Den ekonomiska krisen inom lantbruket gör årets vårsådd extra utmanande för jordbrukarna. Med minskade inkomster från fjolårets dåliga skördar och dagens dyra priser på gödsel och bränsle är förutsättningarna minst sagt krävande.
– Nu gäller det att tänka i nya banor och att inte odla som man alltid brukar, säger jordbrukare Nina Lundström i Pargas.
Hon uppmanar odlarna att vara kreativa och söka nya lösningar för att minska på produktionskostnaderna.
– Det lönar sig att satsa på andra grödor än enbart spannmål som det oftast är överproduktion på. Man kan odla bondböna och ärter som kräver mindre gödsel. Efterfrågan finns, foderindustrin vill ha inhemskt protein, säger Lundström.
Enligt Lundström har det såtts rekordmycket höstvete i år. Man vet ännu inte hur det kommer att påverka marknaden.
– Nu är priserna höga och vi borde få dem att stanna på en hög nivå. Men ingen vet hur de utvecklas nästa år, säger hon.
Odla inte enbart spannmål
För att minska på överutbudet på spannmål lönar det sig att också odla andra grödor.
– Vi måste utnyttja de verktyg vi har och försöka styra marknadspriserna och inte odla bara det som är enkelt.
Det lönar sig att odla gröngödslingsvall på en del av åkerarealen eftersom gröngödslingsvallen är kvävebindande och behöver mindre gödsel. Dessutom förbättrar den markstrukturen.
– Vi kommer att utöka arealen med gröngödslingsvall i år, säger Lundström.
Samtidigt passar man på att göra en del jordförbättringsåtgärder på vissa åkrar. Allt för att minska på användningen av gödsel nu när gödseln är så dyr.
Utöver minskningen av mängden gödsel kan man också få ner produktionskostnaderna genom att minska på användningen av växtskyddsmedel, menar Lundström.
– Bekämpa bara då det behövs, inte rutinmässigt.
Också bränslekostnaderna kan minskas genom att dela in odlingarna på ett sätt som gör att antalet körningar till och från åkarna blir färre.
Dela på gödselgivorna
En metod som gäller gödslingen är att det lönar sig att dela på gödselgivorna för att nå ett säkrare ekonomiskt resultat. Man gödslar en del på våren i samband med vårsådden och resten i ett senare skede under växtperioden ifall det finns förutsättningar för en stor skörd.
– Med facit i hand hade lönat sig att dela på gödslingen i våras med tanke på de ogynnsamma förhållandena med regn och därpå följande torka, säger Lundström.
Jordbrukare Peter Lindström i Kimito brukar dela på gödslingen för att minska på riskerna. Första gödslingen görs i samband med sådden och den andra i slutet av juni eller början av juli. Speciellt i fråga om fjolårets vårsådd lönade sig metoden.
Ändå blev spannmålsskörden betydligt mindre än normalt. Och varken vårvetet eller maltkornet dög till brödsäd.
– Det kom 36 millimeter regn efter sådden. Sedan kom torkan som gjorde att det bildades en skorpa på jordytan, säger Lindström.
Också skörden av bondböna blev dålig till skillnad från tidigare år.
– Bondbönan har gett bra skördar de senaste åren, men i fjol kom det ingen skörd. Jag krossade den på fältet och på det sådda jag höstvete, säger han.
Trots det tänker Lindström fördubbla arealen med bondböna i år.
Odla mera mångsidigt
Han är inne på samma linje som Nina Lundström.
– Vi måste odla mera mångsidigt. Det behövs mera bondböna och oljeväxter för att förhindra överproduktion av andra grödor, säger han.
Lindström tänker också ha några skiften i grönträda med klöver och timotej. Han har redan skaffat utsäde till både bondbönan och grönträdan.
– Grönträdan förbättrar jordstrukturen och kräver ingen gödsel. Det är en fördel med tanke på de höga gödselpriserna.
