Nästan en tredjedel av världens livsmedel hamnar i soporna på grund av svårigheten att fastställa varans kvalitet. Det är ett etiskt problem och skadar dessutom klimatet. Men snart ska det bli möjligt att fastställa matens kvalitet med hjälp av mobilen.
Enligt det tyska jordbruksministeriet går det åt 820 liter vatten för att producera ett kilo äpplen. Hela processen alstrar dessutom 550 gram CO2. Motsvarande siffror för produktionen av nötkött beräknas till 15.400 liter vatten och 13 kilo CO2.
Siffrorna är ungefärliga, men ger en viss fingervisning om proportionerna. Avsikten är att åskådliggöra de helt onödiga miljöeffekterna av matspillet i världen. Ungefär hälften av den bortkastade maten anses vara fullt ätbar.
Efter några dagar hamnar maten mestadels i soporna för att kvaliteten är svår att fastställa. Ingen vill riskera att bli sjuk av illafaren mat. Dagens system med datumstämpel och sista försäljningsdag är förståelig, men metoden är trubbig och schablonmässig.
Forskare vid Imperial College i London har utvecklat en sensor som uppges känna av kvaliteten på kött och fisk. Den går också att tillämpa på mejeriprodukter och kan vara ute på marknaden redan inom tre år.
Sensor reagerar på ruttet material
Sensorn består av ett stycke papper och kolelektroder som trycks på papperet. Funktionen bygger på papperets förmåga att suga i sig fukt. Papper är alltid fuktigt, också fastän det skulle kännas torrt, förklarar forskarna i en artikel i tidskriften ACS Sensors.
Vid en relativ luftfuktighet på 50 procent, utgör vatten cirka fem procent av papperets vikt. Enligt forskarna går det att fastställa olika substanser i papperet genom att analysera vattenskiktets ledningsförmåga.
Papperets ledningsförmåga stiger om en vattenlöslig gas befinner sig i omgivningen. Sådana gaser är exempelvis ammoniak och trimetylamin, som bildas vid förruttnelse av organiskt material.
Gaserna uppstår exempelvis då fisk eller kött ruttnar. De brittiska forskarna har därför utnyttjat processen till att utveckla en sensor. Sensorn utrustas med ett NFC-chip för närfältskommunikation.
NFC-taggar används vanligen som kommunicerande enheter i mobiler, kortläsare och liknande funktioner för kontaktlös betalning. Informationen kan avläsas genom elektromagnetisk induktion.
Kontaktlös app i mobilen
Hela paketet har resulterat i en app för mobiltelefonen. Den reagerar på produkter som inte avger några gaser med anknytning till förruttnelse. Appen ger med andra ord klartecken för användbara produkter. Är produkten dålig, uteblir reaktionen.
Under laboratorietest med förpackad fisk och höna arbetar sensorn betydligt tillförlitligare än de tekniska hjälpmedel som finns i dag. De så kallade pegs-prototyperna (pappersbaserade elektroniska gassensorer) är dessutom billiga.
Forskarna arbetar också med förpackningsmaterial som ändrar färg då den innehållande produktens kvalitet försämras. Det kan emellertid dröja längre innan detta alternativ kommer ut på marknaden, då materialet är dyrt.
Den lilla gassensorn är däremot ägnad för en snar kommersialisering, noterar projektets ledare Firat Güder för ACS Sensors. Det är tekniskt sett helt möjligt att producera elektroniska gassensorer i stora serier.
Sensorerna är oskadliga för hälsa och miljö och består i sin helhet av nedbrytbara material. Det ska i praktiken bli möjligt att avläsa informationen med hjälp av en vanlig app i mobiltelefonen.
Enligt Güder hoppas forskarna att de första sensorerna kan lanseras på marknaden under de följande tre åren. Till en början kommer det nya instrumentet antagligen till användning inom livsmedelsindustrin och livsmedelshandeln.
Parallellt fortsätter arbetet för att ytterligare förbättra sensorerna, så att de kan detektera förruttnelse i andra typer av livsmedel som frukt och grönsaker. Under utveckling är ett system som känner av gaser och förändringar i fuktigheten i förpackningar.