De satsar på avel och friska, hållbara kor

Ett gemensamt mål för alla mjölkproducenter är att förbättra produktionen kontinuerligt. Det finns flera vägar att gå för att göra det. Vesterbacka gård har fokus på friska och hållbara kor och högprioriterar också aveln.

Koraserna holstein och ayrshire är dominerande på de österbottniska mjölkgårdarna. Två säkra kort för att uppnå en högproducerande mjölkproduktion samt goda fett- och proteinmängder. Men Vesterbacka gård, som har ekologisk mjölkproduktion i Kronoby, har valt att gå en litet annorlunda väg.

– Vår besättning består till cirka femtio procent av holstein medan vi håller på att fasa ut ayrshire-rasen. Samtidigt satsar vi också på att ha många andra raser som jersey, guernsey och så har vi också väst- och nordfinska kor, berättar Mia Drycksbäck, som driver Vesterbacka gård tillsammans med maken Johan Drycksbäck.

År 2018 togs deras nya anläggning för lösdrift och mjölkningsrobot i bruk. Antalet koplatser uppgår till 53  med totalt 45 mjölkande och 9 sinkor. Ungefär hälften av besättningen består av just andra raser än holstein.

– Jag brinner för avel och jobbar dagligen med den biten som också är mycket viktig för att uppnå en bra och hållbar mjölkproduktion. Så det är på grund av mitt intresse som vi gärna provar att ha med flera andra raser, förklarar Mia.

Kan lura mjölkningsroboten

Hon pekar ut mot den ena hagen där en nordfinsk ko står och betar. Ett mycket vackert djur som skiftar i svart, nästan lite mörkblått, och vitt.

– Just den här rasen kan ha otroliga färger och det är en bonus. En helvit kombination kan ändå ge en svart kalv och jag tycker mycket om den här rasen. Dels för att det inte finns så många djur av den här rasen kvar i Finland, men också för att de har glimten i ögat och kan hitta på hyss.

– Finskorna är ganska intelligenta och lurar ofta mjölkroboten så att de får foder men lyckas undvika att bli mjölkade, berättar Mia och skrattar.

Som ung tyckte Mia om att arbeta med hästar och djurintresset tog hon med sig när hon flyttade in till Johan som fram till dess haft den traditionella kombinationen med ayrshire och holstein.
– Jag är utbildad tradenom och kommer helt utifrån. Så för mig var det en lyx att träffa Johan som var mjölkproducent i och med att jag har ett stort intresse för avel och nu sätter jag min prägel på vår produktion.

Johan är glad över att hans fru bidrar till att gårdens mjölkproduktion hela tiden förbättras.

– Vi toppar inga listor över produktionen men det är inte heller ett ändamål. Alla gör på sitt sätt och vi jämför oss inte med andra utan med oss själva. Målet är att förbättra produktionen och det gör vi kontinuerligt, säger han.

Och fortsätter:

– Med tanke på att vi har en stor andel av olika raser som inte är de som producerar de största mängderna har vi ändå hela tiden ökat vår produktion som 2021 låg på 9.425 EKM. Ett bra avelsarbete bidrar också till att förbättra produktionen och det är bra att hon brinner för den biten.

Viktigt hitta raser som passar

Enligt Mia handlar det långt för henne att hitta raser som också passar den egna personligheten.

– För mig är det viktigt att korna har ett trevligt lynne och det har jersey som jag fastnat för mer än ayrshire. När vi tog i bruk den nya anläggningen hade vi utmaningar med ayrshire och samtidigt konstaterade vi att jersey passar oss bättre. Därför satsar vi inte längre på ayrshire, förklarar hon.

De båda poängterar att ett ändamål med aveln inte är att jaga höga avelsvärden.

– Vårt mål är att få en bra matchning mellan ko och tjur och då kommer avelsvärdet på köpet. Huvudmålet är friska, hållbara och trevliga kor som har bra ben- och juverhälsa och lämpar sig för robotmjölkning, säger hon.

Och fortsätter:

– Samtidigt är avelsarbetet litet som ett lotteri och det kan också slå fel så att de sämsta generna slår igenom. Och exempelvis för de nordfinska raserna är populationen liten och avelsdata finns inte att tillgå på samma sätt som för de dominerande raserna.

Den genetiska framskridningen har varit stor från 2001 till 2022 vid Vesterbacka gård. Det visar siffror från Faba över olika parametrar som kons produktion, juverhälsa, fertilitet, ben- och juverexteriör.

Det finns också många andra österbottniska mjölkgårdar som satsar på aveln och spolar embryon från djur av avelsmässigt hög nivå. Men embryospolning är förbjudet inom den ekologiska produktionen på grund av att det krävs hormonell behandling.

– Om vi hade konventionell produktion skulle vi ha fått spolningskontrakt på kvigor, men det är inte ett alternativ för oss när vi har ekologisk produktion. Vi har också haft höga avelsvärden på kalvar som intresserat Faba, men i och med att vi får en så stor andel kokalvar har vi inte fått fram någon tjurkalv med högt avelsvärde, berättar Mia.

Läget är utmanande

Som ekologisk gård har Vesterbacka gård inte drabbats lika stort som konventionella gårdar av högre foderkostnader. Det enda fodret som köps in är det som kraftfodret som korna får i samband med mjölkningen.

– Priset på det lockfodret har ökat mycket, men det är inte en så stor del av den totala kostnaden. Det som vi däremot har drabbats av som ekologiska är att vi inte fått samma höjningar på mjölkpriset som de konventionella fått under senaste år. En orsak till det är att det för tillfället finns för mycket ekomjölk på marknaden, förklarar Johan.

De höga gödselpriserna pinar inte heller de ekologiska gårdarna, men däremot drabbas de också av stigande bränslepriser och inflationen överlag. Trots utmaningarna fortsätter det dagliga arbetet på gården och målet att på sikt förbättra produktionen ytterligare.

– Vår besättning består just nu av många unga djur som har lägre produktion än äldre som har fler laktationer. Inom fem år tror jag vi har fått upp de energikorrigerade mjölkmängderna samtidigt som livstidsproduktionen per ko ökar, säger han.

Mia fortsätter:

– Man ser kanske inte resultatet av det dagliga jobbet direkt utan det är på lång sikt fokus måste vara. Genom ett bra utfört dagsverke når man på sikt de nivåer dit man strävar.