En rapport från Pellervo Ekonomisk Forskning (PTT) om att stödpolitiken bättre borde beakta särdragen för djurhållning på Åland och i ytterskärgården är enligt åländska köttproducenten Tage Eriksson välkommen och intressant.
– Men tyvärr kommer den med lite dålig tajming med tanke på att vi just har gått in i en ny stödperiod. Nu är ju läget relativt låst framöver, kommenterar Tage Eriksson som varit både ordförande och vd för Ålands Producentförbund.
Tage Eriksson har över 40 års erfarenhet av köttproduktion på Åland och finns nu i bakgrunden som ”grå eminens” sedan sonen John Eriksson tagit över Hammarudda gård, som medverkar i ett nytt projekt för att bättre utnyttja Ålands 6.600 hektar naturbeten.
Landsbygdens Folk hade förra veckan ett reportage om det nya tvååriga naturbetesprojektet, som finansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och som leds av konsulten Patricia Wiklund. När artikeln skrevs var PTT:s rapport ännu inte känd.
Det bästa man nu kan göra enligt Tage Eriksson är just satsningar av projektkaraktär.
– Det gäller att hitta nya lösningar och samarbetsformer som stärker själva strukturen och därmed kan avhjälpa de nackdelar vi har med småskaligheten. Dom direkta stöden är det ofta svårt att träffa rätt med, påpekar han.
– Men bra att utredningen har gjorts så finns det något konkret att peka på, tillfogar Eriksson.
Bättre förutsägbarhet inom stödpolitiken
PTT:s rapport som finansierats av Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC betonar att man för djurhållningen på Åland och i andra ytterskärgårdsområden måste ”hitta lösningar på problematiken med de höga kostnaderna inom primär- och livsmedelsproduktionen samt genom att öka mervärdet längs hela livsmedelskedjan”.
I rapporten poängteras också vikten av förutsägbarhet beträffande stödpolitiken och förändringar inom den.
– Ett bra initiativ av SLC:s styrelse. Utredningen pekar på de problem som finns inom näringen, kommenterar Ålands Producentförbunds ordförande Birgitta Eriksson-Paulson.
PTT framhåller också i sin rapport att djurhållningen inte bara är viktig för livsmedelsförsörjningen och försörjningstryggheten utan även för landskapsvården. Dessutom är betesmarkerna viktiga för bevarandet av den biologiska mångfalden.
Konkurrenskraften Ålands eget ansvar
Landskapsagronom Sölve Högman som är chef för Ålands landskapsregerings jordbruksbyrå konstaterar att problemen med jordbrukets konkurrenskraft hör till landskapets ansvar som en del av självstyrelsepolitiken.
– De höga kostnaderna på Åland gällande vatten, el och avfall har varit en länge pågående diskussion som hittills inte lett speciellt långt, erkänner Högman.
Däremot påpekar han att stödet till skärgårdskvigor, som är en konsekvens av reformen av de kopplade djurstöden i pelare 1 i nya CAP-planen, hör till statens ansvar.
– Där kommer det säkert att göras någon slags utvärdering, men jag vet inte hur stora möjligheterna är att få till förändringar.
CAP-ändringar 2024?
SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback tycker att utredningen ger ett ”bra stöd för flera intressebevakningsområden” och framför allt slår den fast att man behöver förbättra de åländska producenternas intäkter från marknaden.
Han påpekar att nästa förändring beträffande CAP-planen kan träda i kraft först 2024.
– Kanske kommissionen öppnar upp för lättare preciseringar i och med de olika utmaningarna som för tillfället finns inom jordbruksproduktionen, säger han med hänvisning bland annat till torka, Rysslands anfallskrig i Ukraina och skenande produktionskostnader.
Laxåback förklarar också att både Livsmedelsverket och jord-och skogsbruksministeriet önskade en förenkling av de stödbara grupperna i CAP.
– Det var även ett litet krav från EU att detta skulle göras. I denna förändring fick Åland och yttre skärgården lite större belopp att betala ut, påpekar verksamhetsledaren.
Tills vidare är det ändå enligt Laxåback svårt att säga hur nya jordbruksministern Sari Essayah ser på stödproblematiken som nämns i PTT:s utredning.
– Men gällande marknaden på Åland kan man säkert hitta snabbare sätt att få upp producentpriserna och se över kostnadsbilden inom livsmedelsförädlingen från producent till förädling, tror Jonas Laxåback.