Att återskapa våtmarker är centralt i arbetet för att minska övergödning. På ett seminarium om vattenvård vid Yrkeshögskolan Novia fick skogsägare många tips om hur man kan gå tillväga när man anlägger en våtmark.
Ett intressant seminarium om praktiska lösningar för skogsbrukets vattenvård ordnades nyligen på Yrkeshögskolan Novia i Ekenäs. Deltagarna fick bland annat besöka Koskis gård för att bekanta sig med flera lyckade våtmarksprojekt.
Gården har ca 1.700 hektar skog och 300 hektar betes- och åkermark och ligger på gränsen mellan Salo och Raseborg. År 2014 utsågs gården till den miljövänligaste gården i Finland av WWF.
– Vi har länge arbetat med ett hållbart jord- och skogsbruk, berättade gårdens ägare Fredrik von Limburg Stirum.
Tillsammans med nuvarande och tidigare skogsförvaltarna Robin Järvelä och Fredrik Bäcklund från Södra Skogsreviret ledde han en skogsvandring där deltagarna fick bekanta sig med gårdens våtmarker, aktuella avverkningsobjekt samt alternativa förnyelsemetoder och lösningar, som inverkar på skogsbrukets effekter på närliggande vattendrag.
Ganska enkelt att göra en våtmark
Om topografin är rätt är det ganska enkelt att göra en våtmark, konstaterar Fredrik von Limburg Stirum, och presenterar sin ”en-dags-våtmark” som är anlagd i en svacka nära en sandväg.
Lövträd och buskage växer på sluttningar mot våtmarken. Stubbarna på området vittnar om granskogen som planterades på 1960-talet, och som avverkades för tio år sedan.
– Det tog en dag att anlägga våtmarken. Det som behövs är en ordentlig grävmaskin och en bra plan. Vi började med att gräva en krans runt trumman, och gjorde ett lägsta ställe där vi lade en fiberduk med lite stenar på.
Våtmarken är upp till två meter som djupast. Vattennivån varierar med nederbörden, och kan vid behov justeras med hjälp av ett rör som löper genom trumman. Röret fungerar som en avtappningsslang på en saftkokare.
– Även under en torr sommar sjunker vattennivån nästan inte alls, det är ett så pass stort avrinningsområde.
Våtmarksområdet fungerar som betesmark och är en viktig plats både för vilda växter och djur, och inte minst för gårdens betesdjur som dricker och betar i våtmarken.
– Många fågelarter häckar här. Korna betar av våtmarksvegetationen och dricker våtmarkens vatten. Annars skulle vi behöva köra ut stora mängder vatten till djuren varje dag.
Nästa stopplats blir två våtmarker, som ser ut som småsjöar och kantas av vass. Även dessa anlades på en dag.
– Efter att ha gjort den första våtmarken, anlade vi två till i samma svacka.
Lockar fåglar
Våtmarkerna har blivit ett populärt tillhåll för änder och andra fåglar.
– Förra veckan ordnade vi en andjakt för ett företag, säger Fredrik von Limburg Stirum.
Ett tätt bestånd av ungtallar växer på ett hygge ett stenkast från vattendraget. Hygget gjordes efter att man anlagt våtmarkerna, vilket är den rekommenderade ordningsföljden.
– Det är fröträd som står för föryngringen. I Koskis skogar finns ganska många områden där vi experimenterat med naturlig förnyelse. Det har gått över förväntningarna, bland annat på detta hygge blev vi överraskade över det positiva resultatet. Vi visste att björken skulle växa, men ett så tätt tallbestånd förväntade vi oss inte, säger Fredrik Bäcklund som tidigare ansvarade för skötseln av Koskis skogar.
På vissa områden har den naturliga förnyelsen av björk lyckats sämre, även om man lämnat fröträd av björk.
– Jag har märkt att även om du lämnar björkträd och harvar under dem så kommer det inte björk, säger Fredrik Bäcklund.
– Ja, björkar sår inte i närheten av sig själva, säger Robin Järvelä.
Den två timmar långa rundturen på Koskis gård avslutas med en skogsvandring på ett sju hektar stort skogsområde man nyligen kalavverkat, men tagit hänsyn till naturen genom att lämna kvar grupper av naturvårdsträd.
Naturvårdsträden gör att området inte ser kalt ut.
– Vi har sparat träd i fuktiga svackor och vissa karga höjder där det är berg under, säger Fredrik von Limburg Stirum.
Klimatnytta
Koskis gårds skogsbruk har en hög ambitionsnivå då det gäller att ta hänsyn till vattendragen.
– Våtmarkerna bidrar till att fånga upp näringsämnen och minska övergödningen, och förbättrar landskapets förmåga att hålla kvar vatten, säger Henry Schneider, senior advisor från Tapio, som är med på rundvandringen.
Våtmarkerna fungerar som naturliga filter. Växtligheten använder näringsämnen som är lösta i vattnet och våtmarken fångar upp en betydande del av de partiklar som följer med avrinningsvattnet från hyggen. Dessa näringsämnen skulle annars rinna ut i närliggande vattendrag och i slutändan i Östersjön. Vattendragens ekosystem bevaras.
Henry Schneider ger praktiska tips om hur man kan förbättra vattenvården i skogarna. Finland har 10 miljoner hektar torvmark, varav ungefär hälften är dikade för skogsbruk. Dikena innebär en stor belastning för vattendragen. Avrinningens mängd och kvalitet påverkas.
– Ett alternativ är kontinuerlig beståndsvård då detta är möjligt, alltså att inte kalhugga. Ett slutet trädbestånd upprätthåller avdunstningen och minskar därigenom behovet av dikesrensning. Om vattnet kan hållas längre kvar i skogen i de övre delarna av avrinningsområdena minskar risken för översvämning till exempel på åkrar i de nedre delarna av avrinningsområdet.
Att ha en skyddszon som binder näringsämnen och filtrerar fasta partiklar är också väldigt viktigt i samband med avverkningar och markberedning. Man ska inte hugga ända fram till vattnet. Ju bredare skyddszon, desto större nytta för vattendragen. I rekommendationerna för skogsvård nämns 15 meter som en lämplig bredd för en skogsägare som balanserar ekonomiska och naturvårdsmässiga behov, berättar Henry Schneider.
Under seminariet presenterade Ragnar Höckerstedt, chef för finansiering och granskning på Finlands skogscentral, det nya stödsystemet Metka genom vilket privata skogsägare bland annat kan söka stöd för vattenvårdsåtgärder.
Skogsbruksingenjör Mats Wikström från Raseborgs stad, och projektkoordinator Romi Rancken, från Yrkeshögskolan Novia presenterade ett casestudy som kommer att göras i samarbete mellan Yrkeshögskolan Novia och staden. Det handlar om ett skogsområde med gamla åkerplanteringar som ska fungera som experiment för olika lösningar för vattenvård.
Skogsombudsman Anders Portin från SLC berättade om aktuella frågor inom skogspolitik.
Seminariet vid Yrkeshögskolan Novia i Ekenäs arrangerades av Novias projekt Pro Bioekonomi 2.0, Raseborgs stad, Luvy och SLC Nyland.