördigaste markerna som producerar bäst där det lönar sig mest att ha underbevattning. Bördig åkermark är oftast genomsläpplig och därför ger underbevattning generellt störst skördeökning just på sådana marker, förklarar Gjäls.
Bevattna vid rätt tid
För att klara kostnadsökningen, klimat- och miljökraven tror ProAgria Lantbrukssällskapets dräneringsplanerare att det blir allt viktigare att jordbrukarnas utgår från jordart och bördighet när produktionsinriktning väljs.
Något som de i sitt arbete och under utbildningen märkt är att det behövs mycket vatten i samband med underbevattning. Att bevattna under våren är också mycket viktigt för att få upp nivån.
– Viktigast är att man bromsar upptorkningen redan på våren för det är för sent att göra det senare under sommaren då avdunstningen är som störst. Underbevattning är viktigast under de grödans första åtta veckor och det är då skördenivån bestäms och det här är inte många medvetna om, förklarar Gjäls och Nässlin.