Med anledning av David Petterssons insändare i förra veckans LF där han skriver att regeringen godkänt restaureringsförordningen från EU, vill jag påpeka följande. Statsrådets ståndpunkt i viktigare EU-frågor görs i så kallade U-brev till riksdagen. Det slutliga beslutet tas sedan i riksdagen på basen av det här U-brevet. Sällan om någonsin har jag sett en regeringsståndpunkt som är så kritisk som gällande den här förordningen.
Det är helt klart att varken SFP eller regeringen kan godkänna förordningen i dess nuvarande form. Som en del av statsrådet har jag varit med och beslutat och understrukit vikten av att vi ska jobba hårt för att få ändringar till stånd, att vi måste få ned de nationella kostnaderna, att vi måste ha bättre konsekvensanalyser och fakta som underlag för förordningen och att det är viktigt att Finland är med och inverkar på de praktiska tillämpningarna så att markägarens rättigheter inte hotas. I U-brevet slår vi också fast, att Finland har beredskap att rösta emot förordningen ifall vi inte får ändringar i förslaget.
Angående Sveriges ståndpunkt vill jag göra tre reflexioner. För det första så har Sveriges regering strikt taget inte ännu tagit slutlig ställning. Det var ett utskott i Sveriges riksdag, miljö- och jordbruksutskottet, som gett ett kritiskt utlåtande där de ifrågasätter den så kallade subsidiaritetsprincipen, alltså det att EU glömmer att skogspolitiken hör till den nationella beslutanderätten.
För det andra så betyder det här utlåtandet och ifrågasättandet på intet sätt att Sverige som enda land skulle undgå de regler som fastslås – ifall förordningen träder i kraft. Taktiken för Finland skulle säkert vara en annan ifall beslutet i EU krävde enhällighet. I den här frågan fattas beslutet i EU med majoritetsbeslut och sedan gäller förordningen i alla länder.
För det tredje så har vi i regeringen också ifrågasatt rättsgrunden av samma skäl som Sverige. Men det vi gjorde var att vi kräver att EU:s ministerråds rättstjänster, legal service, skall utreda frågan och ge ett skriftligt utlåtande. En sådan begäran har redan gjorts – och nu väntar vi på resultatet.
I det här skedet har vi valt att vara med och påverka förordningen i en för oss bättre riktning. På det här sättet visar vi klart att vi ifrågasätter den lagliga grunden – men vi gör det ändå på ett sådant sätt att vi behåller vår förhandlingsrätt och trovärdighet nu då förhandlingarna om förordningens olika artiklar och regler inleds i december. Ifall vi inte får tillräckliga och viktiga ändringar har Finland beredskap att rösta emot förordningen.
Det är ändå kanske ett drygt år innan förhandlingsprocessen kommit så långt. Vi har i grunden samstämmig syn med Sverige och kommer att jobba tillsammans nu då Sverige blir ordförandeland i EU under första halvan av år 2023. Tillsammans ska vi få ändringar till stånd.
Thomas Blomqvist
Minister för nordiskt samarbete och jämställdhet