För Lindströms del minskar gödselkostnaderna betydligt i år, dels tack vare att han utökar sådden av bondböna och minskar på spannmålsarealen och dels tack vare att han har gödsel kvar från tidigare när priserna var lägre.
I år behövde han skaffa bara hälften av den gödselmängd han normalt använder.
– Gödselpriserna är skyhöga. Mängden jag beställde kostade mera än hela den mängd gödsel jag beställde tidigare, säger Lindström.
De höga produktionskostnaderna i lantbruket försöker han minska genom att underhålla maskinerna själv. Han har egen verkstad där han svetsar och reparerar maskiner. På det viset undviker han dyra reparationskostnader.
Också spannmålstorken är preparerad för att minska på utgifterna. Torkens värme- och lagersektion samt ingående och utgående värmekanaler är isolerade för att spara brännolja.
– Det här minskar bränslekostnaderna med 15 procent. Investeringen betalade igen sig på ett år, säger Lindström.
Dåliga skördar tär på motivationen
Ekoodlaren Christer Jägerskiöld i Kimito är nöjd över att han inte behöver köpa dyr gödsel. Å andra sidan har ekogödseln också blivit dyrare även om priserna inte gått upp lika mycket som på den konventionella gödseln.
Situationen är ändå knepig med tanke på att prisutvecklingen på ekoprodukter har stagnerat.
– Ekopriserna har inte gått upp. I dag får man ett bättre pris för vete och foderkorn som odlats konventionellt, säger Jägerskiöld.
Han fick en hyfsad skörd med höstvete och råg, men skörden av vårspannmål misslyckades.
– Det tär på motivationen att satsa när det blir dåliga skördar då torkan tar dem så ofta, säger Jägerskiöld, som utöver spannmål också odlar bondböna.
Han funderar på att ha mera grönträda i fortsättningen och har beställt vallfrö till en lite större areal än normalt.
– Det är säkrare. Grönträdan ger visserligen mindre inkomster men kostnaderna minskar också, säger Jägerskiöld.
Det gäller att planera noggrant
Nina Lundström säger att det gäller att utvärdera för- och nackdelarna över vad som lönar sig att producera när man gör upp sin odlingsplan.
– Räknemaskinen är kanske den viktigaste maskinen just nu, säger hon.
Det gäller att hålla tungan rätt i mun och planera noggrant innan man slår fast odlingsplanen så att man inte råkar ut för fallgropar beträffande stöden.
– Ta reda på vilka kriterier som gäller för odling av gröngödslingsvallar och naturvårdsåkrar. Här lönar det sig att kontakta till exempel lantbruksrådgivningen i god tid. Och det gäller att pricka rätt i fråga om vilka grödor det lönar sig att odla eftersom det inte finns några marginaler, säger Lundström.
Det finns begränsningar i stödvillkoren som odlaren måste komma ihåg ifall man går in för att odla mera vall, gröngödslingsvall eller naturvårdsåker.
Begränsningarna varierar beroende på vilken typ av odling det handlar om.
– För naturvårdsåkern gäller att den får vara högst 20 procent av den åkerarareal som är berättigad till miljöstöd. Överskrids gränsen påverkar det stödnivån, säger lantbrukssekreterare Susanne Mäkelä.
För odlingen av produktionsvall och gröngödslingsvall går gränsen vid 75 procent av gårdens totala åkerareal. Här ingår också träda och odling av baljväxter såsom ärter. Överskrids gränsen påverkas utbetalningen av miljöersättningen.
Så här fungerar begränsningarna i stort. Men stödvillkoren varierar mycket beroende på odlingar, skyddszoner och typer av träda.
Stressfaktorn är hög
– Reglerna är komplicerade. Det lönar sig att kontakta lantbrukssekreteraren eller lantbruksrådgivningen, säger Mäkelä.
Lundström säger att stressfaktorn nu är hög hos jordbrukarna.
– Situationen varierar från gård till gård. Det finns gårdar som har det jättetufft där det inte finns någon buffert i kassan och man tvingas tänja på varje cent.